Reflektioner efter den första omgången

Första omgången av biskopsvalet bjöd inte på några överraskningar. Annat då än kanske det att det var relativt jämt mellan de olika kandidaterna. Harry Backström gjorde ett förhållandevis bra val med sina 109 röster, men tyvärr räckte det inte till mera än en fjärdeplats. Orsakerna till detta är säkert flera, men vi kommer inte ifrån det faktum att Kyrkpressens och May Wikströms fullständigt hänsynslösa och skandalartade försök att påverka valet kan ha spelat in och fått en del elektorer som annars skulle ha röstat på Harry att i stället taktikrösta på en annan kandidat. Tyvärr förstår tydligen inte Wikström alls att hon gjort något galet och att hon borde ta de fulla konsekvenserna av sitt oerhörda klavertramp. (Det förvånar storligen att profanmedia inte har huggit på detta, så allvarligt var Wikströms övertramp att man kunde tänka sig att det skulle ha varit intressant att lyfta fram det.)

Men hur blir det i andra omgången? Som har konstaterats är det inte så lätt att hitta skillnader mellan de två kvarvarande kandidaterna. Båda är utgångna från väckelserörelser men har distanserat sig klart från väckelsens bibelteologiska linje. Ska man hitta skillnader får man kanske se på andra saker, och då lutar nog det nog över mot Ekstrands sida. Det faktum att Åstrand bara fick tredje mest röster i Pedersöre prosteri – det prosteri där han har verkat som präst allt sedan han blev prästvigd och alla känner honom – säger i princip allt som kan och behöver sägas. Åstrand var dessutom klart distanserad av såväl Ekstrand som Backström och det var bara den i Pedersöre prosteri fullständigt okända kvinnliga kandidaten som fick färre röster. När man ser till stiftet och de som kommer att ha med den blivande biskopen att göra kan man därför hoppas att Ekstrand skulle bli vald.

Med detta sagt hoppas jag personligen ändå att det blir Åstrand som vinner valet. Orsaken kan kanske framstå som lite märklig, men låt mig förklara: Vi står här i Pedersörenejden inför en församlingssammanslagning. Pedersöre, Esse och Purmo församlingar har uttryckt en önskan om att gå samman och bilda en ny församling. Tyvärr har vi i vår kyrka ett synnerligen märkligt system för sammanslagningar som går ut på att ifall det blir en sammanslagning så kan en församling som ingen vill ha med ändå tvinga sig med i denna sammanslagning. Därför har nu Jakobstads församling – som alltså ingen av de tre övriga församlingarna vill ha med i en fusion – beslutat sig för att tränga sig på och bli en del av den nya storförsamlingen. På grund av det synnerligen märkliga systemet kommer det därför sannolikt att bli så att det blir en sammanslagning där också Jakobstad ingår. Förutsatt alltså att utredningar som ska göras visar att detta är ekonomiskt lönsamt och att en sådan sammanslagning också annars är genomförbar. Samt att domkapitlet ger en sådan sammanslagning sin välsignelse. Igen: Detta alltså trots att ingen av de tre övriga församlingarna vill ha med Jakobstad i den nya församlingen.

Om det blir en sådan församlingssammanslagning kommer den nya kyrkoherden sannolikt att heta Bo-Göran Åstrand. Detta eftersom två av de övriga kyrkoherdarna snart går i pension och den tredje bara är t.f. Förutsatt att Åstrand alltså inte blir biskop. Visst. Som biskop kan Åstrand ställa till med en hel del på stiftsnivå, men hellre det än att ha honom som kyrkoherde. Så tänker i alla fall jag, och därför hoppas jag att näste biskop heter Bo-Göran Åstrand.

Det som också talar för Åstrand är det faktum att han torde få en majoritet av de röster som i första omgången gick till Lisa Enckell. De som röstade på Backström kommer knappast att rösta på Åstrand, men det är sannolikt att en hel del av dessa röster förblir oanvända i den andra omgången.