Reflektioner efter ett terrordåd

Det finns knappast någon som inte har hört om det fruktansvärda massmordet i två moskéer i Christchurch, Nya Zeeland i fredags. Dådet, som ledde till 50 personers död och som lämnade många svårt skadade sägs ha gjorts för att hämnas offren i terrordåd gjorda i islams namn. Min första reaktion när jag hörde om detta dåd var, liksom för säkerligen de flesta, avsky. Sedan kom frågorna: Varför? På vilket sätt kan någon mena att något blir bättre av att på detta sätt gå in och meja ner en massa människor som är samlade till bön? Människor som inte hade något alls att göra med de terrordåd som gärningsmannen sade sig vilja hämnas – annat då än att de hade samma tro. Eller tror den här mannen, den här terroristen, faktiskt på allvar att det slutar här? Först några terrordåd, som han hämnas, och sedan ... Ingenting? Det är inte så det fungerar. Hämnd leder bara till ytterligare hämnd. Hat leder till mera hat. Och de som kommer att bli utsatta för nästa hämndaktion kommer inte att vara den här terroristen eller ens några av hans släktingar eller ens människor som han kommit i kontakt med. Min gissning är att hämnden för detta dåd kommer att utkrävas i Nigeria. Eller i något annat liknande land. Offren blir, igen, människor som inte hade något alls med tidigare dåd att göra.

Sedan slogs jag också av en annan tanke. Detta terrordåd uppmärksammades stort i vår media, och Finlandiahuset lyste mörkblått för att hedra offren. Ungefär samtidigt skedde det ett annat terrordåd – just i Nigeria – där över 50 kristna föll offer för islamsk terrorism. Detta dåd var bara ett i raden av grymma terrordåd mot kristna människor i Nigeria. Under de senaste tre veckorna har 120 kristna dödats i olika terrordåd i landet, och under 2018 dödades ett tusental kristna av muslimska terrorister i landet. Det här har inte uppmärksammats alls i vår media, och Finlandiahuset antog inte heller någon annan färg för att hedra dessa offer. Varför är det så här?

Jag har försökt fundera på den frågan, och jag har kommit på fyra olika möjliga svar. Två mindre troliga och två mera troliga. Vi kan börja med de mindre troliga. Det kan vara så att dessa terrordåd helt enkelt har gått medias vakthundar förbi. De som skriver våra nyheter har helt enkelt inte hört om detta. Det här är väldigt osannolikt, måste jag säga. Lika osannolikt är då att de som skriver våra nyheter, och de som sitter som "gatekeepers" på nyhetsredaktionerna helt enkelt ansåg att detta inte var så viktigt att det behövde slås upp i nyheterna. Dessa två svar är möjliga, men som sagt mycket osannolika. Mera sannolikt är då att det handlar om rasism. Ja, du läste rätt: Rasism. Femtio färgade människor i Nigeria dödade. "So what? De har ju ihjäl varandra hela tiden där, inte kan vi slå upp det stort varje gång en sådan sak sker." Men när en liknande sak sker i det vita Nya Zeeland, då är det en nyhet. Må vara att offren inte var vita. Eller så det troligaste svarsalternativet: Terrordådet i Nigeria passar inte in i det narrativ vår nyhetsmedia vill förmedla. Det narrativ som går ut på att muslimer är offer och kristna är förövare. Därför slås ett dåd som det i Nya Zeeland upp stort medan liknande dåd i Nigeria förbigås med eller mindre total tystnad.

Jag blir som sagt inte riktigt klok på det här, men jag misstänker starkt att det handlar om det sista alternativet. Detta för att det inte skulle vara något nytt att så sker. Vår vänstervridna kulturradikala media har en agenda, ett narrativ som de vill pådyvla oss. De vill få oss att tänka på ett vist sätt. Det faktum att ett terrordåd med muslimer som offer slås upp stort medan ett liknande terrordåd med kristna offer förtigs fullständigt passar som hand i handske i detta narrativ.

Eller finns det någon som har ett bättre och mera troligt svar på frågan? Hur som helst visar denna oerhörda snedvridenhet i nyhetsrapporteringen – igen en gång – hur viktigt det är att läsa brett. Att inte bara ta del av mainstreammedias nyhetsrapportering utan att också läsa alternativmedia. Det måste vi göra om vi vill ha en mera balanserad bild av vad som händer.