När vi igår var samlade till Samtal och bön i Ytteresse bönehus kom diskussionen ganska långt att kretsa kring behovet av väckelse. (Ännu en gång: Tack till alla som var med i bönegemenskapen!) En av deltagarna ställde en, menar jag, mycket viktig fråga gällande just väckelsen. Den löd: Är vi beredda när väckelsen kommer?
För det är ju så. De flesta av oss kristna är ganska bekväma av oss. Åtminstone gäller det för mig. Är vi beredda att ge avkall på vår bekvämlighet (och t.ex. vår TV-tid) så att vi kan ta emot väckelsen när den kommer? Är vi beredda så att vi klarar av att ta hand om de människor som behöver en kristen gemenskap där de får växa i sin nya tro?
Denna fråga är nära relaterad till frågan om hur stor vår nöd är för de människor som ännu är på väg mot helvetet i en fart av 24 timmar i dygnet. Har vi den nöd som krävs för att vara beredda att vara beredda?
Jag har ju studerat en hel del kyrkohistoria, både inom ramen för min utbildning och även senare av intresse för ämnet. Me den bakgrunden vågar jag påstå att det är mycket ovanligt att det skulle ha förekommit någon större väckelse – eller väckelse överhuvudtaget – utan att den skulle ha föregåtts av någon form av böneväckelse bland Guds folk. Detta inte så att det skulle vara de kristnas aktivitet som framkallat väckelsen, nej, det är Guds om sänder väckelsen och det gör han om och när han vill. Men så att han har sänt denna böneväckelse att gå före väckelsen, som – om vi så vill – en del av den. Detta inte minst för att skapa en nöd bland Guds folk och för att se till att de är beredda sedan när väckelsen brakar loss.
---
Jag har en längre tid ställt mig frågande till varför det har funnits så lite intresse bland oss kristna att be för de som ännu inte känner Herren Jesus. Då avser jag inte böner typ den allmänna kyrkobönen där det i församlingar som bryr sig om människornas frälsning ofta ändå bes sådana böner, utan det att kristna kommer samman uttryckligen för att ropa till Herren om förbarmande och om väckelse.
Saken är ju faktiskt den att vi kristna finns här uttryckligen för att sprida Evangelium. För att dra andra in i Guds rike. Så varför är det så trögt med bönen? Eller varför har det varit så trögt? Just nu tycker jag mig nämligen se någon form av försiktig ökning av intresset för att be om väckelse. Kanske detta är början på den böneväckelse bland Guds folk som föregår väckelsen?
"Saken är ju faktiskt den att vi kristna finns här uttryckligen för att sprida Evangelium. För att dra andra in i Guds rike."
SvaraRaderaUrsäkta en fåkunnig, men på den här bloggen sprids det mest lag, dvs krav på att människor och samhällen, ja, hela kontinenter ska förändra sig. Kanske det också kan kallas att dra, men med våld i så fall. Erfarenheten är ändå den, att krav och tvång föder motstånd. Hur skulle det vara att faktiskt byta ut lag mot evangelium?
Anonym 20:09. Du blandar friskt ihop flera olika saker här. Evangeliet och frälsningen handlar om individen. Man kan inte, och ska inte försöka, styra samhället med evangelium utan det sker via lagar. Lagar handlar om "krav och tvång" och de stiftas utifrån de värderingar som just då är gällande i samhället. Vi kristna kan försöka påverka lagstiftningen utifrån våra värderingar (och andra gör det utifrån sina) och det är vad du har sett här på bloggen och som du misstar för att "sprida lag"/"krav på att människor, ja hela samhällen ska förändra sig".
RaderaSaken är den att samhället hela tiden är statt i förändring, och som sagt är det våra värderingar som, när de blir lag, styr denna förändring. Evangeliet styr som sagt inte samhället, och ska inte heller göra det. Dess plats är i förhållandet mellan människan och Gud, men när evangeliet har förändrat en människa syns denna förändring i hennes värderingar och dessa värderingar kan i sin tur eventuellt påverka lagstiftningen.
Förstod du detta?
Tack för den kommentaren, som visar att du för egen del spårade ur direkt. Du är ju lutheran, och borde ha det i ryggmärgen att lagen i det här sammanhanget inte handlar om samhälleliga förordningar utan utgör ett led i begreppsparet lag och evangelium - en andlig konstighet som förutsätter att det ska ges med käppen först för att sedan när åhöraren är ledsen nog trösten ska få sin rätta plats. Tågordningen är den, att först ska det slås, sedan sättas plåster på såren.
RaderaDet är just den där underliga kombinationen som så lätt slår fel. Ska man kritisera behöver man dels på djupet förstå vad man orerar om, för livsvillkoren är så olika för olika människor och dels bemöda sig om att åhöraren faktiskt är mottaglig för kritik och fortsatt processande. Förutom att man nog ska vara lite av en mobbare för att kritisera folk, och de flesta är kanske inte mobbare till naturen utan har nog av sina egna bekymmer.
Om det var väckelse som önskades kanske det skulle vara bättre med evangelium i stället för lag. Krav har en tendens att fördjupa klyftor, hopp och barmhärtighet kan förena människor.
Förstod du för egen del detta?
Anonym 20:39. Trollar du med mig eller har du glömt bort vad du själv har skrivit? (Förutsatt att du är den samme som anonym 20:09. Använd gärna åtminstone en pseudonym så diskussionerna blir klarare!)
RaderaDet är inte jag som spårar ur. Det var du som talade om samhället, för att nu klaga på mig för att jag gör det. Vill du försöka på nytt?
Oj, var det så svårt att förstå?!
RaderaI den här tråden skriver du om väckelse, vilket med tanke på den verbala miljön inte ska förstås som ett politiskt uppvaknande, utan som en andlig/mental sådan. Där brukar evangeliet spela en viss roll, vid sidan om andra faktorer.
Men dels brukar den klassiskt lutherska kombinationen bestå av "lag och evangelium", på det andligt-mentala planet i syfte att skapa skuldkänslor hos åhörarna (det finns psykologiska termer för detta), och dels har du på den här bloggen en benägenhet att politisera det andliga och politiska, så att det helt enkelt inte tycks gå att skilja dem åt, varvid uppmaningen till underkastelse lätt kan få tankeströmningar från annat än evangeliskt håll.
För övrigt anser jag att en andlig väckelse, om det är en sådan som eftersträvas, är mera betjänt av evangelium än lag i det budskap som basuneras ut.
För Gud är väl inte lutheran?
Anonym 19:39. Om det är svårt att skilja det andliga och politiska åt här på bloggen kan det kanske bero på att du har läst slarvigt?
RaderaDet är inte bara det klassiskt lutherska som "består av lag och evangelium". Det är bibliskt. Luther var inte lutheran utan en kristen lärare som läste sin Bibel. Paulus var inte lutheran utan Luther bekände sig till paulinsk (= biblisk) kristen tro.
"Om det är svårt att skilja det andliga och politiska åt här på bloggen kan det kanske bero på att du har läst slarvigt?"
RaderaEller så beror det på att tron för din del handlar om värderingar som får sitt uttryck i politiska ställningstaganden.
Problemet kvarstår: om du vill väckelse, går du då ut med lagen eller evangeliet?
Om lagen har förtur, är det då världslig eller religiös lag? Om
du väljer den värdsliga lagen, är det då finländsk, europeisk eller amerikansk lag och hur kan då nationella lagar ha allmängiltig betydelse? Om du väljer den religiösa lagen, väljer du då Bibeln eller delar av den och varför då i så fall, eller väljer du någon mera uppdaterad version och i så fall vilken och på vilken grund? Tror du det blir någon väckelse av att skuldbelägga folk?
Om du väljer evangeliet, så har du säkert en bra förebild i Paulus på sina resor över havet. Tror du hans främsta exportartikel till icke-judar var den judiska lagen? Det tror inte jag. Jag tror han förkunnade evangelium med alla tillgängliga metoder. Han hade inte träffat Luther.
Anonym 22:38. "Eller så beror det på att tron för din del handlar om värderingar som får sitt uttryck i politiska ställningstaganden."
RaderaDetta var ett ganska offensivt påstående, må jag säga. Men nej. Det gör den inte. Tron på Kristus är det centrala, alltid. Men den får sedan följder för mina värderingar som sedan i sin tur får uttryck i politiska ställningstaganden. Men det är en helt annan sak.
"Problemet kvarstår: om du vill väckelse, går du då ut med lagen eller evangeliet?"
Båda har givetvis sin plats. Lagen väcker syndaren och evangeliet skapar tro. Man behöver inte spela ut de båda mot varandra eftersom de båda har sin uppgift i förkunnelsen.
Sedan fortsätter du att blanda ihop saker. Jag ids inte kommentera det du skriver eftersom det bara för diskussionen på avvägar att kommentera dina felaktiga antaganden.
Kristian. "Detta var ett ganska offensivt påstående, må jag säga."
RaderaDet är dina egna tankar, du har flera gånger skrivit om att tro och politiska värderingar inte kan separeras. Av religiösa skäl har du deklarerat politisk högerorientering. Att du är höger måste väl inte betyda att en kristen alltid måste välja som du?
"Jag ids inte kommentera", skriver du. Skriv hellre som det är: du kan inte, närmare bestämt tänka utanför boxen.
Jag kunde ju fråga annorlunda. Tänk på den lutherska missionen, den sköts ju av flera väckelserörelser som alla är stolta över sin egen betoning av vad det nu kan vara: hur gör de i Afrika och Asien, bara för att ta något exempel?
Går missionen först ut på att introducera folk i judisk lagtro för att man sedan, när "syndakännedom" blivit ett relevant begrepp, ska kunna föra fram evangelium i trohet mot Paulus och Romarbrevet, som båda förutsätter kunskap om lag och synd? Eller finns det en väg till kristen tro utan ett vältrande i synd och skuld?
Anonym 14:59. Nu känner jag faktiskt inte igen mig i det du tillskriver mig. När har jag skrivit att "tro och politiska värderingar inte kan separeras"? Eller att jag "av religiösa skäl har deklarerat politisk högerorientering"? Eller att eftersom jag är höger så måste en kristen alltid välja som jag?
RaderaOch nej, jag ids inte kommentera eftersom det du skriver bygger på feluppfattningar från din sida. Om jag skulle kommentera det skulle det bara leda diskussionen på villovägar.
Sedan blir det igen galet för dig, men denna gång visar du tydligt varför.
"Går missionen först ut på att introducera folk i judisk lagtro"
Nej givetvis inte. Du var faktiskt inne på samma feltänk i den tidigare tråden, men där var diskussionen så oerhört spretig (och jag var inte delaktig i den) att jag inte tog fasta på det där. Du tycks vilja införa "lagens fjärde bruk", alltså lagen som möjlig frälsningsväg. Något sådant finns inte i kristen, för att inte tala om luthersk, teologi. När vi talar om att förkunna lag och evangelium handlar det om lagen som spegel. Inte som tygel och inte heller som regel - och sannerligen inte som stege.
Kristian. Du skulle kunna erbjuda det befriande evangeliet. I stället kommer du hela tiden dragande med den förtryckande lagen i första hand. Det här är pudelns kärna, den som du inte vill hitta.
RaderaNå, det finns vettigare saker att göra än att träta om det som borde vara självklart.
Anonym 21:51. Igen blandar du ihop förkunnelsen och samhällsfrågor. Om du skulle se vad du gör skulle du förhoppningsvis inse att detta är ett problem som bara finns hos dig.
Radera"Igen blandar du ihop förkunnelsen och samhällsfrågor."
RaderaLäs vad du själv skriver på den här bloggen, så ser du vem som verkligen rör ihop tro och politik!
Anonym 09:30. Nej du. Man bör ha möjlighet att kommentera både tro och politik på samma blogg utan att bli beskylld för att blanda ihop de två. Sedan är det en självklarhet att vi också kan bedöma politiska händelser utifrån ett bibliskt perspektiv - det är ju trots allt Guds värld vi rör oss i. Men inte heller det betyder inte att man blandar ihop förkunnelsen och samhällsfrågor.
RaderaUndrar just hur många gånger du på den här bloggen du kritiserat media för att ljuga, ägna sig åt propaganda - och i samma andetag formulerat dig om djävulen som lögnens fader och dragit till med "hela världen står i den ondes våld". Plus annan retorik i samma stil.
RaderaMen kanske inte det heller är att blanda ihop förkunnelsen och samhällsfrågor?
Anonym 11:12. Nej, varför skulle det vara det? Bibeln ger en förklaring på ett samhälleligt fenomen. Varför skulle den inte få göra det?
RaderaOch ja, naturligtvis får du röra ihop religion och politik, det hör yttrandefriheten till. Din distinktion mellan förkunnelse och samhällsfrågor är hårklyverier och semantik.
RaderaOch naturligtvis är Gud höger i politiken. Vi har ju högertrafik, eller hur? Och så har vi storyn om fåren och getterna. Och säkert en massa annat till...
Anonym 22:59. Det att du påstår att jag "rör ihop religion och politik" innebär inte att så är fallet. I den här tråden är det faktiskt du som rör ihop de båda. Men du får förstås anse vad du vill. Själva saken förändras dock inte av det.
RaderaÄr nöden stor för dem som är på väg mot helvetet, så kan man ju lägga saker i rätt perspektiv. Människor har existerat i över 300 000 år, kristendomen kom till våra bygder ca 1000 år sedan..så utav mina förfäder (skapta av gud?) har så gott som alla farit till helvetet, så då kan det väl inte vara så illa där
SvaraRaderaAnonym 23:37. Jag var inte här för 300 000 år sedan, så jag hade lite svårt att ha nöd för de människor som levde då. (Om det fanns några människor då.) Om du vill veta hur det ligger till med de människor som har levt innan evangeliet kom hit kan jag rekommendera att du läser vad t.ex. Paulus har att säga om den saken.
RaderaDu skriver om bekvämligheten som ett hinder för väckelse. Jakob skriver (kap. 4) att vi inte får något för att vi ber illa. "Vänskap med världen är fiendskap med Gud."
SvaraRaderaOm vi nu tar Evangeliföreningen som exempel - jag känner inte till andra rörelser - så är det uppenbart att denna världsvänskap gör sig allt bredare där. Det tar sig uttryck i att man försöker anpassa stilen till det man tror att ungdomar vill ha och väntar sig.
Det gäller musikstilen, sångerna, orden, språket - är det Gud som vill att amerikansk engelska ökar på svenskans bekostnad? Och har ordet 'jag' någonsin varit så frekvent i texterna som nu?
Det gäller litteraturen - den ska vara så lättsmält som möjligt, gamla näringsrika böcker rensas ut (så som på ett hjärtskärande sätt skett med folkhögskolornas värdefulla bibliotek) och nyutgåvor av klassiska verk ges inte ut ens när finansieringen garanteras.
Det gäller medlemmarnas aktivitet - man tar det som en självklarhet att studier och sommararbete går före evangeliserande verksamhet, sådan som t.ex. tält- eller fältmissionen var en gång.
Pajaskonsterna man ser i Slef:s reklam på nätet - drar de ungdomar? Kanske, men i så fall vart? Det finns inget andligt innehåll i vildmarksvandringar eller bergsklättring och resor är andra bättre på att arrangera.
Du har rätt i att bönen och nöden för människornas eviga väl är grunden för väckelse. Den går inte ihop med världsvänskapen.
Johan L.
Johan. Du behöver skilja på form och innehåll. Jag vet att detta är svårt eftersom jag själv också gärna är formkonservativ. Men det är något jag försöker bekämpa. Stilen behöver vi vara beredda att förändra, även om det tar emot. Men innehållet måste förbli det samma. (Hit hör detta med "jag" i sångtexterna, och där menar jag att vi behöver vara vaksamma.) När det gäller vildmarksresorna är de inget för mig, men det finns många som gärna deltar i sådana. Så länge det ges tillräckligt med rum för t.ex. bibelstudier och andakter ser jag inte att det skulle vara något problem med dessa. Tvärtom!
RaderaProblemet är inte de yttre formerna. "Vänskap med världen" kan inte avläsas i en bestämd livsstil till det yttre, denna vänskap innebär främst att man övertar världens värderingar. Du skriver med rätta "så länge det ges tillräckligt med rum" för det enda viktiga - men våra rum och vår tid är begränsade! Det vi ger det ena, tas från det andra.
RaderaEkonomiska och personresurser, reklam osv. som ägnas andligt likgiltiga aktiviteter i en kristen organisation minskar utrymmet för evangeliets förkunnelse.
På det är just tältmissionen ett exempel. Den dog ut när skolor och läroinrättningar började kräva mera aktiviteter på sommaren i form av praktik o.dyl. av ungdomarna. Då valde man bort evangeliserandet. Pengarna vann. J.L.
Johan. Frågan är om vi har mandat att tolka vad andra människor har för inre drivkrafter och värderingar? Samhället idag ser inte alls ut som det gjorde ännu på 90-talet. Idag ställs det helt andra krav i arbetslivet, för att ta ett exempel. Jag sörjer också över att mycket gott har försvunnit, men det är, menar jag, ändå inte klädsamt (eller ens rätt) att döma ut detta med orden att "pengarna vann".
RaderaSedan är det ett faktum att vi är ganska få som skulle delta i ett evenemang idag om det bara innehöll bibelstudier och predikningar. (Du och jag är uppenbarligen undantag här.) Jag skulle inte stämpla t.ex. vandringar som "andligt likgiltiga aktiviteter". Det kan behövas sådana saker idag för att nå ut. Oavsett om vi gillar det eller inte.
Ett specifikt mandat i gängse mening har vi inte när det gäller mänskors hjärtan - men uppdraget att bestraffa, tillrättavisa och förmana med allt tålamod och med undervisning i alla skiften.
Radera"Pengarna vann" är ett domslut som inte gäller enbart de ungdomar som uteblev utan samhället i stort. Och jag eftersträvar inte klädsamhet utan påminner om att Mammon faktiskt nämns vid namn som den avgud som uttryckligen inte kan tjänas av Guds folk.
Jag avsåg bara att påminna om att aktiviteten att växelvis sätta den ena foten framför den andra i sig är andligt likgiltig, eller rättare sagt, den är en aktivitet som kan utövas för helt olika syften. Där jag bor är det värre - här idkar församlingen verksamhet där man uttryckligen försäkrar att de som vill vara med i kyrkans uppsökande "vänverksamheten" ingalunda behöver ha en kristen tro, däremot är tillgång till pekplatta obligatorisk. Där har vi en uttalad värdering om vad som är viktigt och vad som inte är det.
Det betyder föga här i världen om vi är många eller få. Kristi kyrka har inget resultatansvar. Som kyrkohistoriker kunde du intyga att bönen föregått de stora väckelserna och inte heller dess verkningar kan vägas och mätas, eftersom den utövas i det fördolda.
Kanske börjar väckelsen i år. Med några få. På en plats där ingen väntat det. Kanske här. Nu.
Johan. Det exempel du nämner är allvarligt och något som manar till eftertänksamhet och försiktighet. Risken är alltid stor att det mindre viktiga får företräde framför det viktigaste om och när vi laborerar med det. Jag var själv med den gången när KU:s distriktsungdomssamlingar tog steget från ungdomssamling med god kristen undervisning till kaféverksamhet där undervisningen hamnade i baksätet. Jag minns att vi var några som reagerade kraftigt på detta. Till ingen nytta, tyvärr.
RaderaStäller samma fråga som Johan, vart försvann "Tält-missionen" ?
SvaraRaderaAnonym 00:05. Jag har inget svar på din fråga, men jag kan inte tänka mig att det finns några hinder att återuppliva denna om det finns någon som är beredd att ta initiativet!
Radera