Fullständigt orealistiskt!

Svenska Yle skriver i en av artiklarna på nätet idag att "Finland kan vara koldioxidneutralt om 20 år". Artikeln baserar sig på en ny rapport från Tekniska Forskningscentralen, en rapport som (igen en gång) av namnet på rapporten att döma främst fokuserar på klimaträddande åtgärder som lant- och skogsbruket anses behöva göra. ("Utveckling av utsläpp och sänkor inom jordbruket och sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk fram till 2050") Rapporten hävdar att "vanliga finländares konsumtionsvanor måste ändras väsentligt om målet ska nås; det gäller bland annat mat, boende, transporter och alla slags inköp". Alltså i princip alla områden av den vanlige finländarens liv.

Den här artikeln skapar emellertid flera frågor än den besvarar. Här hävdas bland annat att "finländarna är i princip positivt inställda till skärpta klimatkrav - men samtidigt vill man inte ändra på något väsentligt i livet". Samt att "trots drastiska åtgärder kommer Finlands ekonomiska tillväxt inte att lida". Noteras bör att i artikeln sägs inget om hur detta ska åstadkommas. Det sägs bra att i rapporten presenterades fyra olika vägar för att minska på koldioxidutsläppen, och att i samtliga alternativ fördubblades landets bruttonationalproduktion fram till år 2050. Tro det den som vill.

Alla som tänker till lite inser att detta på inget sätt kommer att fungera. För att målet med koldioxidneutralitet ska kunna nås, som vi tycks vara ense om att är viktigt, behöver alls våra liv läggas om ordentligt. Något vi alltså INTE är beredda att göra. Vidare kommer landets ekonomiska tillväxt inte att lida, trots att tillgången på elenergin kommer att drastiskt försämras och kostnaderna på den samma att raka i höjden – något som sker om klimatmålet om koldioxidneutralitet alltså ska kunna nås. Som sagt: Om vi tänker till inser vi alla att detta inte kommer att lyckas. Det går helt enkelt inte att pressa ner en stor fyrkantig bit i ett litet runt hål.

I kommentarfältet, som också denna gång fylls av mestadels klimatfromt önsketänkande, hittas en kommentar som träffar spiken rakt på huvudet. Signaturen "ahlbäck" frågar var vi ska ta all elektricitet. "Vi importerar redan 2500 MW från Sverige (vatten&kärn) och 1500 MW från Ryssland (kol, kärn och fossil gas). Om man inte kan säga var elen ska tas är det ingen mening med att lova utsläppsfrihet. Bara tomt snack alltså." Noteras bör här att elimporten redan idag står för över 30% av vår totala elkonsumtion.

Det är här skon klämmer. Visst. Vi kan tala om "ny teknologi", men faktum är att om vi ska, som rapporten säger, "minska utsläppen rejält inom energiproduktionen" samtidigt som vi brottas med dels en redan idag grym inhemsk elbrist, dels ett i en nära framtid stort behov av ökad elproduktion (när fossila bränslen ska ersättas) kan vi helt enkelt inte ställa våra förhoppningar till en "ny teknologi" som eventuellt kan utvecklas i framtiden. Om detta ska lyckas behöver vi ha denna nya teknologi i funktion NU. Vad jag har förstått finns den i dagens läge inte ens på pappret.

Hela det här projektet är fullständigt orealistiskt. Det förstår alla som klarar av att räkna och som tänker ens lite rationellt.