Klimatomställningens första offer

Jag har vid ett par tillfällen påtalat hur skandalöst dåligt regeringen har skött frågorna som rör klimatomställningen och energianvändningen av torv. Redan det att torven, på ideologisk grund, har klassats (av EU) som icke-förnybar och vår regering har svalt detta utan strid är under all kritik. För att sedan inte tala om hur torvföretagarna har behandlats och mer eller mindre utmålats som samhällets fiender. Men det blir värre. Mycket värre.

De pengar som regeringen lovade till stöd för torvföretagarna ser nu ut att gå dessa helt förbi. (Obs! Läs gärna också kommentarerna eftersom dessa belyser ämnet ytterligare!) Vad pengarna sist och slutligen går till, om de alls delas ut, återstår att se. Det har sagts att omställningen till ett koldioxidfritt samhälle ska göras så rättvist som möjligt och att de som drabbas av dessa omställningar ska kompenseras. Nu ser vi vad detta prat är värt. Torvföretagarna, som har gjort stora investeringar i maskiner och i markbearbetning, står nu där utan möjligheter att försörja sig och sina familjer när efterfrågan på energitorv (som ett resultat av regeringens ekonomiska linjedragningar) har i det närmaste försvunnit över en natt. Och pengarna som utlovades som kompensation ser de alltså av allt att döma inte röken av. Således blev torvföretagarna de första offren på det altare som ställts upp för att våra politiker ska kunna visa upp Finland som ett modelland i kampen mot klimatförändringen och för att de av klimathysterin starkt påverkade ska kunna slå sig för bröstet och sedan gå till sängs med ett gott samvete. Det visar sig igen hur oerhört lätt det är att vara god och låtsas vara ett föredöme för andra när man själv inte behöver betala priset utan kan låta någon annan (där långt borta på landsbygden) göra det.

Jag har, som alla som läser denna blogg säkert inte har missat, varit mycket skeptisk till hela klimatförändringshysterin. Nu ser vi också hur de första som kom att lida av denna klimatomställning (alltså torvföretagarna) bemöts och behandlas. Pratet om en rättvis klimatomställning kan vi således redan i detta skede avfärda som önsketänkande och festtalsretorik. Redan detta – om vi bortser helt från själva huvudfrågan om klimatförändringen och dess orsaker – gör att åtminstone jag inser hur oerhört viktigt det är att motarbeta denna klimathysteri och dess fullständigt oberäkneliga följder.