Jag blir så glad när journalister gör sitt jobb på riktigt och ställer de där knepiga frågorna som får ledare som har misskött sig att svettas. När så sker gör journalisterna just det de ska göra. Jag skrev för en tid sedan om Jan-Erik Andelin som ställde Bo-Göran Åstrand en sådan fråga, och nu ikväll ser jag på ÖT att Björn Bredbacka har gjort samma sak. Tummen upp!
Denna gång handlar det om kyrkoherdetjänsten i Larsmo som ännu inte har fått någon sökande (om än för tillfället en bra vikarie). I artikeln i ÖT berättar Åstrand om hur situationen håller på att bli "verkligt besvärlig" när ingen tycks vilja gå in i tjänsten. Bredbacka ställer så frågan som alla som ens har lite insyn i saken (säkerligen Bredbacka inkluderad) vet svaret på: "Kan det vara så att det är svårt att hitta kandidater eftersom Borgå stift inte längre viger präster som gärna skulle arbeta i en miljö som Larsmo?"
Svaret på frågan är givetvis ett klart och tydligt JA! Saken är den att vi är en flera teologer i Borgå stift som just nu är i den åldern att - om vi skulle ha blivit prästvigda när det var aktuellt - vi skulle ha haft tillräckligt med erfarenhet av prästjobbet att det skulle ha varit naturligt för oss att söka denna tjänst. Dessutom finns det en rad präster i stiftet som säkert skulle kunna söka tjänsten om de bara skulle ha möjlighet att bli kyrkoherdar - något som de nuvarande linjedragningarna i domkapitlen omöjliggör.
Så alla som ens har lite syn kvar vet att svaret på frågan är ett klart och tydligt ja. Det att Åstrand svarar något annat ("Det tror jag inte") säger väl allt som kan och behöver sägas.
Det är synd om Larsmoborna som står utan herde, och vi får be att situationen skulle lösa sig. Men med det sagt missunnar jag verkligen inte Åstrand och domkapitlet den svettiga situation de har hamnat i. Den är helt och hållet självförvållad.
---
Ja, så lovade jag att återkomma med närmare detaljer angående radio Deis programtablå för i morgon, onsdag. Diskussionen mellan Ville Auvinen och biskop Teemu Laajasalo torde försiggå från kl 09.00. Om jag har förstått saken rätt borde man kunna lyssna på programmet här.
"Till er alla från oss alla", SH 440, "Framåt i Jesu namn, tiden är kort "...
SvaraRaderaNu ska man kanske också ställa frågan från andra hållet:
SvaraRadera"Kan det vara så att det är svårt att hitta kandidater eftersom Larsmo inte längre vill samarbeta med präster som vigs i Borgå stift?"
Förstår inte varför ni inte slutar gnälla över att majoriteten inte ändrar sig och ansluter sig till er minoritet, och att ni drar iväg och formar er kyrka precis enligt tycke och smak. Ingen hindrar er, ingen skulle sakna er.
Majoritetslobbyn: alltid på den säkra sidan! Vet man inget, förstår man ännu mindre - ett tryggt motto i alla skiften.
RaderaFörvirringslobbyn. "ingen skulle sakna er"
RaderaOj vad fel du har! Om vi skulle lämna skulle kyrkans ekonomi rämna - något som biskoparna bryr sig i. Dessutom, och det skulle vara en mycket större katastrof, skulle alla spärrar rämna och kyrkan helt utelämnas åt de fördärvskrafter som redan nu verkar i kyrkan.
"Ingen hindrar er"
Inget annat än omsorgen om alla de som ännu lever kvar i mörkret.
"Kan det vara så att det är svårt att hitta kandidater eftersom Larsmo inte längre vill samarbeta med präster som vigs i Borgå stift?"
Kyrkan byggs nerifrån. Inte uppifrån.
"Faktalobby" och Kristian. Så vitt jag känner till var vår kyrkoherde Max-Olav Lassila den sista i hela Finska kyrkan som blev ordinarie kyrkoherde med traditionell ämbetssyn också i praktiken.
RaderaDet är helt klart, att vigningsstoppet av gammaltroende teologer har minskat antalet konservativa och manliga präster i allmänhet. I stället har "liberala" manliga präster och kvinnor fått företräde. Att väckelsekristna inte riktigt gillar präster som kallar Gud "hen", vill viga samkönade par och inte tror Bibeln vara Guds ord eller Jesus Kristus den enda Frälsaren, borde inte vara någon överraskning.
Intresset för kyrkoherdetjänster har samtidigt minskat i hela Finska kyrkan. Bakom det här finns framför allt den omfattande administrativa bördan som en kyrkoherde inte kan undvika.
Jag känner flera unga män som har en inre kallelse till andligt arbete och uppskattas av församlingsmedlemmarna. De har dock avbrutit sina teologiska studier eller sökt sig till lutherska frikyrkor, eftersom de inte ser någon framtid i Borgå stift. Att kunna bli präst är naturligtvis ingen mänsklig rättighet. Men det känns skrämmande, att just de som står för vår kyrkas traditionella kristendomssyn inte är välkomna. Och det handlar alltså inte bara om ämbetssynen utan om mycket annat.
+Marko Sjöblom
Marko. Det sista du skriver är viktigt. Jag brukar säga att den onde hatar evangeliet och här har han fått ett bra redskap med vilket han kan tysta det i kyrkan. majoriteten av de som blir prästvigda idag förkunnar nämligen långt ett annat evangelium.
RaderaGår laestadianer i gudstjänst, oberoende av vilken präst det handlar om? Min uppfattning (från förr) är att de har egen mötestid just då det är högmässa och då var det manliga präster. Kanske annorlunda idag, vet inte.
SvaraRaderaAnonym 09:55. Jag är själv evangelisk och kan inte tala för mina trossyskon inom den laestadianska rörelsen, men jag antar att det där fungerar på samma sätt som på andra ställen. Alltså att det finns lika många sätt att förhålla sig till församlingens gudstjänst som det finns individer. Men jag antar att de flesta, också där, väljer vilka predikstolar de går till baserat på vad Bibeln säger om herdeämbetet.
RaderaAnonym 13.2.kl 9:55. De laestadianska bönehusföreningarnas sammankomster hålls kl 15 på söndagar (ibland och på vissa ställen kl 14 eller 18/19).
SvaraRaderaSammankomster kl 10 på söndagar kunde hållas av de finskspråkiga gammallaestadianerna på 1960/1980 -talet för att "de kristna" inte skulle gå till kyrkan och delta i "de otrogna prästernas" gudstjänster. Bakom det här fanns den inre disciplineringen inom gammallaestadianerna som också resulterade till de ökända "hoitokokoukset" med andligt och psykiskt våld. Den laestadianism som finns i norra svenska Österbotten separerade (eller uteslöts, beroende på synvinkeln) från gammallaestadianismen redan på 1930- och 1940 -talet.
Annars vill jag lyfta fram, att många församlingsaktiva kristna och väckelserörelsekristna länge har sökt sig till sådana gudstjänster där man har känt sig hemma. Det gjorde vi finskspråkiga redan på 1980-talet i huvudstadsregionen. Från församlingarnas högmässor flyttade vi så småningom till väckelserörelsernas mässor allt efter som antalet kvinnliga präster ökade i församlingarna och också de manliga prästernas predikningar blev allt mer "liberala".
+Marko Sjöblom
Marko. Tack för förtydligandet!
Radera