Bland dessa är också ni

 Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. (Rom 1:3-7)

 

Jag läser som bäst Romarbrevet, och jag insåg när jag begrundade det första kapitlet att jag faktiskt är kyrkohistoriker. Detta är ett faktum som blir mer tydligt hela tiden, tycker jag. Och (kyrko)historien är ju så oerhört intressant! Brevet till de kristna i Rom skrevs troligtvis under andra delen av 50-talet, alltså knappa tio år innan Neros stora förföljelse av de kristna som inföll efter stadens brand år 64. Och samtidigt drygt 20 år efter Jesu död och uppståndelse. Detta var en tid av väckelse, men redan här drabbades de kristna i Rom också av förföljelse för sin tros skull. Detta var, kort sagt, en tid när mycket hände och en tid som var präglad på ett väldigt tydligt sätt av Guds handlande med sin församling.

Jag har, mer än en gång, kommit på mig själv med att tänka tanken: Om man ändå skulle ha fått vara med där och då! När det hände stora saker, och framför allt när de som sett och fått vandra med Herren Jesus fortfarande fanns kvar. Även många av dem som var vittnen till uppståndelsen fanns kvar. Inte minst Petrus, som vid denna tid åtminstone tidvis torde ha funnits i Rom och eventuellt också fungerat som biskop i staden.

Det är till dessa kristna i Rom som Paulus skriver orden "Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus." Det som är så oerhört intressant med just dessa ord är att de är tidlösa. De gällde då för de kristna i Rom som fick vara med i de stora saker som idag med rätta betecknas som avgörande kyrkohistoriska händelser. Men de samma orden gäller också för oss som lever idag. Vi är också "bland dessa". Du är det. Har du tänkt på det? Vi är också, precis som de kristna i Rom år 57 var det, kallade till trons lydnad för Jesu namns skull. Också vi "är bland dessa".

Det här är enormt stort!

Det är ett fantastiskt evangelium, ett glatt budskap. Men samtidigt är det också en mycket stor och ansvarsfull uppgift. För på samma sätt som de kristna i Rom år 57 var kallade att bevara det budskap de fått sig anförtrott rent och klart, på samma sätt är också vi det idag. Utmaningarna är långt de samma, alltså att i det korsdrag mellan olika värderingar och livsåskådningar bevara Kristi evangelium och samtidigt sprida detta glada budskap till de människor vi möter och på så sätt utbreda Guds rike. Frestelserna att kompromissa och vattna ur budskapet fanns redan då, liksom de finns idag. Likaså frestelserna att tona ner de anstötliga delarna av Jesu budskap för att vinna samtidens acceptans.

Är vi beredda att ta vårt kors och betala det pris som det kostar att bevara Guds ord och Kristi evangelium rent och klart idag? De kristna i Rom var beredda att göra det. För dem kom detta pris i många fall att vara inget mindre än martyriet. För oss kommer priset knappast att vara så högt, även om vi inte kan säga det med säkerhet. Men priset är, också för oss, så som det alltid har varit att vi går miste om vårt anseende bland denna världens stora och mäktiga. Den som står fast vid korset och vid korsets dårskap (så som världen ser det) kommer aldrig att få rum i denna världens fina salar och bland denna världens visa och mäktiga.

Men det priset behöver vi vara beredda att betala. Kostnaden för att kompromissa och vattna ur evangeliet är nämligen så oerhört mycket högre.