ÖT-insändaren

Jag väljer att publicera min insändare här på bloggen också för att sådana som inte har tillgång till ÖT ska kunna läsa den. Samt kommentera den om det finns en sådan önskan.

 

 

I en insändare i tisdagens tidning presenterar Harald Finne sin egen syn på historien och kristendomen. Dessvärre är denna syn inte med verkligheten överensstämmande. Vid en snabb genomgång av hans text hittade jag uppemot tjugo grova felaktigheter som bidrar till att bygga upp Finnes märkliga historie- och kristendomssyn. Eftersom utrymmet är begränsat går jag här in på endast två av dessa.  

Finne skriver att "De djupaste såren förorsakade korstågen på 1100- och 1200-talen som obotligt förstörde förhållandet mellan kristna och muslimer." Sanningen är den att korstågen inte uppstod i något vakuum. Korstågen, som inleddes med påven Urban II:s uppmaning att befria Jerusalem år 1095, var kristenhetens motdrag mot århundraden av muslimsk aggression genom vilken dessa – med vapenmakt och genom mord, våldtäkter och förföljelser – hade erövrat 2/3 av den tidigare kristna världen. Nu är det givetvis svårt att veta hur historien skulle ha artat sig utan dessa korståg, men det är ingen vågad gissning att anta att hela västvärlden skulle ha lagts under muslimskt välde och att också vi skulle ha varit muslimer här i vår del av världen idag dessa motdrag förutan. Men notera noggrant att aggressionerna inte började med korstågen och att de djupa såren mellan muslimer och kristna inte, som Finne påstår, har sina rötter i korstågen utan att dessa går mycket längre tillbaka i tiden.

Finne skriver också att "300 år senare [efter Paulus] blev kristendomen statsreligion. De religiösa texterna redigerades så att de passade in i kejsarens världsåskådning." Detta är en populär åsikt som har presenterats bl.a. i Dan Browns bok DaVinci-koden, men faktum är att detta inte är annat än fantasier. Sanningen är att det inte finns några historiska belägg för att någon sådan redigering skulle ha ägt rum. Det finns helt enkelt inga spår av dessa dokument som skulle ha rensats bort. För faktum är att det helt enkelt inte går att få alla oönskade dokument att försvinna, hur man än försöker. När ett dokument en gång har spridits över världen – vilket snabbt skedde med de kristna texterna från det första århundradet – kommer dessa, i en eller annan form, att finnas kvar. Om inte som sådana så åtminstone i form av spår av dem i andra dokument. Det som däremot finns är gnostiska texter av betydligt yngre datum som bär vittne, inte om hur kristendomen var utformad från början, utan om de villoläror som syftade till att deformera den ursprungliga kristendomen. Faktum är att de texter vi ännu idag har i vår Bibel ÄR de texter som först skrevs och spreds i den antika världen.

Detta var nu som sagt bara två av de felaktigheter som Finne presenterar och som han bygger sin mycket märkliga historie- och kristendomssyn på. Det är givetvis fullt tillåtet att göra som han gör och skapa sig själv en alternativ historiesyn och stänga in sig i denna bubbla full av historieförfalskning. Men det skulle vara tacksamt om de som gör på detta sätt skulle avhålla sig från att dra in andra i denna sin bubbla.  

 

Kristian Nyman, Esse