Dessa ord är oerhört innehållsrika. Eller om vi säger det på
ett annat sätt: Paulus säger mycket med bara några få ord här. En sak han säger
är att den kristna trons sanningsanspråk, den kristna trons grund (Jesu död och
uppståndelse) inte är någon esoterisk kunskap som bara de invigda kan förstå
sig på. "Det har inte hänt i någon avkrok." Det som hände var något
som alla kunde se och lägga märke till. Ingen behöver någon märklig och
hejdundrande uppenbarelse eller några underbara syner för att få grepp om den
kristna trons grundsanning. Dessa saker är inget som, i sig, undflyr någon enda
människa i den meningen att det skulle vara en stor hemlighet eller något som
är fördolt för någon enda av oss.
Ingen människa som lever idag har, likt Paulus och kung
Agrippa, haft möjlighet att själva vara där när det skedde, eller som i deras
fall (åtminstone när det gäller Paulus), träffat någon som var det. Men vi har
tillgång till trovärdiga ögonvittnesskildringar som talar om för oss vad som
skedde.
Det här handlar om liv eller död. I evighet. Jag förundras
gång efter annan över att dagens människor förhåller sig så oerhört kallsinnigt
till sin egen dödlighet och till det enda som kan rädda dem från den eviga
döden. Allt finns där för oss. Vi har tillgång till de dokument som
ögonvittnena skrev ner. Men likväl är det många som inte bryr sig om att ens
arbeta med de här sakerna. Betyder vår eviga själ så lite för dagens människor?
Är det faktiskt så att alla dessa som inte bryr sig om att ta reda på dessa
saker inte heller bryr sig i var de kommer att tillbringa evigheten? För det ska
vi veta, vi som har allt detta så gott som rakt framför våra näsor hela tiden,
det finns ingen ursäkt att ta till sedan när vi står där på andra sidan och
Herren frågar oss varför vi inte iddes göra något åt evighetssaken.
Som sagt, jag förundras över människornas kallsinnighet
inför detta.
Kan inte annat än instämma angående blogginlägget ! Var nyligen med om en situation där jag kunde ha "vittnat", men förblev tigande (gällande yoga...) Har även hört andra kristna som i olika situationer kännt sig manade att öppna munnen men ändå inte gjort det... Själv har jag inga problem med vad jag tror på, det är bara frågeställningarna (eller uteblivandet av desamma)hos medmänniskorna som orsakar problem...
SvaraRaderaFörundrar mig ngt över det sista i din text, "Herren frågar oss varför vi inte iddes göra något åt evighetssaken." KAN vi av oss själva överhuvudtaget göra något åt evighetssaken ? Gud själv (Jesus)har betygat att alla som anförtrots Honom skall Han inte förkasta ! När har då detta skett ?, jo i dopet ! Gud själv behöver dock inte dopet, för Honom är allt möjligt ! Dopet är en sak vi människor kan luta oss tillbaka emot och vara trygga därpå att Gud själv upptagit oss till sina egna barn ! "Vad som än händer/oss under färden/vi får dock sluta i Paradis" !
SvaraRaderaAnonym 22:36. Jag funderade själv lite på det där när jag skrev texten. Den kristna tron är såtillvida unik att den har sin grund i händelser som har utspelat sig i historien. Dessa händelser kan studeras och kontempleras på samma sätt som alla andra historiska händelser, och i denna mening är den kristna trons grunder s.a.s. "öppna" för alla människor. Det är denna sida av den kristna tron jag tänker på i den här texten. När det är så här, varför bryr sig de flesta inte om att ta reda på fakta? Sedan har vi själva tron som "inte är var mans". Som är en gåva från Herren. Den kan vi inte ta till oss själva. Till den delen är den något annat. Ett mysterium, om vi så vill. Men, som sagt, i den här texten fokuserade jag på den första delen.
RaderaMänskor vid korset likväl skiljas åt,tungt är
Raderaatt skåda därpå.Rövarn till höger går himmelens
stråt,rövarn till vänster ej så.
Talet om korset är dårskap för dem vilka förtappade
blir.Men för var själ som till Gud vill gå hem korset
Guds kraft skall förbli.
SH 207