Det finns många sätt vi kan läsa Guds ord. Det vanliga sättet är att vi helt enkelt greppar vår Bibel, ber om Andens ljus över ordet och börjar läsa. Detta är ett bra sätt. Ett annat bra sätt, som jag just nu försöker mig på, är att läsa Bibeln och en god bibelkommentar jämsides. Ett tredje sätt är att göra en ordstudie. Igår fick jag höra om en sådan - och en mycket intressant sådan dessutom. Duvan nämns på flera ställen i Bibeln, men oftast som ett offer för synder eller som en bild för den älskade (i Höga visan). Det är mycket få gånger duvan visar sig så att säga som sådan. Den första gången sker detta när Noa släpper ut duvor för att se om vattnet dragit sig tillbaka efter floden. Den sista duvan han släpper ut kommer inte tillbaka, och efter detta syns inte duvan till förrän Anden sänker sig, som en duva, över Jesu huvud i samband med hans dop.
Här har vi två olika "dop". Det första i flodens vatten, det andra när Jesus döps i Jordan av Johannes. Det första i flodens dödliga vatten, det andra med livgivaren, ja, honom som är Livet själv. Duva (Turturduva), på hebreiska, bygger på samma ordrot (egentligen ÄR den ordrot) som bygger upp ordet för lagen (Tor - Torah). Här har vi så lagen som dödens redskap och sedan Honom som i vårt ställe uppfyller lagen till liv för oss.
Nåväl. Det andra ordstudiet gjorde jag själv, och det handlar om Guds ledning. Om vi ser på orden som talar om att Gud ska "leda dem" förekommer dessa ord på tre ställen i Bibeln. På alla tre ställen nämns orden "betryck" eller "tårar" i samband med Guds löfte att han ska leda sitt folk. (Jes. 49, Jer. 31 och Upp. 7)
Detta är ingen slump. Vi människor är nämligen funtade så att vi, alltid när det går oss väl, inte anser oss behöva Guds ledning. Eller åtminstone så att vi inte söker Guds ledning riktigt på allvar innan nöden är verkligt stor.
Nu håller vi på att gå in i en nödens tid. Då talar jag inte främst som det storpolitiska skeendet, även om det är det som syns och hörs mest. Detta kan förvisso bli sådant att det kommer att orsaka både betryck och tårar, men vi är inte riktigt där ännu. Nej, nu tänker jag på vår kyrka och situationen med Guds ords förkunnelse. Biskoparna och kyrkans ledning har redan en längre tid ständigt ökat på förföljelsen av Guds rena ord i vår kyrka och förhindrat unga män med en kallelse från Gud att gå in i herdeuppgiften.
Detta är något som borde vara orsak till stor förstämning och betryck bland Guds folk i vårt land. Kanske också till tårar. Om situationen nämligen fortsätter på detta sätt kommer det snart inte längre att finnas sammanhang i vår kyrka där vi kan lyssna till ett rent Guds ord och ha tillgång till en rätt sakramentsförvaltning. Kort sagt: Det kommer inte att finnas predikstolar och altaren vi kan gå till.
Jag sörjer över detta, men framför allt sörjer jag över att Guds folk inte förstår att sörja tillräckligt – något säkert inte heller jag gör. För vi har all orsak att sörja över denna situation!
---
Ett av ställena där orden om att Gud ska "leda dem" förekommer sägs det att så ska ske när "de går bedjande fram". (Jer. 31:9) "Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram."
Jag tror att Gud just nu kallar oss, Hans folk, till en fördjupad bönegemenskap med honom själv. Vi ska inte försöka pressa fram några tårar, men om vi verkligen skulle inse situationens allvar tror jag att tårarna kommer av sig själv. Men löftet gäller, får vi tro, också för oss idag: Att Herren Gud ska leda oss där vi går bedjande fram.
Vad vill Gud göra idag? Hur vill Han att vi ska göra för att, om möjligt, hitta en lösning på den situation kyrkans ledning har försatt oss, och sig själva, i? Jag tror att vi behöver gå in i en bönekamp gällande just denna fråga. Att ropa till Gud om hans ledning och ljus över vår väg framåt.
Detta är något vi behöver göra enskilt, i vår bönekammare, men också tillsammans.
Har du tänkt på ditt ansvar som herde, Kristian? En herde säger väl inte till sin hjord: ”Jag vet inte var det finns bete och källor. Ni får söka er till något ställe bäst ni kan. Vi ska be att det växer upp gräs nånstans och att ni hittar vatten.” Vad jag vet är du själv kallad till det heliga predikoämbetet av Slef. En herde ska predika Ordet och leda fåren till vattenkällor och bete, och inte nöja sig med att sucka och klaga över förfallet.
SvaraRaderaDu skriver: ”Det kommer inte att finnas predikstolar och altaren vi kan gå till.” Nej! I nejden har du flera predikoplatser med god, biblisk förkunnelse att rekommendera för dina får när ni samlas till bön.
Ola. Om du har läst här på bloggen vet du att jag de senaste knappa två veckorna berättat om tre tillfällen/storsamlingar man kunde gå till. Jag kan inte se att det är att "nöja sig med att sucka och klaga över förfallet".
RaderaJag menar ju den viktiga söndagliga gudstjänsten. Det finns sådana i nejden, är det problem att rekommendera dem?
RaderaOla. Nej, jag har inga problem med att rekommendera sådana jag känner till. Jag har rekommenderat Slefs Gloria Dei-mässor. Jag kan också rekommendera Pedersöre församlings gudstjänster så länge de hålls av de egna prästerna. När det t.ex. gäller Missionsstiftets gudstjänster känner jag inte till dessa eftersom jag inte har deltagit i någon sådan. Jag antar att de är sådana man utan problem kan gå till, men jag tror inte att du heller skulle rekommendera något du inte själv känner till.
RaderaJag får skämmas inför dina ord. Vi är dåliga på att berätta om våra gudstjänster. Därför lägger jag nu här ut länk till streaming/inspelning från gudstjänsten i Lepplax i dag och inbjuder också framöver. Vi behöver ju söka gemenskap, och kännedomen om varandra och förkunnelsen är primärt, och den enda orsaken att inte söka gemenskap är falsk lära eller delaktighet i falsk lära. Så kom gärna med kritik om det här fattas oss.
Raderahttps://sanktjohannes.info/sermons/hogmassa-pa-septuagesimasondagen/
Ola, tack för länken!
RaderaDet är riktigt som Ola skriver men tyvärr finns det nejder där det inte finns några predikoplatser och där ingen herde ens bryr sig om att uppsöka de hungrande och törstande, de som själva inte kan ta sig till oaserna.
SvaraRaderaDe lämnas bara att dö i våra svenskbygder. När så sker är det svårt att ta de vackra orden på allvar.
Johan L.
Johan. Det nämndes i den andra tråden om tältmissionen. Ta gärna initiativ och kalla Slef att komma ner med ett gäng ungdomar, en eller ett par predikanter och ett tält! Frågan förtjänar absolut att lyftas fram och åtminstone diskuteras!
RaderaSLEF har i Nyland en distriktspräst, Tuomas Rosqvist, enligt SLEF's hemsida !
RaderaKanske ändå litet problem att inte problematisera det folkkyrkliga och utan resonemang ge en in blanco fullmakt för befintliga präster.
SvaraRaderaHalvar. Jag litar på de präster vi har i Pedersöre och på en direkt fråga svarar jag att jag kan rekommendera sådana gudstjänster jag känner till. Således kan jag rekommendera gudstjänsterna i Pedersöre församling. (Så länge inga andra präster som jag inte känner till medverkar.) Sedan är det en annan, och mycket längre, diskussion huruvida det är ett problem att den som idag verkar som präst har ställt sig/står under en villolärande biskop. Ja, i själva verket under en biskop som står för en helt annan religion än kristendomen. På längre sikt menar jag att det är det, men idag lever vi i en situation som på sätt eller annat kommer att/måste lösas.
RaderaTvekar de att gå med bp Åstrand till altaret? Har precis alla tydligt sagt att de inte samverkar med kvinnliga präster. Har de förbehåll att gå till altaret med manliga kättare? Det får inte vara så att vi först frågar efter hur något pragmatiskt, högaktande omständigheterna, fungerar. Först ska vi fråga efter vad som är sant och rätt.
SvaraRaderaHalvar. Är detta ett krav? För att tala med biskop Laajasalos ord: Blir man smittad om man en gång har stått med en kvinna vid altaret? Eller med en manlig villolärare? Jag skulle själv inte göra det, men om vi förespråkar total andlig renhet i led efter led menar jag att vi kommer att hamna i en ohållbar situation. Sedan kan, och ska, vi givetvis undervisa om vad som är rätt och vad Guds ord säger om samröre med villolärare.
RaderaNu gäller det att fråga på vilket plan en sådan fråga avgörs. Vi vet inte vilka som är Guds sanna barn och vilka i strid med yttre renlärighet är avfallna i hjärtat. Herren känner de sina.
RaderaDetta är inte det vi diskuterar nu utan nu talar vi om att ta ställning till tydlig avvikelse till det yttre Ordet som Herren gett oss. Gör dig inte delaktig i annans synder och förhasta dig inte med handpåläggning - så undervisar Paulus sin medtjänare och sedermera biskopen Timoteus.
Att du vill relativisera en gemensam andlig akt med dem som på ett klart sätt avvikit från bibelordet och dessutom i en akt som just aktualiserar ett bestämt bibelord - är allvarligt. Att du dessutom gör det med ett citat från en som står på den kätterska sidan gör det inte bättre.
Den som inte erkänner detta ska inte själv erkännas!
Halvar. Det är klart att Bibeln säger att vi inte ska ha något med villolärare att göra. Men vad jag vet säger Bibeln inget om att vi också bör dra oss undan sådana som (någon gång) har haft samröre med villolärare eller som har gjort fel vid något tillfälle. Laajasalos fråga är högst relevant för hur vi ser på prästämbetet, varför jag menar att vi bör kunna fundera på den trots att han själv är en villolärare. Med det verkligen inte sagt att jag håller med honom gällande alla tillämpningar av det han säger/frågar.
RaderaPrecis såsom det gäller annat som är orätt eller har blivit orätt så får vi komma fram med det. Markera att vi överger det samt ber om förlåtelse för allt som avvikit från det rätta och det som skulle tillhört en rätt vandel, men varit en avvikelse.
RaderaÄven så att den kristna bekännande församlingen har rätt att förutsätta att den som haft andlig gemenskap och akter i vår kristna kult med avvikande predikanter, att dessa som kommit att blanda sig med de avvikande då behovet påkommer avger en avbön.
Halvar. Det kan jag givetvis hålla med om.
RaderaKristian då håller vi på det att det blir tillämpningar. I regel är det för många ord och för litet handlande. Att säga att vi inte ska ha något med villolärare att göra och ändå ha med dem att göra i den andliga gemenskapen gör förstås våra ord tomma.
RaderaAtt ha att göra med kvinnliga "präster" om så bara för en gång kan vara ödesdigert ! Frestelsen att likt biskop B-G komma på andra tankar då han samarbetade med en kvinnlig "präst" är ganska talande... !
RaderaDen senast anonyme är alltså Halvar. Hälsningar densamme.
SvaraRaderaDen senast anonyme är Halvar. Hälsningar densamme.
SvaraRadera