När analysen och självkritiken lyser med sin frånvaro

Svenska Yle skriver igen en artikel om biskopsvalet där de fyra kandidaterna får berätta om sin syn på olika frågor. Denna gång används bara 2/3 av "spaltutrymmet" till ämbetsfrågan och frågan om samkönad vigsel. Notera ironin! 1/3 av utrymmet ges den för kyrkan livsviktiga frågan om kyrkans medlemstapp och det faktum att numera bara 69% av befolkningen hör till kyrkan.

Återigen förvånar mig det svar Lisa Enckell ger. Hon tar förtjänstfullt fram det faktum att kyrkornas tillbakagång bara berör västvärlden och att kyrkorna i resten av världen de facto växer. Men där tar det förtjänstfulla slut. Enckell menar att det vi ser här i väst bara är en övergående trend. Som sagt förvånar hennes svar. Bristen på analys – och framför allt på självkritik – är fullständigt förbluffande. Det Enckell faktum Enckell borde ha lyft fram, men som hon givetvis inte vågar röra ens med tång, är att det finns teologiska skillnader mellan de växande kyrkorna och de kyrkor som håller på att dö sotdöden. De växande kyrkorna är överlag kyrkor som betonar troheten gentemot Guds ord, medan de krympande kyrkorna står för en sådan teologi  som Enckell själv gör sig till tolk för. Men som sagt: Detta vill hon inte lyfta fram. Bristen på analys och självkritik är i det här sammanhanget total.