Strunta i demokratin!

Det ska inte förvåna någon att de "progressiva" passar på att använda Ukraina-kriget till att smyga in federalismen i EU och i Europa. "Den här krisen visar hur viktigt det är att EU står enat och har ett eget försvar" osv, osv. Federalismen börjar med gemensam skuld. Eller rättare sagt har den redan börjat i.o.m. att EU har tagit över uppgift efter uppgift av medlemsstaterna utan att folket har fått säga sitt. Många små steg blir till sist ett jättekliv, och eftersom det handlar om "bara en småsak" (åt gången) behöver man inte folkomrösta om den. 

Nå, nu handlar det alltså inte längre om några småsteg när det talas om gemensam beskattning, ett gemensamt ledarskap som kan tala för hela EU och ett gemensamt försvar. Att planen är att införa också detta utan att folket får säga sitt om planerna bör inte förvåna någon. 

Det som däremot är förvånande är att det ibland tydligt skiner igenom att folkets vilja inget betyder. Som i Kenneth Mynttis ledare i dagens ÖT i vilken han talade varmt för federationstanken och öppnar upp för tanken att vi kanske borde ge upp vår självständighet. ja han går så långt att han t.o.m. målar upp ett Europas Förenta Stater (EFS) som ett paradis. (Åtminstone ur Ukrainskt perspektiv.) 

Problemet är bara det att folket inte vill detta, varför folkviljan helt enkelt bör köras över - något som alltså Myntti (i misstag?) öppet säger. Han skriver om att Tysklands förbundskansler Olaf Scholz avsåg att ta stora steg mot ett EFS, men att "Med facit i hand inser vi att få av dessa mål har uppnåtts, kanske framför allt för att fotfolket i Tyskland varit av annan åsikt. Alltså är det av omsorg om väljarrösterna som EU-toppolitiker som Scholz låter bli att driva den här typen av reformer."

Inser du vad som sägs här? Folket vill inte ha ett EFS, men vi behöver det. Det är bara av rädsla för att tappa röster som politikerna inte genomför planerna. Inte för att folket inte vill ha det. 

---

Det är intressant hur det ibland är så oerhört hemskt att demokratin monteras ned. Ja, redan det att man antar att så kanske kan komma att ske bör fylla oss med stor fasa. Men ibland, när demokratin är ett hinder för att göra det som de progressiva anser vara rätt, tycks den inte betyda något alls.

Det är en intressant tid vi lever i.