Ibland blir jag bara fullständigt förbluffad. Som när jag för några dagar sedan läste en artikel på Iltalehti med rubriken "Sanna Marinin ennustus". I artikeln ger vår förra statsminister en lista på länder som kunde tänkas vara näst i tur att bli angripna av Ryssland, och om den listan finns knappast mycket att säga. Själva huvudpremissen, alltså påståendet att "Om Ryssland inte stoppas i Ukraina fortsätter Vladimir Putins erövringståg", är däremot givetvis något som kan diskuteras. Historiskt sett har Ryssland en tradition att med jämna mellanrum attackera sina grannar, så därför kan påståendet knappast anses vara taget helt ur luften. Men saken är den att Ryssland har bränt oerhört mycket krut - bokstavligt talat - i Ukraina och Putin är redan en bra bit över 70 år. Om och när Ryssland är berett att igen gå till anfall mot någon granne kommer Putin att vara bra mycket äldre. Om han alls är med i bilden då längre.
Detta är sedan vad Marin fortsätter att spekulera i - och det är här jag blir förbluffad. Marin fortsätter: "Om Putin förlorar i Ukraina är en revolution möjlig i Ryssland. Det är alltid i förlustens stund som revolutionen har haft sitt momentum i Ryssland, inte i segerns stund." Hon hävdar att det att Putins tid vid makten skulle ta slut inte ökar risken i Ryssland eftersom "vad skulle kunna vara värre än Putin?"
Denna dam har vi haft som statsminister! Det är inte konstigt att det var tunga år för landet.
Det finns nämligen mycket som skulle kunna vara värre än Putin. Putin står ändå för en form av stabilitet och logik i statsledningen i Ryssland. Han är uppenbarligen inte galen, även om vi i väst ofta har svårt att förstå oss på honom. Det finns många potentiella ryska ledare som står i kö efter Putin som man inte kan säga det samma om. Ta Dimitri Medvedev som ett exempel. Om han skulle leda Ryssland skulle det vara mångfalt värre än vad det är idag. Och då är han, vågar jag påstå, inte alls det värsta alternativet. Det kanske värsta alternativet är totalt kaos, och det kan inte uteslutas ifall Putin faller. Det vi i vilket fall som helst behöver inse är nämligen att Garri Kasparov eller Julia Navalnaya inte kommer att efterträda Putin.
Så att ingen ska missförstå det jag skriver behöver jag berätta att vi här hos oss många gånger har bett i vår aftonandakt att Herren skulle avlägsna Putin från makten i Ryssland på ett eller annat sätt. Så nej, han är ingen stor favorit här hos oss.
Men med det sagt: Det finns mycket värre alternativ, och att vår före detta statsminister och den nuvarande mediepersonen (?) Sanna Marin uttrycker sig på detta fullständigt naiva sätt gör att åtminstone jag får kalla kårar. Är resten av det politiska etablissemanget i Europa - också de som just nu är vid makten - på samma låga nivå? Då är det nog mycket illa. I så fall kan det nog faktiskt vara så illa att Donald Trump är den ende vuxne i rummet.
Tack för den kommentaren. I medierna framställs Putin som om han var galen och oberäknelig. Kvällstidningarna säljer gärna flera lösnummer med löst tal om hot mot Finland och förmenta truppmobiliseringar vid gränsen. Så skrämdes vi ju också in i Nato, som inte är något gott sällskap för de fredligt sinnade.
SvaraRaderaJag skulle inte be för att Putin avlägsnas från makten, inte förrän vi ser ett bättre alternativ. Lavrov är en klok och måttfull minister vid hans sida. Och erfarenheterna från Gorbatjov, Jeltsin och kuppförsöken visar att vi kan hamna ur askan i elden.
Men alla resonemang om Rysslands framtid måste handla om aska eller eld, om ett cyniskt val mellan pest och kolera, så länge vi resonerar på människors sätt. Låt oss be för att Gud som leder människors hjärtan styr allt till det bästa! Ryssland skördar nu vad den marxistiska ateismen har sått, vi skördar den västerländska gudlöshetspropagandans frukter.
Anonym 11:22. "Jag skulle inte be för att Putin avlägsnas från makten, inte förrän vi ser ett bättre alternativ."
RaderaHelt sant. Därför infogade vi också det att Herrens vilja, han som ser och vet allt och som vill människornas bästa, ska ske också här.
Hur man än vänder på tankegångarna finns det ingenting positivt alls att säga om mr T mot bakgrund av vad som händer i världspolitiken. Han är en nyckfull egotrippad despot, som tror sig vara vän med Putin och förefaller beredd att äta ur hans hand. Han betraktar USA som sitt privata imperium, med rätt att styra det efter behag. Han sticker gladeligen kniven i ryggen på sina vänner (USA, Kanada, Europa) och verkar totalt ointresserad av konsekvenserna av sina beslut.
SvaraRaderaMr T har med besked visat sig vara en man som inte är värd förtroende. Det kommer vi också att märka här i Finland i sinom tid, på flera olika sätt. Tyvärr.
Alfred
Vi har här en "nyckfull egotrippad despot" (dvs. envåldshärskare eller tyrann) som är beredd att äta ur en annan, mindre mäktig, härskares hand!
RaderaBestäm dig, Alfred, båda beskrivningarna kan inte vara riktiga.
@12:50 Hur så? Vi har ju en hel uppsättning despoter i världen av idag, alla med sina (enligt respektive uppfattning beklagliga och förhoppningsvis av övergående karaktär varande) territoriella begränsningar.
RaderaAlfred
Alfred: Intressant. Om jag förstått rätt, äter Putin enligt mångas bedömning ur Xi Jinpings hand. Vem äter ur Trumps hand? Finns det flera genuint folkvalda (med i stort sett obestridda demokratiska mandat) despoter än Trump? Hur ser alltså hackordningen ut, enligt din syn på saken?
Radera@13:49 Tack för den intressanta frågeställningen. Jag invänder med emfas mot ens en potentiell uppfattning om mr T som "den ende vuxne i rummet".
RaderaVad aktuella diktatorer beträffar går det bra att söka på nätet. Här är en bra början:
https://planetrulers.com/current-dictators/
I övrigt har jag f.n. inga åsikter de inbördes relationerna mellan potentaterna.
Alfred
Alfred: Om Trump har jag ingen uppfattning, det som intresserar mig i detta fall är maktspelet och relationerna. Kan man inte upprätta något slags schema som avbildar dessa ur-handen-ätanden mellan stormakternas ledare? Det låter ju märkligt att en folkvald president definieras som 'despot' redan någon månad efter sitt makttillträde - kanske bara någon vecka efteråt, eller var han det från början? Före makttillträdet kan han ju, per definition, inte ha missbrukat den makt han ännu inte innehade.
RaderaDet är utan tvivel så att maktbalansen i det världspolitiska spelet förändrats och förskjutits men utvisar det med nödvändighet en moralisk brist hos en ledare om han vänder blicken i annat väderstreck än föregångaren eller knyter närmare relationer med andra aktörer? Att Trump skulle ha "stuckit kniven i ryggen" på tidigare bundsförvanter i Europa låter onekligen som att han gjort sig skyldig till ett synnerligen omoraliskt svek och inte bara en nyorientering.
Vilka löften och överenskommelser gentemot Europa har han brutit, jag avser då ratificerade sådana, där löftesbrottet är uppenbart?
Forts.: Det är svårt att hitta ett sätt att mäta ”despotismen” hos USA:s presidenter på senare tid men Barack Obama kan väl på goda grunder kallas den blodtörstigaste despoten. Under hans åttaåriga period tilltog våldet i omfattning och när han lämnade ämbetet var USA invecklat i dödliga konflikter i inte mindre än sju länder, ett dystert rekord för presidenter efter världskrigen. (Se t.ex. artikeln från Uppsala Universitet: Arvet efter Obama – dödliga konflikter i sju länder - forskning.se )
RaderaÄr det då din uppfattning att Trump nu överträffat Obama i blodig terror? Har han startat flera krig och konflikter än Obama, har de resulterat i flera döda?
"Om Trump har jag ingen uppfattning - Det låter ju märkligt att en folkvald president definieras som 'despot' redan någon månad efter sitt makttillträde"
RaderaJa, de här två sentenserna hänger visst ihop. Det man inte vet någonting om är svårt att diskutera. Jag rekommenderar en uppdatering av kunskaperna om mr T:s och hans handgångne man Elon Musks regim efter skiftet på presidentposten, sedan kan vi återkomma. Du ursäktar säkert, men jag anser det vara meningslöst och därtill tids- och utrymmesmässigt omöjligt att här sammanfatta den berättigade nationella och internationella kritik som riktats mot det nuvarande amerikanska styret.
Och det du kallar "nyorientering" kunde man ha mycket mera pregnanta benämningar för, i synnerhet om du avser den nymornade relationen till Moskva. Den är mr T ganska ensam om, de politiskt medvetna bland amerikanerna är nog fortfarande av annan uppfattning. Frågan är om ens presidenten ensam kan ha makt att ändra de politiska konstellationerna mellan två maktsfärer så som nu aviserats. En annan är huruvida förändringen är verklig eller imaginär och om nyordningen gäller uni- eller bilaterala relationer. Om detta torde de lärde tvista.
Alfred
Alfred, jag noterar att du inte besvarar mina frågor utan enbart uppmanar mig att inhämta mera kunskaper.
RaderaDet var ju det jag försökte.
De senaste åren har jag med flit avstått från att ta del av dagspolitiska händelser och jag är mera intresserad av de stora linjerna och det som sker i det som synes ske.
Jag räknade därför närmast med möjligast "hårda" data i statistikernas mening - t.ex. antalet döda i konflikter som initierats av presidenten och presidenterna i fråga. Det är ju möjligt att du har rätt, att Trump verkligen är en maktfullkomlig despot i ännu högre grad än hökar som Obama och Reagan. Men bevisen uteblev alltså. Förlåt en yngling som kommer för sent.
Alfred. "Du ursäktar säkert, men jag anser det vara meningslöst och därtill tids- och utrymmesmässigt omöjligt att här sammanfatta den berättigade nationella och internationella kritik som riktats mot det nuvarande amerikanska styret."
RaderaTack för att du lät oss undslippa detta. Denna kritik är nämligen till stora delar förhastad och, vågat jag påstå, inte framsprungen ur fakta utan ur en negativ förhandsinställning. Ta nu som ett exempel mineralavtalet med Ukraina. Det hette, i kritikernas kritik, att detta avtal skulle ha gett USA 500 miljarder och gjort Ukraina till en amerikansk koloni. Slutresultatet, som ju är det som ska bedömas, är att USA och Ukraina går in för att grunda en fond för Ukrainas återuppbyggande dit 50% av intäkterna från dessa mineralfyndigheter ska gå. Således var den som drog förhastade slutsatser helt galet ute.
"Jag invänder med emfas mot ens en potentiell uppfattning om mr T som "den ende vuxne i rummet"."
Vänligen låt bli att klippa ut satser ur sitt sammanhang! Jag konstaterade att ifall resten av det politiska etablissemanget i Europa - också de som just nu är vid makten - är på samma låga nivå som Sanna Marin, då kan det nog faktiskt vara så illa att Donald Trump är den ende vuxne i rummet.
Ifall alla politiker menar att Putin är det värsta som kan hända i Ryssland - och att man därför inte kan eller bör diskutera fred med honom - då är Trumps sätt att handla mycket mera vuxet. Om du inte kan hålla med där vet jag inte varför vi alls skulle fortsätta denna diskussion.
"Ifall" var ordet, antydande ett hypotetiskt resonemang, som når sin retoriska kulmen i blogginläggets sista stycke.
SvaraRaderaDå vinner man större politiska poäng genom att diskutera om inte nödvändigtvis konstaterat faktiska så i vart fall indikativa omständigheter.
Alfred
Alfred. "Ifall ... då ..." Svårare än så är det inte. Om man inte vill missförstå.
Radera