Jag fick ett rekommenderat brev igår. Från Bulgarien. Det här brevet innehöll myntet på bilden ovan, och alla kan förstås se att det är fråga om ett väldigt gammalt mynt.
Det hela började för någon vecka sedan med att vår äldste son, som går i femte klass och just har börjat med historieämnet (att han gillar ämnet är kanske inte så otippat eftersom båda hans föräldrar är historiker), fick en mycket intressant hemläxa. Han skulle ta reda på vilket föremål i vårt hem som är äldst. Han satt vid köksbordet när han berättade om sin hemuppgift, och så tittade han på mig och ställde en, för mig, något oväntad fråga: "Är det du?" (Han har senare hävdat att det var fråga om ett skämt, men jag är inte helt övertygad ...)
Vi började med att leta i vårt hembibliotek, och där hittade jag flera böcker från medlet av 1800-talet. Jag har Mathias Akianders sjudelade "Historiska upplysningar om religiösa rörelserna i Finland i äldre och senare tider" (del ett är från 1857) samt Peter Fjellstedts bibelkommentar som är från samma tid. (Ja, jag har en upplaga som börjar från år 1856.) Dessa opus slår mig med väl över 100 år, så min person var efter detta (skämt eller inte) inte längre "på bordet".
Men så slog det mig att jag borde ha ett ännu äldre mynt. Efter en tids letande hittade jag det - en enöresslant från år 1719 med de knappt skönjbara initialerna "UE". (Dessa står för rikets dåvarande regent Ulrika Eleonora - som för övrigt bara regerade detta enda år.) Eftersom vi inte klarade av att komma på något äldre människotillverkat föremål fick detta duga. Men hans hemläxa blev att lite snurra i mitt huvud. Saken är nämligen den att jag en längre tid funderat, och även letat på nätet efter, ett mycket äldre mynt. Problemet var bara det att de exemplar jag hittat varit silverdenarer, och dessa betingar ett sådant pris att jag inte ansett mig kunna köpa någon sådan. Men en ny sökning ledde till att jag hittade en kopparslant från den tid jag var ute efter! Så då slog jag till, och igår kom slanten alltså på posten.
Den något otydlige mannen på bilden (med den ännu i detta skede något mindre näsan än han har på äldre mynt från hans tid) är den romerske kejsaren Tiberius (42 f. Kr. - 37 e. Kr.) som regerade mellan år 14 och år 37. Myntet på bilden är präglat under hans första regeringsår, alltså år 14 eller 15. (Det innebär att det äldsta föremålet i vårt hem med ens blev drygt 1700 år äldre!)
Det som gör detta mynt så intressant för en apologetiskt intresserad kyrkohistoriker är givetvis kopplingen till Jesus. När detta mynt slogs var Jesus på vippen att lämna sin tonårstid bakom sig. (Ja, Jesus är inte född år 0 utan troligtvis någon gång mellan juni och december år 5 f.Kr. För övrigt finns det inget år 0, utan när vi räknar år går vi direkt från 1 f.Kr. till 1 e.Kr.)
Men det intressanta slutar inte där. Inte på långt när. De lärda tvistar om när Markusevangeliet är skrivet, men de flesta är ändå överens om att denna bok är det äldsta evangeliet. Vissa forskare menar att det kan vara skrivet så tidigt som (i slutet av) 40-talet, och om så är fallet är det äldst av de böcker som ingår i NT. Hur som helst finns det i Markusevangeliet en intressant passus där Jesus får frågan om det är rätt att betala skatt till kejsaren. (12:13-17)
Sedan sände de några fariseer och herodianer till honom för att snärja honom genom något som han sade. De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är ärlig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du lär oss sanningen om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller inte? Ska vi betala eller inte betala?" Men Jesus förstod deras hyckleri och sade till dem: "Varför prövar ni mig? Ge mig en denar och låt mig se på den." De räckte fram en, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." Och de var förundrade över honom."
För övrigt är detta avsnitt det ENDA i Markusevangeliet som det numera avsomnade Jesusseminariet ansåg vara ett helt äkta Jesusord. Men Jesusseminariet har alltså, med rätta, numera hamnat på historiens skräphög. (JS Spong, som var en av Jesusseminariets ledare, avled för övrigt för några veckor sedan.) Hur som helst: Det var ett mynt med denna bild på kejsaren som Jesus bad att få och som han visade upp. Det är tyvärr helt säkert att det INTE var detta mynt eftersom det i texten sägs klart att det var fråga om en denar, alltså ett litet silvermynt. När jag blir rik ska jag, kanske, satsa på att köpa ett sådant mynt också. Kanske. I detta nu får jag nöja mig med att ha ett mynt som är från Jesu tid. Och det är inte så illa det heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar