Svar till T. Enbuske, del 2

Först behöver jag korrigera en sak som Enbuske skriver i sin text. Religionen/tron handlar givetvis också om känslor, men när vi granskar den kristna tron behöver vi absolut ha intellektet med också. Detta helt enkelt eftersom den kristna tron är en historisk religion. En religion som har sin grund i verkliga händelser, mitt i den verkliga världen. Den kristna tron är en religion som kan verifieras, eller falsifieras, på basen av vad som har hänt i historien. Detta innebär också att den kristna tron inte handlar om att "överge rationalismens värld", utan en kristen människa lever så att säga i båda dessa världar. Både den rationella och den andliga/mystiska. Och det är en härlig kombination! Dessutom kan ingen omvända en annan människa. Det är ett Guds Andes verk när så sker. Men vi kan ge skäl för vår tro, och det är vad jag ämnar göra i det följande.

Så låt oss då gå direkt på den avgörande frågan: Varför är kristendomen sann? Varför ska vi tro på Jesus? Svaret, i all sin enkelhet, är: För att han har uppstått från de döda.

Vi människor har många problem av olika kaliber. Många av dessa har vi ställt till/ställer vi till själva. Många av våra problem har vi också lyckats reda upp. Men vårt största problem har vi gått, och kommer vi alltid att gå, bet på. Nämligen det att vi en dag kommer att dö. Döden är mänsklighetens, och den enskilda människans, ojämförligt största problem. Du och jag kommer att dö en dag. Vi vet inte när, och förhoppningsvis blir det inte allt för snart. Men själva saken är oundviklig. Förr eller senare kommer vi alla att dö. En historiker (jag kommer inte ihåg hans namn nu på rak arm) hävdade att en av orsakerna till att den kristna tron spred sig som en tsunami i den antika världen åren efter Jesu död och uppståndelse var just detta med uppståndelsen. Eller svaret på frågan "vart är vi på väg?". De grekiska filosoferna hade ett, enligt dem själva åtminstone, tillfredsställande svar på frågan varifrån vi kommer. Liksom på frågan varför vi är här. Men när det gällde frågan vart vi är på väg – alltså frågan om döden – så fanns det inget sådant svar. Men den kristna tron hade ett svar också på denna fråga, och därför blev den unga religionen så populär. Eller rättare sagt: Den unga filosofin. För det var så kristendomen sågs av omvärlden då. Som en filosofi som gav svar på livets stora frågor. Framför allt då på frågan om döden.

Den kristna tron hävdar att Jesus är den ende som har besegrat döden. Och inte bara det: Han lovar dela denna seger med alla som lägger sitt liv i hans händer. Som tror på honom. Och här får jag också lite korrigera Enbuske: Att tro är inte försanthållande. Åtminstone inte i främst. Tro är först och främst tillit. Förtröstan. Just det att sätta sitt liv och sin framtid i Jesu händer. Att lita på honom. Att ge över den spira som markerar vem som är kung i mitt liv till honom. Att själv abdikera från tronen i mitt liv och böja knä inför honom. Det är att tro.

Men nu var det alltså döden det handlade om. Att vi alla en dag kommer att dö. Helt konkret. På din gravsten kommer det att stå ett datum. Dina nära och kära kanske också kan ange ett klockslag och en plats. Döden drabbar oss helt konkret, i den här världen, i den historia som vi räknar i sekunder, minuter, timmar, dagar och år. I denna samma historia har också Gud, i Jesus, befunnit sig. Han levde här som en människa som du och jag. Han föddes på en speciell plats (Betlehem i dagens Israel) vid en speciell tidpunkt (någon gång mellan juni och december år 5 f.Kr.). Han dog, precis som du och jag en dag kommer att göra, helt konkret, och hans död inträffade på avrättningsplatsen Golgata utanför Jerusalems stadsmur. Högst troligt fredagen den 3. april år 33 e.Kr. De källor vi har till dessa händelser (som vi snart ska återkomma till) kan vi slå fast att Jesus dog där på korset ungefär klockan tre på eftermiddagen. Efter detta lades han i en grav i vilken han låg "till den tredje dagen", alltså till söndagen den 5. april år 33. Då hände det som är hela världshistoriens höjdpunkt och vändpunkt. Han som var död började leva igen. Det här ska vi förstås också återkomma till. Men poängen är att Jesus dog samma död som du och jag en dag kommer att dö. Hans kropp gav upp och livet flydde. Men i motsats till dig och mig blev han inte i sin grav, utan han började leva igen. Jesus uppstod från de döda! Därför ska vi, och får vi, tro på honom.