Mycket märklig text

Pedersöre församlings tillträdande kyrkoherde Mia Anderssén-Löf skriver i gårdagens ÖT en mycket märklig text gällande nattvarden i vilken hon använder bilden av julfirandet. Lennart Ahlvik bemöter detta på ett förtjänstfullt sätt i dagens tidning, så till den delen behöver jag inte gå in på Anderssén-Löfs kolumn. Läs gärna vad Ahlvik skriver! 

Det jag vill lyfta fram är det Anderssén-Löf skriver om nattvarden som ett påtryckningsmedel eller ett kyrkopolitiskt slagträ. Hon skriver: "Jag är insatt i prästämbetet enligt kyrkans ordning och jag förrättar nattvard i den församling som valt mig till sin herde. Jag förväntar mig att den ordningen och traditionen unnas mig och oss, som ser den som vår. Nattvarden är inte (eller borde inte vara) ett påtryckningsmedel, ett kyrkopolitiskt slagträ."

Faktum är att de som har makten (i detta fall en kyrkoherde) inte behöver "unnas" någonting. Makten tar sig rätten. Makten, och bara makten, har möjlighet att använda nattvarden som påtryckningsmedel och kyrkopolitiskt slagträ. Något som också sker idag. Jag håller givetvis med Anderssén-Löf att så inte borde ske, men tyvärr är detta inte den verklighet vi lever i idag. Eftersom det är de som har makten som har möjlighet att göra detta är det på deras ansvar att se till att så inte sker. Här är udden givetvis riktad mot biskopen, domkapitlet och lokala kyrkoherdar och församlingsråd. Det är dessa som kan unna, eller förvägra. Att som Anderssén-Löf gör i sin text försöka svänga på detta är allt annat än trovärdigt och förtroendeskapande.

I hela frågan om nattvarden handlar det om att alla ska ha möjlighet att fira nattvard. Precis som Anderssén-Löf skriver: "På motsvarande sätt förstår jag att det i en större, kristen gemenskap kan finnas behov av att få fira nattvard på det sätt, med de ord och personer som hör till den specifika traditionen." Som sagt: Detta är inget som behöver unnas de som har makten. Men de som har makten kan, om de väljer att göra det, använda nattvarden som ett påtryckningsmedel och ett kyrkopolitiskt slagträ genom att förvägra dem detta.

Denna fråga, så som den nu framträder i Pedersöre församling, handlar således inte om makt och inte heller om påtryckningar eller om kyrkopolitiska slagträn. (Förutsatt att Anderssén-Löf , biskopen och domkapitlet inte väljer att använda frågan på det sättet.) Det handlar om möjligheten för alla att kunna delta i och fira nattvard och ytterst om hemortsrätten i vår kyrka. Även om frågan har varit på tapeten redan en längre tid har den nu drivits till sin spets när Pedersöre församling, tvärt emot Guds ord och vilja, valde en kvinnlig kyrkoherde.