Svar till T. Enbuske, del 6

Men hallå, kanske någon vill utropa. Det att Jesus är Gud är ju något som kyrkan införde först på 300-talet! Det var ju på kyrkomötet i Nicaea år 325 som det röstades om Jesu gudom och ja-sidan vann med en knapp majoritet... Fel! Bara för att Dan Brown påstår någonting betyder det inte att det är så. (I själva verket har Dan Brown fel så gott som alltid när han kommer med ett "historiskt" påstående om den kristna tron.) Frågan om Jesus är av evighet på samma sätt som Fadern är det var faktiskt uppe på kyrkomötet i Nicaea, men någon omröstning behövdes inte. Denna villolära avspisades klart och tydligt. (I själva verket var det bara två biskopar som gick på linjen att Jesus inte är lika evig som Fadern, och de blev alltså förklarade varande villolärare.) Egentligen är det faktiskt tvärt om mot vad Brown försöker få oss att tro i sin bok "Da Vinci-koden". Villoläran är i själva verket av senare datum än det som hävdas av Markus, Matteus, Lukas och Johannes. Det att Jesus är Gud är i själva verket något som fanns med från allra första början av den kristna kyrkans historia.

Speciellt i Johannes´ text finns detta att Jesus är Gud med i stort sett i varje kapitel. "Jag är" är det allra heligaste gudsnamnet, och Jesus talar om sig själv som "Jag är" på många ställen i Johannesevangeliet. Dessutom har vi där den mycket klara utsagan att "Jag och Fadern är ett" i Joh. 10:30. Givetvis har även mycket liberala bibelkritiker – som inte vill godkänna att detta att Jesus framställs som Gud skulle finnas med från första början – insett att alla dessa vittnesbörd hos Johannes inte kan bortses ifrån. Så i stället har de hävdat att detta dokument är mycket sent skrivet och att det därför hade hunnit ske en utveckling av den kristna läran innan Johannes skrev sin text. Men som redan konstaterats finns det klara och tydliga bevis på att också detta dokument är skrivet av ett ögonvittne, nämligen av aposteln Johannes. Må vara att det mycket troligt är skrivet något senare än de tre övriga texterna. Men hur som helst har Johannes skrivit ner sin text troligtvis redan på 90-talet. Eller kanske redan i slutet av 80-talet. Inte kring år 175 som en del nutida liberala bibelforskare hävdar. Det finns helt enkelt inget konkret stöd för ett sådant påstående, utan också här handlar det om spekulationer.

Så då har vi alltså spårat budskapet om Jesu gudom till det första århundradet. Men detta budskap begränsar sig inte bara till Johannesevangeliet. Också i de tre övriga evangelierna säger Jesus att han är Gud. (Så även om den moderna bibelkritiken skulle klara av att avspisa Johannesevangeliet kommer de inte ifrån detta påstående för det.) Det är inte riktigt lika uppenbart hos Markus, Matteus och Lukas, men det finns nog där bara vi vet var vi ska leta. Vi konstaterade redan att Markusevangeliet torde vara äldst av de fyra evangelierna. Det kan vara skrivet redan på 40-talet, men senast på 50-talet. Låt mig ta ett exempel från denna mycket tidiga text för att visa vad jag menar: I det andra kapitlet i Markusevangeliet kan vi läsa om när Jesus förlåter en lam mans synder. De skriftlärda och fariséerna opponerar sig med motiveringen att det endast är Gud som kan förlåta synder. Vad gör Jesus då? Ber han om ursäkt och konstaterar att han sagt fel här? Nej, det gör han inte. Han visar i stället att han verkligen har makten att förlåta synder genom att hela den lame mannen. Detta alltså enligt evangelisten Markus. Här blir det alltså mycket tydligt att Markus, när han skrev sin text, ansåg att Jesus var identisk med Gud själv. Således är vi tillbaka vid detta: I dessa fyra, trovärdiga historiska dokument, påstår sig Jesus vara Gud själv som har kommit till jorden.

Men det bevisar förstås ännu ingenting. Annat då än det att Jesus menade sig vara Gud själv och att de som skrev evangelierna hade förstått (och trodde) på det han påstod samt att detta fanns med redan från början. Det finns många galningar som har påstått att de är Gud, och det innebär inte automatiskt att de har rätt. På tal om galningar ska vi här lyftas fram ett populärt, men felaktigt, påstående. Idag hävdar många att Jesus var en god människa och en framstående morallärare – men inte Gud. C.S. Lewis skriver angående detta påstående att en människa som talade så som Jesus gjorde och som kom med de påståenden om sig själv som Jesus kom med inte är någon god människa eller framstående lärare. Antingen var han den han påstod sig vara, alltså Gud själv, eller så var han galen. Det enda han INTE kan ha varit är en god mänsklig lärare och en god människa. Han avsåg helt enkelt inte att ge oss möjligheten att påstå något sådant.

Jesus påstod sig alltså vara Gud, och som vi redan konstaterade är han inte ensam om det. I Jesu fall har vi ändå en sak som saknas i alla andra fall när en människa har sagt sig vara Gud – och en sak som bevisar att han har rätt. Nämligen det faktum att han uppstod från de döda. Och nu är vi framme vid den enskilda fråga som avgör om den kristna tron står eller faller. Om Jesus verkligen uppstod från de döda, då är han den han påstod sig vara och då gör vi bäst i att hålla oss till honom. Men om han inte uppstod från de döda, då faller allt och då lönar det sig att hålla sig borta från allt som har med Jesus, kyrkor och den kristna tron att göra.