Feministisk och politiskt korrekt verklighetsflykt

Jag skulle så oerhört gärna leva i en värld där det inte finns något ont. Skulle inte du vilja det också? En värld där man skulle kunna lämna dörren olåst när man far hemifrån utan att behöva vara rädd för att bli rånad. Eller en värld där man skulle kunna lämna bilnycklarna i tändningslåset när man far in till stan och besöker en affär eller en restaurang utan att behöva vara rädd för att bilen ska vara borta när man kommer ut igen och ska sätta sig i den för att fara hem.

Tyvärr lever vi inte i en sådan värld, och det hjälper inte att blunda för verkligheten och låtsas att världen är sådan vi vill att den ska vara. Gör vi så kommer vi att få betala priset för vårt blundande. Förr eller senare står vi där med ett hus tömt på alla värdesaker eller utan bil när vi ska köra hem från stan. Detta för att det finns ont i den här världen. Ja, vi kan säkert gå så långt att vi säger att det finns människor som låter sin onda natur leda dem och dominera deras handlingar. Med detta givetvis inte sagt att vi på något sätt ska ta bort skulden från den människa som beter sig på detta sätt. Nej, den som väljer att begå ett brott ska alltid hållas ansvarig för sina handlingar. Men det kan ju faktiskt hända att vi, genom att bete oss på ett annorlunda, mer försiktigt, sätt skulle ha kunnat undgå att drabbas av ondskan och dess följder.

Detta är säkert något som de flesta sunt och logiskt tänkande människor håller med om. Likväl tycks det som om denna logik och detta sunda tänkande skulle dunsta bort för vissa när det kommer till andra frågor där samma grundförutsättningar gäller. Vasa stads stadsstyrelseordförande Maria Tolppanen (sdp) har orsakat något av en perfekt storm efter en bisats i en (mycket bra!) insändare i Vbl den 28/9 i vilken hon påtalade vikten av att flickor tänker på hur de klär sig. "Till flickorna är det också bra att berätta hur naturen fungerar. Till exempel vilken klädsel som kan ge fel signaler till det motsatta könet. Om man provocerar kan någon bli provocerad, och det leder sällan till något gott."

Tolppanen har givetvis helt rätt. Detta alldeles särskilt som hon mycket tydligt betonar att det alltid är förövarna till sexuella trakasserier som är skyldiga. Men likväl har Tolppanen fått löpa gatlopp för sin insändare. Svensk Ungdoms i Österbotten ordförande Rasmus Mattus går t.o.m. så långt att han hävdar att hon borde avsättas från sin post p.g.a. detta uttalande. Sofie Stara går i en ledare i dagens ÖT också hårt ut mot Tolppanen och hävdar att hon står för ett "förlegat tänkande" och Stara gör sig vidare skyldig till samma missgrepp som så många andra: Hon hävdar att Tolppanen lägger skulden på offret i stället på förövaren. Men kära nån, säger jag! Klarar den här människan (Stara) inte av att läsa innantill? Och förstår hon inte att det faktiskt är så att i den värld vi lever i två saker kan gälla samtidigt? I detta fall alltså det att det alltid är förövarens fel men OCKSÅ att vi alla, med hur vi beter oss, kan minska på riskerna att bli utsatta för brott?

Rubriken för Staras ledare i ÖT är "Ska brottsoffer verkligen ta hänsyn till förövarens attityd?" Svaret på frågan är givetvis JA. Om man alltså vill undvika att bli offer för ett brott kan man vara tvungen att göra just det. Precis å samma sätt som jag behöver ta hänsyn till den värld vi lever i och inte lämna dörren olåst eller nyckeln i tändningslåset på min bil. Gillar jag det? Givetvis inte. Men det är bara så världen fungerar idag. Visst ska vi jobba på att förändra attityder och framför allt behöver vi jobba på att få all pojkar och män att respektera flickors och kvinnors integritet. (Vilket var huvudtanken i Tolppanens insändare, men något som tyvärr de flesta tycks missa helt.) Men detta är inget vi kan åstadkomma över en natt, om det överhuvudtaget alls är möjligt. Eftersom vi inte, medan vi jobbar på detta, kan låsa in alla potentiella våldtäktsmän och sexuella trakassörer, behöver vi komma ihåg detta: Det bästa sättet att undvika en våldtäkt eller sexuellt trakasseri är att vara någon annanstans. Alltså att inte försätta sig i en sådan situation där risken är ordentligt förhöjd för att något sådant kan ske. Det andra är att, precis som Tolppanen säger, tänka på klädseln. Män reagerar på vad de ser, oavsett om vi gillar det eller inte.

Det Stara egentligen säger i sin ledare, och som Mattus också ger uttryck för, är frågan "ska vi verkligen ta hänsyn till verkligheten sådan den är". Svaret som ges är "Nej!" Problemet är bara det att detta inte fungerar. Förvisso kan vi göra som de som nu blundar för verkligheten, likt Stara och Mattus som ropar på att budbäraren borde skjutas. Detta blundande förändrar ändå inte den verklighet vi lever i. Vi kan kanske lura oss att tro att det gör det, men förr eller senare kommer den bubblan tyvärr att brista.