Stora fel i bibeltolkningen?

Det kom en kommentar under texten Efesusläxan som var av sådan art att den behövde ett längre tillrättaläggande. Kommentaren lydde: " Kristian har flera stora fel i sin Bibeltolkning. Den ena är att han har en exkluderande tolkning där enbart de "rättrogna" har en plats i kyrkan, men kyrkan måste vara inkluderande! Det står klart i Bibeln att alla som vill tro ska vara välkomna. Man kan inte bygga en kyrka där bara en liten procent av befolkningen känner sig hemma."

Guds ord är klart och tydligt i den här frågan: Alla som vill får komma till Herren Jesus. Något annat har jag förstås inte heller hävdat här på bloggen, utan det ovanstående påståendet får kommentatorn själv stå för.  "Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, jag ska ge er vila" (Matt. 11:28), "Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn" (Joh. 1:12) och "Den som kommer till mig ska jag sannerligen inte kasta ut" (Joh. 6:37). Tydligare än så kan detta inte sägas.

Det är Jesus som låter hälsa detta åt oss människor. Men märk väl, och det är här det far galet för den anonyme kommentatorn: Den som säger detta är den Jesus som evangelisterna och apostlarna presenterar för oss. Vi behöver akta oss väldigt noggrant för att skapa oss en egen Jesus, en Jesus som är annorlunda än den Jesus vi möter i Nya Testamentet. Hur är det, nämligen? Kommer vi verkligen till Jesus om vi skapar oss en egen Jesus som säger något annat än det som Bibelns Jesus säger? Som står för något annat än det som Bibelns Jesus står för? Kommer vi verkligen till Jesus om vi, för att ta ett exempel, säger oss komma till honom men samtidigt förkastar det som aposteln säger vara "Herrens bud"? (1Kor 14:33-38) Hur kan vi säga oss komma till Jesus om vi samtidigt inte lyder de bud han ger oss? Eller om den Jesus vi har skapat åt oss säger något annat än det den verklige Jesus säger om äktenskapet? (Matt. 19:4ff) Kommer vi då verkligen till Jesus, eller far vi vilse i vår egen fantasi?

Vi ska inte, och vi får inte, skapa oss en egen Jesus. En Jesus som bara finns i vår egen fantasi. Den Jesus som finns och som kallar oss människor till sig, som lovar att han inte ska kasta ut oss och som lovar att ge oss vila – det är den Jesus som evangelisterna och apostlarna presenterar för oss. Evangelisternas och apostlarnas Jesus, om vi får säga så, är en Jesus som också har väldigt tydliga och klara uppfattningar om etik och om mannens och kvinnas uppgifter och roller. För att hålla oss till exemplen ovan.

Att hävda detta innebär inte att man har "stora fel i sin bibeltolkning". Nej. När man hävdar detta förstår man Bibeln på rätt sätt. Så som den är skriven. Det innebär inte heller att man är exkluderande, utan det här innebär att man är ärlig. Men visst är det så att vi får komma till Jesus med våra felaktiga uppfattningar. Det är vi många som har gjort. Men när vi kommer ska vi inte sedan försöka omvända Jesus till våra felaktiga uppfattningar eller skapa om honom till vår avbild, utan vi ska lyssna på honom och rätta oss efter honom. Omvända oss.  

Kyrkan är inkluderande, och det samma gäller för Jesus. Han vill att alla människor ska komma till honom. Men uttryckligen till HONOM. Inte till någon falsk Jesus som vi själva har skapat. Kyrkan, och Jesus, kan aldrig inkludera falsk lära och falska gudsbilder. Dessa kan inte och får inte ges rum i kyrkans undervisning och i kyrkans ställningstaganden. Har vi fel uppfattningar i några frågor är vi förstås välkomna ändå, men som sagt så kan vi inte framhärda i dessa våra felaktiga uppfattningar. Och framför allt kan vi inte försöka pådyvla kyrkan, och Jesus, dessa felaktiga uppfattningar. Om vi gör så skapar vi en falsk kyrka och en falsk Jesus.

Jesus är nämligen den han är, och vem han är berättar evangelisterna och apostlarna för oss. Någon annan Jesus än den Jesus vi möter i NT finns helt enkelt inte.