En av de första saker jag fick lära mig när jag inledde min predikantbana var det som dåvarande kyrkoherden sade: Man ska inte försöka säga allt i en predikan. I gårdagens Gloria Dei-mässa handlade predikan om varför Gud vill ha oss kvar här i den här döende världen trots att vi skulle ha det så mycket bättre om han tog hem oss till himlen. Det svar som gavs var att vi finns här för att Herren vill sprida evangeliet om syndernas förlåtelse och det eviga livet till allt fler. Vi är alla evangeliets sändebud där vi finns i vardagen. Den kristna trons rörelse är dels framåt i historien till nästa generation, och dels utåt i samtiden till den generation som lever nu på jorden.
Predikotexten var hämtad från 2 Kor. 3:18ff, och den inleddes med orden "Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden." (SFB98) ("Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden." Bibel2000)
Jag tog Saul från Tarsus som exempel på hur denna förvandling kan se ut – han som var en förföljare av församlingen blev den unga kristna kyrkans främste missionär under sitt nya namn Paulus. Det vi däremot inte kom in på i predikan var vad denna förvandling går ut på – annat än att säga att denna förvandling som Herren verkade i Paulus liv också finns tillgänglig för oss idag. Detta som sagt för att man inte kan säga allt i en predikan. Men här på bloggen finns det rum att fortsätta, så det ska jag göra.
Betyder denna förvandling att vi blir bättre människor? Eller att vi slutar synda? Nej, det betyder det inte. Tyvärr. Paulus fortsätter faktiskt efter vår text, sedan han lagt ut detta med att "han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken" med att säga att denna skatt, den har vi i lerkärl. Detta för att det ska bli fullkomligt klart att kraften är Guds och inte vår.
Så nej. Vi fortsätter att vara dödliga människor i en döende värld. Vi tvingas alla se hur våra kroppar sakta men säkert bryts ner. Vi fortsätter att tvingas kämpa med synden och begäret som ofta river och sliter i oss. Vi fortsätter att vara syndare. MEN! Vi är, för Jesu skull, nu förlåtna syndare, och detta är en enorm skillnad till situationen före förvandlingen skedde. Vi är fortfarande syndare, men nu är vi förlåtna och frälsta syndare.
Denna stora skillnad innebär att vi inte längre är Guds fiender utan att vi nu har blivit Jesu vänner, ja ännu mer än så, vi har blivit hans bröder och systrar. Vi har blivit medborgare i Guds rike. Vi har, genom Jesu verk, gått över från dödens välde och dödens väg som slutar i en evighet utan Gud till livets väg, en väg som slutar i en evighet tillsammans med Herren Gud. Vi har gått från mörkret till ljuset och från lögnens domän till sanningens. Detta märker vi mycket tydligt när vi umgås med sådana som ännu sitter fast i denna världens mörker och i denna världens furstes lögners garn. Det är så som Paulus skriver i gårdagens predikotext: "Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild."
De människor som ännu lever kvar i mörkret och som sitter fast i lögnens käftar klarar inte av att se evangeliets ljus och den härlighet som Kristus har fört in i världen. Tyvärr gäller samma blindhet också i många andra frågor, och detta syns som sagt när vi kommer i kontakt med denna världens furstes slavar som ännu lever kvar i syndens och lögnens mörker. T.ex. syns det mycket tydligt här i bloggens kommentarfält.
Men evangeliet är till för alla. Guds nåd finns ännu att få för alla. Som en gåva, gratis och i överflöd. Inte ens Saul av Tarsus, som förföljde och t.o.m. var med och dödade Jesu vänner, var något hopplöst fall. För Gud finns nämligen inga hopplösa fall.
Så om du som har fått nåd att se att du sitter fast i syndens och dödens mörker och i denna världens furstes lögner, och om du vill komma med i Guds folk i vår vandring genom denna världens mörker mot det himmelska hemmet, så vet att du är välkommen med! Om Saulus kunde bli förvandlad till Paulus när han mötte Jesus kan du också bli en ny skapelse i Kristus!
"Tyvärr gäller samma blindhet också i många andra frågor, och detta syns som sagt när vi kommer i kontakt med denna världens furstes slavar som ännu lever kvar i syndens och lögnens mörker. T.ex. syns det mycket tydligt här i bloggens kommentarfält."
SvaraRaderaOk, bloggens kommentarsfält svarar här. Exakt vilka alla andra frågor har du blivit upplyst i iom frälsningen? Ge gärna lista så att alla otrogna vet vad som ligger i potten. Blir man bättre på att lösa derivata eller åka skridskor? Blir man bättre på att läsa grafer eller börjar man se saker som inte finns däri? Kan det tom vara så att man får bättre fantasi?
Det är väl allt sådant som vi får läsa om här på bloggen, eller?
RaderaDen som tror rätt ägnar sig åt högerpolitik och konservatism. Alla fattiga, flyktingar, invandrare och annars bara avvikande får klara sig bäst de kan.
RaderaAnonym 22:17. Du har rätt såtillvida att det är min strävan att avslöja de lögner som frodas i denna världens blinda fläckar och mörker. Det finns mycket att bubbla i där. Men t.ex. när jag skriver om politik handlar det mera om ett intresse jag har, även om allt förstås hör ihop. Också i politiken kommer dessa lögner upp.
RaderaAnonym 22:54. Det är en väldigt cynisk syn du har.
RaderaAlla övriga kommenterare, ni missade det väsentliga ! " Så nej. Vi fortsätter att vara dödliga människor i en döende värld. Vi tvingas alla se hur våra kroppar sakta men säkert bryts ner. Vi fortsätter att tvingas kämpa med synden och begäret som ofta river och sliter i oss. Vi fortsätter att vara syndare. MEN! Vi är, för Jesu skull, nu förlåtna syndare, och detta är en enorm skillnad till situationen före förvandlingen skedde. Vi är fortfarande syndare, men nu är vi förlåtna och frälsta syndare. " !
SvaraRaderaVilket innebär att inte ens den som anser sig ha rätt tro vare sig förstår allt eller har rätt i politiska frågor eller går fri från att använda ord fel, argumentera fel eller undgår att högdraget behandla andra skribenter på ett sätt som man inte vill bli behandlad själv.
RaderaAnonym 07:41. Långt rätt. Men notera att det många gånger är svårt att i skrift förmedla känslor. Det som är avsett som normal argumentation kan lätt missförstås som arrogans. Speciellt när viljan att göra det finns...
Radera"Speciellt när viljan att göra det finns..."
RaderaHanden på hjärtat: gäller inte det här dig själv också? Känner du inte igen hos dig själv viljan att missförstå och misstro andra?
Bloggen är ett svårt format för riktiga möten mellan människor. Det snäva utrymmet, såväl rent fysiskt som med tanke på den begränsning som skriftlig simplex-kommunikation innebär, begränsar informationen effektivt till att förmedla mest kognitivt material.
Till skillnad från datorer är vi människor ändå emotionella. Det vi tror på har en emotionell dimension. De skrivna orden förutsätter en beredskap att läsa mellan raderna om känslor ska kunna förmedlas på rätt sätt. I den meningen kan exv. ett kärleksbrev förstås rätt endast av den som emotionellt befinner sig på samma våglängd.
Den som med text försöker påverka en annans emotionellt baserade övertygelse löper stor risk att trampa in, bära sig illa åt, missförstå och bli missförstådd. Här förutsätts inte ens någon vilja att missförstå. Den kommer sedan när orden misslyckats med att visa respektfull attityd. Den som blivit illa åtgången intar en försvarsattityd och blir därmed svårare att övertyga, utan att vara i etisk mening ond för det. Det är aldrig fel att försvara sig med tillgängliga medel.
I ett multikulturellt samhälle bestående av omdömesgilla människor går det inte att närma sig folk von oben utan att framstå som arrogant och därmed helt självklart skapa motstånd som i sin tur skapar motreaktioner. Hur man löser den ekvationen i en bloggmiljö är en intrikat fråga som tål att fundera på.
Anonym 09:07. Låt mig först säga det som den uppmärksamme bloggläsaren redan vet: Diskussionerna här är helt och hållet sekundära. Kommentarfunktionen finns här för att blogger har satt hit den och för att jag inte, när jag började blogga här, klarade av att stänga av den.
Radera"Handen på hjärtat: gäller inte det här dig själv också? "
Nej. jag försöker förstå. Men ibland kanske viljan att förstå (som inte ska förväxlas med viljan att missförstå) inte är så alldeles stor, speciellt när jag märker att personen som skrivit en kommentar avsiktligt missförstår det jag skrivit.
"De skrivna orden förutsätter en beredskap att läsa mellan raderna om känslor ska kunna förmedlas på rätt sätt."
Här tänker jag nog att du spelar ner hermeneutikens betydelse. Dessutom är det viktigt att förstå skillnaden mellan exeges och eiseges. Det förra är gott och bra medan det senare inte är. Att "läsa mellan raderna" inbjuder till det senare och bör därför undvikas så långt det är möjligt.
"Den kommer sedan när orden misslyckats med att visa respektfull attityd."
Här är det viktigt att skilja mellan att vara oförskämd och att säga sådant som är obekvämt. Det finns mycket sådant i dagens värld som är galet - och som människor har gjort till en del av sin världsbild - som behöver utmanas. När så sker är det faktiskt på läsarens ansvar att skilja mellan vad som är oförskämt (stil) och det som utmanar lögnen (innehåll). Att börja ropa om att ha blivit kränkt när en livslögn avslöjas är fullständigt onödigt och något som bara hämmar samhällsdiskussionen.
"Det är aldrig fel att försvara sig med tillgängliga medel."
Visst kand et vara det. Att dra upp kränkthetskortet när det som har exponerats de facto är en livslögn är fel.
"I ett multikulturellt samhälle bestående av omdömesgilla människor går det inte att närma sig folk von oben utan att framstå som arrogant och därmed helt självklart skapa motstånd som i sin tur skapar motreaktioner."
Huruvida omdömesgillheten faktiskt är så utbredd som du låter förstå är jag inte alls så säker på. Min erfarenhet är att den faktiskt är ganska sällsynt idag. Om en sanningssägare uppfattas som arrogant behöver den som upplever det så ta sig en ordentlig funderare på huruvida detta bara är den egna, emotionella, reaktionen, som talar eller om det faktiskt handlar om verklig arrogans. Min erfarenhet, igen, är att skon ofta klämmer på det förra stället.
Kristian. Den här dialogen säger något viktigt om din attityd: du anser dig vara bättre vetande och kommer så gärna "von oben".
RaderaOm det nu är som du påstår, att diskussionerna är sekundära: får jag föreslå, att du helt enkelt slutar kommentera det som skrivs? Då dör nog kommentarerna ut av sig själv så småningom.
Kristian, känns som du är lite ärlig i alla fall vad gäller kommentarerna och kommunikationen här. Ja, du kunde stänga ner kommentarerna. Helt ärligt tror jag inte det är bra vare sig för dig eller de som kommenterar. Känns inte som att någon kristen kärlek eller omtanke flödar i den, även om du säkert själv vill väl.
SvaraRadera