Vi är i krig

Jag skrev i den förra texten om den långtgående symbiosen mellan makthavarna och media som innebär att media beredvilligt basunerar ut makthavarnas ståndpunkter. Jag konstaterade att detta blir speciellt tydligt i allt som har med Ukraina-kriget att göra. Samtidigt förtiger media den opposition som ännu finns kvar genom såväl censur som genom valet av vad som skrivs.

Det förhärskande paradigmet just nu är att Trumps USA har lierat sig med Putins Ryssland och, i sin mest extrema form, att Ukraina – och resten av Europa – kommer att delas upp i två intressesfärer på samma sätt som skedde i Molotov-Ribbentropavtalet mellan Ryssland och Tyskland i slutet på 30-talet. När vi läser nyhetsartiklar, ledare och tar del av annan nyhetsförmedling är detta vad som förs fram som tolkningsram, och likt situationen i andra krig (för det är ett krig vi ser utspelas just nu i media där Donald Trump, inte Putin och Ryssland, är den primära fienden) tillåts inga moderata röster komma fram. För att inte tala om avvikande röster. Detta skulle uppenbarligen bara förvirra nyhetskonsumenten.

Svenska Yle gav igår ett bra exempel på detta. I en artikel skriven av Rysslandsreportern Anders Mård där krigspropagandan flödar fritt och fullständigt ohämmat inpräntades narrativet att Trump och Putin kommer att dela upp Europa mellan sig och att Trump kommer att ge efter för alla Putins krav. Det korrekta förhållningssättet skulle, underförstått, givetvis vara att handla så som Europas ledare har gjort – att inte förhandla med Putin utan fortsätta att offra Ukrainska liv för att till sist besegra Ryssland och få ner Putin på knä. Alltså samma förhållningssätt som nu har gjort att Europa sitter i baksätet (om vi gör det ens) när samtalen förs om Ukrainas framtid.

Än värre blev tongångarna i kommentarfältet under artikeln. Det blir fullständigt uppenbart att krigspropagandan har fungerat utmärkt och att boskapen går precis dit det vänsterliberala maktklustret (alltså symbiosen mellan media och makthavare) vill att den ska gå.

Jag försökte vid två tillfällen i kommentarfältet lyfta fram behovet av att inte dra förhastade slutsatser – den andra gången efter att innehållet i Ukrainas och USA:s mineralavtal blivit känt och det visade sig att uppgifterna att USA skulle ha krävt motsvarande 500 miljarder dollar i mineraler som ersättning för sitt stöd till Ukraina i den slutgiltiga avtalstexten blev en gemensam fond för Ukrainas återuppbyggnad dit 50% av intäkterna från mineralutvinningen ska gå. Något jag också nämnde i min kommentar. Någon uppmaning att inte dra förhastade slutsatser får dock inte framföras, utan båda kommentarerna blev censurerade. Svenska Yles ståndpunkt är tydligen den att vi bör dra förhastade slutsatser.

Den situation vi befinner oss i gällande nyhetsförmedlingen och de Europeiska politikernas hållning gällanade det som sker i världspolitiken just nu är fullständigt absurd. Det går snabbt, det är sant, men just det att det går så snabbt skulle vara ännu en orsak att ta det lugnt och att inte dra förhastade slutsatser. Men icke.

Jag kan inte förstå annat än att allt som har med Donald Trump att göra idag måste ses som något negativt. Han är den store fienden, och alla röster som säger något annat ska tystas. Om det sedan handlar om hämnd för att JD Vance fullständigt klädde av Europas maktelit i München eller om det handlar om ett desperat försöka att behålla makten och mota allt som ens luktar opposition ut i marginalen – eller bådadera – må kanske vara osagt. Men vi behöver vara klara över att vi befinner oss i krig. Låt vara att detta krig inte sker med blanka vapen utan med ord. Media har gjort synnerligen klart på vilken sida de står, och låt mig göra detta så tydligt som möjligt: Det är varken på fredens eller demokratins sida.