Svar till T. Enbuske, del 10

En annan förklaring som har luftats är den så kallade "avsvimningsteorin" – alltså att Jesus svimmat på korset och att alla trodde att han var död, men att han sedan vaknade till liv igen i den svala graven och tog sig ut ur den och lurade sina lärjungar – och hela världen – att han hade uppstått. Den här teorin är inte riktigt lika gammal som gravplundringsteorin, men den har funnits med väldigt länge. Inte desto mindre dras också denna teori med många, helt avgörande svagheter. För det första var romarna experter på korsfästelse. Det finns ett, och endast ett, exempel ur historien på en korsfäst människa som överlevt korsfästelsen. Flavius Josefus berättar om att han blev vittne till hur tre av hans vänner blev korsfästa. Han gjorde som alla politiker i alla tider har gjort när de velat korrigera något de ansåg vara fel – han drog i alla trådar han kunde, och snart fick han utverkat att hans vänner togs ner från sina kors. Trots att de inte hade hunnit hänga där så alldeles länge dog ändå två av dem strax efteråt. Endast en av dem överlevde.

Detta sista är givetvis en "argumentation ur tystnaden" (alltså utifrån att något INTE finns dokumenterat), men faktum kvarstår ändå: Romarna visste vad de gjorde, och avrättningsplutonerna kunde sin sak. Den som blev korsfäst överlevde helt enkelt inte. Och om Jesus ändå, mot alla odds, faktiskt ändå skulle ha överlevt, hur troligt är det att en människa som blivit så grundligt misshandlad som han hade blivit och dessutom hängt på ett kors i flera timmar skulle ha klarat av att själv rulla undan den tunga stenen och uppträda inför lärjungarna som om han var fullständigt frisk bara några dagar efter denna fruktansvärda tortyr? Något sådant är helt enkelt inte möjligt.

När Maria från Magdala stod och grät utanför den tomma graven berättar Johannes att hon såg vad hon trodde var en trädgårdsmästare, och hon frågade honom om han hade tagit Jesu kropp. På detta följer vad som måste vara världshistoriens kortaste predikan: Jesus säger bara ett ord ("Maria!"), och då såg hon att det var Jesus och började tro på hans uppståndelse. Vidare har vi de två lärjungarna som var på väg till Emmaus som Lukas berättar om. De gick hela vägen och pratade med vad de trodde var en främling, men när denne främling sedan bröt brödet när de satt vid bordet står det att "deras ögon öppnades" och så såg det att det var Jesus. Dessa två händelser kan anses visa på att det hela skulle kunna handla om att lärjungarna förväxlat Jesus med någon annan. De såg någon som kanske liknade Jesus en aning, och så intalade de sig själva att detta i själva verket var den uppståndne Jesus.

Men också denna teori har stora svagheter. Dels är det svårt att tänka sig att Jesu lärjungar, som gått tillsammans med honom under tre års tid, inte skulle känna igen sin rabbi utan missta någon annan för honom. De två exemplen jag nämnde har i kristenheten förklarats med att Jesu uppståndelsekropp var annorlunda än hans gamla kropp och att han, förutom att kunna gå igenom stängda dörrar, också kunde göra så att ingen kände igen honom innan han själv valde att ge sig till känna. Dessutom, och detta är det största slaget mot denna teori, förklarar inte teorin om förväxlad identitet alls den tomma graven.   

En, åtminstone i teorin, möjlig förklaring är att kvinnorna misstod sig på vilken grav Jesus låg i. De trodde att de kom till den grav där Jesus låg, men i själva verket var det en annan grav, en grav som ingen ännu hade lagts i. Det skulle förstås förklara varför graven var tom. Problemet med denna teori är att det var en förnäm mans grav Jesus blev lagd i. Graven tillhörde rådmedlemmen Josef från Arimatea som hade blivit Jesu lärjunge. Josef visste garanterat vilken grav det handlade om, och om det skulle ha skett en förväxling här skulle han ha kunnat korrigera detta omgående. Eftersom han var en av Jesu efterföljare var det dessutom mycket otroligt att de övriga inte skulle ha lyssnat på honom när det gällde detta. Dessutom gör både Matteus och Lukas det väldigt klart att det var samma kvinnor som blev de första vittnena till den tomma graven som var med när Jesus lades i graven några dagar tidigare.

Vidare har vi då också både de romerska myndigheterna och det judiska ledarskapet. Om Jesu efterföljare av någon outgrundlig anledning verkligen skulle ha misstagit sig på vilken grav det handlade om skulle nog någon av dessa, när människor kom till tro på uppståndelsen i stora skaror, ha fått tag på någon som kunnat berätta vilken grav det egentligen handlade om och så sett till att Jesu kropp, eller åtminstone den korrekta graven med hans kvarlevor, skulle ha visats upp. Det är, ännu en gång, väldigt avslöjande att det i de judiska källorna som talar om detta är just den tomma graven som är i fokus. Dessa källor öppnar inte för någon förvirring vad beträffar gravplatsen.