Det är sant att vi inte kan bevisa utom allt tvivel att
Jesus har uppstått. Det går helt enkelt inte. Inte idag. Annat var det förstås för 2000 år sedan när vittnen kunde se och röra vid den uppståndne. Men idag går det inte när vi inte, på samma sätt som då, har tillgång till den uppståndne. Men det finns mycket som det inte
går att bevisa utom allt tvivel men som vi ändå menar är så troligt – eller
sannolikt – att vi ändå bygger våra liv på det. Eller vår livsåskådning och vår
uppfattning om verkligheten. Och framför allt om historien och historiska
händelser. För att ta ett par exempel: Kan du, utom allt tvivel, bevisa att din
fru älskar dig? Eller dina barn? Dina föräldrar? Kan du utom allt tvivel bevisa
att det vi uppfattar som verkligheten verkligen är verklig? Kan det inte vara
som i filmen "The Matrix" att allt det vi uppfattar som verkligheten
bara är en dataskapad låtsastillvaro och att vi i själva verket befinner oss i
en liten kokong där vi lever våra liv som små batterier som driver datorn som
genererar den verklighet vi tror oss leva i? Eller för att ta en historisk
händelse: Kan vi bevisa att Caesar verkligen gick över Rubicon tillsammans med
sina trupper och inte ensam, som seden var?
Det hela handlar om historiska källor som finns
tillgängliga, och om sannolikheter. Vad är mest sannolikt? Baserat på de källor
som finns tillgängliga, vilket är den mest troliga förklaringen till ett visst
fenomen? I själva verket gör vi många av livets stora avgöranden baserat på,
inte en absolut bevisföring, utan på just sannolikheter. Och när det gäller
Jesu uppståndelse från de döda får vi börja med de historiska dokument vi har
att tillgå. Som vi alltså har visat att är trovärdiga. Och vi ska börja med den
tomma graven. Det går nämligen att bevisa, så nära det överhuvudtaget är
möjligt att bevisa något som har hänt i den antika världen, att den grav i
vilken Jesus lades under den sena eftermiddagen på långfredagen var tom på
söndag morgon. Det här bevisar förstås inte i sig att han har uppstått, men en
tom grav är liksom en grundförutsättning. Om vi svänger på det: Skulle hans
kropp ha varit kvar i graven skulle vi med säkerhet kunna säga att någon
uppståndelse inte hade ägt rum.
Hur kan vi då hävda att graven verkligen var tom? Svaret på
frågan är att det har att göra med vad som hände i Jerusalem sju veckor senare
– på den första kristna pingsten. Evangelierna berättar om de elva kvarvarande
lärjungarna som hade flytt efter Jesu död. De var rädda och missmodiga. De, som
hade gått med sin Mästare i tre år och som skulle bli människofiskare, de gick
tillbaka till sitt gamla yrke. Deras dröm var död, och det enda som återstod
var fruktan för att makthavarna skulle ge sig på dem också nu när Jesus var
död. Men sju veckor efter Jesu död trädde de fram på gatorna i Jerusalem och
förkunnade att Jesus hade uppstått från de döda. De gjorde detta utan rädsla,
med makt och myndighet och resultatet var förstummande: Flera tusen människor
kom till tro på det de förkunnade.
Nu ska vi komma ihåg varför de judiska ledarna hade velat få
död på Jesus. Han hade stämplats som en upprorsmakare som kunde störa den
bräckliga jämvikten som rådde i landet och därmed orsaka att romarna gick in
och stängde ner templet och tempelgudstjänsten. De judiska ledarna balanserade
på en knivsegg mellan den romerska överhögheten och det egna folkets
frihetskärlek och längtan efter en Messias som skulle komma och kasta ut
romarna och sätta sig på "Davids tron". Allt som störde denna jämvikt
och rubbade lugnet var en potentiell fara för templet och för den judiska
gudstjänsten. Därför måste Jesus dö, och därför var det ytterst viktigt att
denna nya fara också skulle kvävas i sin linda.
Vilket skulle ha varit det absolut bästa sättet att
åstadkomma detta? Kom ihåg vad Petrus och de andra apostlarna förkunnade:
"Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det."
(Apg. 2:32) Jesu uppståndelse var det centrala i deras förkunnelse. Så hur
tystar man en sådan förkunnelse? Egentligen är det mycket enkelt: Man visar upp
den döda kroppen! Eller graven där den ligger. Nu ska vi också komma ihåg att
den första pingstens händelser inte ägde rum någonstans i Afrika eller i
Sydamerika, långt borta från händelsernas centrum och dessutom långt senare.
Nej, det här skedde på samma plats där Jesus hade dödats och där han påstods ha
uppstått från de döda – och endast sju veckor efter dessa händelser. Det skulle
inte ha varit svårt för de judiska ledarna att kväva den nya rörelsen i sin
linda. Men det gjorde de inte! Varför inte? Svaret är mycket enkelt: För att de
inte kunde visa upp Jesu kropp! För att graven var tom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar