Om vad som sker i denna tid

Jag skrev i den senaste texten om MEIS att helgens tema är oerhört aktuellt och att både bibelstudierna och andakterna/predikningarna har haft en angelägen och t.o.m. aktuell kyrkopolitisk ton. Detta blev ännu tydligare i festkvällens bibelstudium där Ville Auvinen, missionsledare i SLEY och chefredaktör för tidningen Sanansaattaja, framförde något som närmast var en programförklaring för väckelserörelsernas samarbete och målen med detta nya och banbrytande samarbete.

Detta har varit på gång redan en tid, men jag har varit försiktig att skriva något desto mera om detta här på bloggen eftersom jag inte velat föregripa lanseringen av detta samarbetes frukter eller läcka uppgifterna till media. Men när nu centrala aktörer på detta sätt går ut offentligt med detta finns det, menar jag, inte längre någon orsak att hålla tillbaka. I det följande kan du läsa en sammanfattning av den senare delen av Auvinens undervisning. Jag rekommenderar att du tar del av hela bibelstudiet, men om du av någon orsak inte kan göra det vill jag presentera det Auvinen framförde i skriftlig form. Notera att detta är en sammanfattning, och även om jag menar att jag har fått med det mest centrala bör du hålla i minnet att detta är en förkortning.

---

Vår tid liknar på många sätt apostlarnas tid. Det var en svår tid med en mångfald av värderingar och religiösa övertygelser och som hade en statsreligion som de kristna inte kunde acceptera. Vi tänker lätt att vår tid är svår, men i den tidiga kyrkans tid där apostlarna förkunnade evangelium, där hade kyrkan framgång och växte. Så situationen är allt annat än hopplös!

Kyrkan borde tala med Guds ords röst i denna tiden. Men vår kyrka med dess ledare verkar inte förstå sin roll och sin kallelse i den här tiden och det här samhället utan den anpassar sig till samhällets förändringar och t.o.m. stöder ivrigt den nya statsreligionen (Pride-ideologin) ... Kyrkan och kyrkans ledare tiger och stöder, ja de vill t.o.m. vara i spetsen när det gäller att införa de förändringar som är mot Guds ord. Det här är så oroande.

Var är kyrkans "Så säger Herren!"? Det profetiska ordet hörs inte idag från kyrkan och dess ledning. Kyrkan borde vara profetisk och se sin profetiska roll i det som sker idag.

Var är kyrkans kallelse att bära korset? När kyrkan anpassar sig till alla förändringar i samhället kan den leva i lugn och ro. Men kyrkan ska bära korset så som dess Herre har gjort. Alltså lidande p.g.a. sin tro.

Men i allt detta borde vi fråga: Vem är kyrkan? Vad är kyrkan? Vi borde förstå att VI är kyrkan. Kyrkomötet är inte kyrkan. Inget annat högt organ heller. Luther skriver i de Schmalkaldiska artiklarna: "Varje barn på sju är vet numera, Gud vare lov, vem kyrkan är. Kyrkan är de heliga troende och fåren som hör sin Herdes röst" ... Kyrkan är de som är kristna i hjärtat. Kyrkan är de som hör Kristi röst, som samlas till att lyssna till evangelium och ta del i nattvarden. Alltså: Vi är kyrkan, och det är vår uppgift och kallelse som kyrka i den här tiden där Gud har satt oss att leva att höja vår röst för Kristus.

Det har ofta varit så i kyrkans historia att när de som borde vara Guds tjänare har glömt sin kallelse väljer Gud andra människor att förkunna sitt budskap ... Gud väljer de sina som kanske inte har någon hög ställning men som är trogna honom, och sedan säger han: Gå du och förkunna. Det är kyrkans uppgift, och vi är kyrkan.

Vilken är då väckelserörelsernas roll i den här situationen? Jag tänker att det är nu vår roll att vara kyrkan i det här läget. Under de senaste åren har kyrkans väckelserörelser närmat sig varandra på ett sätt som vi inte har sett förr. Detta skulle bara för fem år sedan ha varit en omöjlighet. Men vi har nu åtta väckelserörelser som samarbetar mycket nära varandra. I kyrkan är ganska många förvånande över detta samarbete, och de är lite oroliga också. Samarbetet ger mera styrka åt vår röst.

Vi delar samma tro och samma bekymmer [omsorg] om det kristna folket i Finland: Hur ska vi ta hand om dem? Vi har samma tro, samma bekymmer, samma frågor och vi har hittat varandra och vi samarbetar. Vi ska nu tillsammans göra det som kyrkan borde göra och höja vår röst för Kristus. Vi ska vara kyrka i en tid som denna som Gud har gett oss att leva i. Det är kanske för mycket att säga att vi har grundat någonting, vi har ännu inte grundat någon ny kyrka. Men vi har ett nätverk som heter "Kirkkokansa" eller "Kyrkofolket" ...

På webbsidan berättas om de gemensamma fester som, enligt planerna, ska hållas två gånger per år, på hösten någonstans i Österbotten och på våren någonstans i huvudstadsregionen. Där finns också en lista över de gudstjänstgemenskaper som finns. Där finns ännu inte alla med, men ganska många. [Nästan 50.] Vi rekommenderar för alla de som inte längre kan delta i sin hemförsamlings gemenskap att delta i dessa. Det finns ännu, speciellt i Österbotten, många goda lokalförsamlingar. Men där sådana inte finns rekommenderar vi dessa gemenskaper eftersom alla behöver ett andligt hem. Inte heller så att vi bara rekommenderar våra egna [i vårt fall SLEF:s gemenskaper] utan så att vi rekommenderar också de andra organisationernas. Tanken är att människorna behöver en gemenskap, ett andligt hem där de kan växa i sin tro. En plats där de kan komma till gudstjänsten med gott samvete. [Där Guds ord rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.]

Detta samarbete och denna webbplats har gett upphov till en hel del diskussion och negativa reaktioner – det ses som något hemskt när dessa rörelser samarbetar och bildar något sådant. Auvinen berättar att han på onsdag ska diskutera denna "hemska sak" med biskop Laajasalo i Radio Dei. [En länk torde uppenbara sig på bloggen i god tid.]

Väckelserörelserna tar över den roll som tillhör kyrkan. Vi vill arbeta inom den finländska kyrkan, men vi arbetar som kyrka eftersom kyrkan är de som kommer samman för att höra evangeliet och ta del i nattvarden. Vi är kyrkan och det finns arbeta att göra i den tid som Gud har gett oss att leva i.

---

Så långt Ville Auvinen. Som du som läste sammanfattningen ovan märker är detta sprängfyllt stoff, och detta kommer helt klart att skaka om hela den kyrkliga geografin i Finland. Förhoppningsvis på ett positivt sätt. Till dig som läser detta vill jag därför rikta en uppmaning: Be för vad som är på gång! Be om vishet för de som leder denna process, om klarsyn och förstånd att se och förstå Guds tidtabell och framför allt om enighet och enhet för alla oss som påverkas av detta.