Det demokratiska systemets svanesång?

Svenska Yle ställer en mycket aktuell fråga i en uppföljningsartikel angående klimatförändringen. Artikelns rubrik lyder: "Splittras folket om demokratierna försöker rädda klimatet?" Som bakgrund används situationen i Frankrike där president Macrons försök att höja skatterna på drivmedel ledde till omfattande demonstrationer, ja nästan till ett uppror. "De gula västarna" blev ett begrepp som alla känner till.

Artikeln andas ändå optimism, och budskapet som ges är att ifall förändringarna upplevs som rättvisa kan de nödvändiga reformerna nog genomföras. Jag ber att få vara av annan åsikt. Erfarenheten (speciellt av social- och hälsovårdsreformen) har med all önskvärd tydlighet visat att det inte går att genomföra nödvändiga genomgripande reformer i ett demokratiskt system. Det finns alltid någon som menar sig bli förfördelad (mera än andra) och som protesterar. Och det finns alltid en opposition som, om än den medger att förändringar behövs, menar sig kunna göra det så mycket bättre, varför det blir legitimt (som oppositionen ser det) att sätta sig emot och vinna politiska poäng genom att vara av annan åsikt. Och då ska vi komma ihåg att social- och hälsovårdsreformen är en mycket liten reform jämfört med vad som kommer att krävas om vi, som det heter, ska kunna begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.

Det absolut första som politikerna måste göra är att lyckas visa att klimatförändringen faktiskt beror på människan och våra koldioxidutsläpp. Detta har de än så länge inte, enligt mitt förmenande, lyckats med. Så länge de inte klarar av detta kommer det alltid att finnas en opposition mot alla genomgripande reformer. För det andra borde de klara av att, precis som det sägs i artikeln, göra reformerna på ett rättvist sätt. Och då menar jag alltså inte bara att reformerna bör vara rättvisa, de bör också framstå som sådana. Detta kommer, menar jag, att vara en fullständig omöjlighet. Förvisso det förra, men speciellt det senare. Om inte annat så för att den politiska oppositionen kommer att göra allt som står i dess makt för att övertyga folket om motsatsen. Helt enkelt för att det är så det fungerar i en demokrati.

Och det är i detta sista lösningen ligger. Eller problemet, om man ser det från min synvinkel. Det kommer aldrig att lyckas att få till stånd sådana politiska beslut som anses krävas för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Inte i ett demokratiskt system. (Sedan är det förstås en helt annan sak att inga åtgärder kommer att vara tillräckliga ifall det är så att uppvärmningen inte beror på människan och hennes aktivitet.) Så vad är lösningen? Svaret är enkelt: Om vi vill få igenom dessa enormt omfattande samhällsreformer måste demokratin avskaffas. Det behövs någon form av diktatur där beslutsfattarna inte behöver svara inför folket vart fjärde år och där ingen opposition tillåts sprida split och osämja. Och framför allt där det inte är tillåtet att protestera så som de gula västarna gör.

Låter detta utopistiskt? Otrevligt? Visst gör det! Men inte desto mindre finns det redan t.o.m. inflytelserika opinionsbildare som har börjat tala för detta. Och tro mig, dessa röster kommer inte att minska i antal, och deras ljudnivå kommer inte att avta. Speciellt när det blir klart för allt fler att dessa "nödvändiga" reformer inte kan genomföras i ett demokratiskt system.

Bibeln talar i fördolda ordalag om vad som ofta har förståtts som en världshärskare som kommer att träda fram öppet i de sista tiderna. Det talas också om att det finns något som håller honom tillbaka, och där sägs, också det en aning kryptiskt, att "ni vet vad som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer". (2Thess. 2) Problemet är att vi som lever idag kanske inte vet det. Vanligen har "det som håller honom tillbaka" förståtts som den Helige Ande. Det kan mycket väl vara så. Men jag har tänkt tanken att det kanske också handlar om det demokratiska styrelsesättet. Men detta är givetvis bara spekulationer. Den som lever i Herren får se! Men vi behöver i vilket fall som helst vara på vår vakt. Vi lever i spännande och, vad som kan visa sig vara, både avgörande och mycket sena tider!