Om riksdagsvalet och den nya translagen

Det är riksdagsval på kommande i Finland, och valet har ofta sagts bli ett "klimatval". Jag har också konstaterat detta och sagt mig vilja hitta den kandidat som förhåller sig nyktrast möjligt till den klimathysteri som speciellt vår media har frammanat. Nu blev jag emellertid uppmärksammad på en annan viktig fråga som kommer att behandlas under nästa regeringsperiod och som varje seriös väljare borde ta i beaktande när han/hon väljer sin kandidat och sitt parti. Seta och Trasek (föreningen för transsexuella) har tagit initiativ och drivit på införandet av en ny translag i Finland, och det finns stora skillnader i hur partierna (och kandidaterna) förhåller sig till detta lagförslag.

Tapio Puolimatka (som för en av de intressantaste riksdagsvalkampanjerna) har skrivit en text i ämnet som alla borde läsa mycket noggrant. Tyvärr är den på finska, men jag länkar till den så att de som behärskar språket kan läsa den – och bli förskräckta. Jag vill ändå presentera några små plock ur Puolimatkas bloggtext: Enligt förslaget ska det vara möjligt för alla, oberoende av ålder, att själv få bestämma sitt kön. Enligt Trasek bör 15-åringar själva få bestämma vilket juridiskt kön de är och de som är yngre än 15 ska få byta kön med föräldrarnas tillstånd. Om föräldrarna vägrar detta ska det gå att skrida till barnskyddsåtgärder och i extrema fall kan barnet omhändertas och tillåtas byta kön med lov från de sociala myndigheterna. Puolimatka hävdar att det finns flera exempel på detta från länder där en liknande lag är i kraft.

Under de senaste åren har antalet barn som söker sig till könsidentitetsundersökningar mångdubblats i Finland. Många av dessa barn pressar sina läkare för att dessa ska ge dem remiss till hormonbehandling. Om den nya translagen godkänns kommer denna press på läkarna att öka dramatiskt. Det finns i dagens läge inga undersökningar som visar vilka långtidseffekter dessa hormonbehandlingar medför, och korttidseffekterna är ofta negativa. Hur kan man förvänta sig att en 15-åring som lider av könsdysfori ska kunna ta ett självständigt beslut i en fråga som kan komma att ha, och ofta även har, livslånga negativa effekter på både den fysiska och den psykiska hälsan? Det är nämligen ett faktum att människor som har genomgått en könsbytesprocess ofta ångrar ingreppet och dessutom har sådana människor en mångfalt större benägenhet att begå självmord än sådana som inte har gjort det.

Nu ska jag vara så tydlig jag bara kan: Den onde har alltid hatat människor. (För att citera den lutherske prästen Jonathan Fisk, LCMS) Han hatar barn, och han vill se så få som möjligt av dem i den här världen. Därför gillar den onde aborter. Men de barn som överlever och får födas vill han sedan allt möjligt ont. Och vi människor är villiga att inte bara döda barnen innan de föds utan även utsätta dem för detta onda. I den meningen är alltför många av oss villiga tjänare åt den onde. Det nya förslaget till translag blir, om det godkänns, en stor seger för den onde och för de onda krafter som vill fördärva våra barn och våra ungdomar och som vill minska föräldrarnas rätt att skydda sina barn från detta onda.

Så innan du röstar – se till att den kandidat som får din röst INTE stöder den nya translagen!  

Propagandan får inte ifrågasättas!

Det är allmänt känt att vår media, med Svenska Yle i framkant, idag kör en hård propagandakampanj för acceptans av alla möjliga olika sexuella avarter. Denna propaganda, som nöts in med hjälp av upprepning, ska givetvis inte ifrågasättas eller kritiseras - om så sker kan effekten avta.

Senaste sommar blev det därför ett ramaskri i media när professor Tapio Puolimatka hävdade att det finns krafter som kör fram en normalisering och sedan en legalisering av pedofili. Puolimatka menade att detta görs i etapper och att man först strävar efter att vinna acceptans för pederasti. Här nämnde han filmen "Call me by your Name" som en del i denna propagandakampanj. Givetvis möttes Puolimatkas påståenden av stort motstånd, och det sågs närmast som en självklarhet att han hade fel. Åtminstone i media.

I vinter blev det en viss uppståndelse i Karleby när skoleleverna i staden ålades att se filmen i fråga. Många sade sig må dåligt av att tvingas se sexscenerna i filmen, och det hela slutade med en skrivelse till bildningscentralen samt en anmälan till regionförvaltningsverket. Idag rapporterar Svenska Yle om Karleby stads svar till regionförvaltningsverket. Givetvis menar bildningsdirektören inte att man gjort något felaktigt. Det som dock överraskar i Svenska Yles rapportering är att filmen sägs handla om "en homosexuell relation". Jag påpekade i en kommentar till artikeln att det ingalunda handlar om bara en homosexuell relation, utan att filmen beskriver pederasti. När jag gick in på Svenska Yle nästa gång - för att se om kommentaren hade publicerats - såg jag till min förvåning att kommentarsfunktionen helt tagits bort för nämnda artikel.

Kan det bli tydligare än så här? Propagandan får inte kritiseras eller ifrågasättas. Inte utmanas. Den ska stå oemotsagd och outmanad. Den biter nämligen bäst då. Och givetvis bör ingen heller få säga något som påminner om den heta debatten i somras. För det vore ju förskräckligt om någon skulle återkalla den i minnet och riskera att inse att Puolimatka faktiskt hade rätt. Det skulle ju kunna vara direkt förödande. För propagandan, alltså.

Igen: Varför tvingas vi betala för det här skräpet? Vi som blir indoktrinerade ska betala för att, just det, bli indoktrinerade. Nej, lägg ner den här skyddade verkstaden och använd pengarna till något vettigt i stället!  

Stora frågetecken

Österbottens Tidning rapporterar idag om att föreningen Martyrkyrkans Vänner misstänks för penninginsamlingsbrott. Samt att föreningens grundare Johan Candelin misstänks för grovt skattebedrägeri.

Om den här nyheten skulle ha kablats ut om fem dagar skulle jag ha förstått det, men eftersom det inte är första april ännu behövde jag läsa artikeln flera gånger innan jag kunde tro mina ögon. Om jag förstår saken rätt handlar detta inte om något brott i ordets egentliga bemärkelse, utan om att föreningen (och dess advokater) och polisen har olika uppfattningar om huruvida det skulle ha behövts ett penninginsamlingstillstånd eller inte när föreningen har förmedlat pengar till lidande kristna som behöver hjälp. Något sådant finns inte eftersom vi som har beställt föreningens rundbrev (och därmed också de bankgiron med vilket pengar samlas in) uttryckligen har beställt detta rundbrev. Det sänds inte till allmänheten utan endast till sådana som har beställt det.

Det är givetvis viktigt att allt går rätt till, också när det gäller penninginsamlingar. Men när jag läste artikeln var det flera saker som tog i ögonen. Myndigheternas agerande gentemot en ideell förening som gör mycket gott för lidande kristna i världens alla hörn väcker nog en hel del frågor. Märk mycket väl att detta inte handlar om att några pengar skulle ha försvunnit eller att det skulle finnas några misstankar om att något skulle ha gått fel till i hur föreningen har handskats med de insamlade medlen. Som jag bedömer detta, utifrån vad jag läst i artikeln och hört om saken på andra vägar, är myndigheternas agerande här snudd på trakasseri.  I artikeln berättas också att föreningens medel har belagts med kvarstad till ett belopp av 2,58 miljoner. Det som gör det hela ännu märkligare är att dessa pengar redan har förmedlats till de som de har insamlats för, vilket gör att kvarstaden är enbart symbolisk. När det gäller brottsmisstankarna mot Johan Candelin finns det likaså stora frågetecken. Misstankarna gäller grovt skattebedrägeri, men skatteverket har inte rest något krav på uteblivna skatteintäkter. Om det inte finns några sådana krav, hur kan det då överhuvudtaget finnas några misstankar om brott?

Martyrkyrkans Vänner är som sagt en ideell förening som gör mycket gott för människor som varken våra myndigheter eller vår media bryr sig om. Jag har under årens lopp också varit med och bidragit en aning till föreningens hjälpverksamhet. Gör detta mig till en misstänkt medbrottsling? Det är ju faktiskt jag som har beställt giroblanketten med vilket pengarna har samlats in. Kanske jag borde överlämna mig själv till polisen?

Nåja, skämt åsido. Trots att detta givetvis inte är något att skämta om. Men jag skulle ha god lust att gå till den instans (Tingsrätten) som ligger bakom denna kvarstad och och säga ett relativt högljutt: "Bort med tassarna!" I grund och botten har myndigheterna nämligen inget alls med dessa pengar att göra. Vi som har beställt rundbrevet med tillhörande giroblankett har gjort detta för att få vara med och hjälpa lidande kristna, och det är till dem pengarna ska gå. Och också har gått, märk mycket väl. Att på detta sätt, på grund av en teknikalitet (på sin höjd), trakassera en ärevördig förening och dess likaså hedervärde grundare är en stor skam för våra myndigheter.

Jag ser fram emot att få nästa rundbrev med tillhörande giroblankett. När jag får det ska jag med glädje upprepa min del av "brottet" i fråga. 

Stora fel i bibeltolkningen?

Det kom en kommentar under texten Efesusläxan som var av sådan art att den behövde ett längre tillrättaläggande. Kommentaren lydde: " Kristian har flera stora fel i sin Bibeltolkning. Den ena är att han har en exkluderande tolkning där enbart de "rättrogna" har en plats i kyrkan, men kyrkan måste vara inkluderande! Det står klart i Bibeln att alla som vill tro ska vara välkomna. Man kan inte bygga en kyrka där bara en liten procent av befolkningen känner sig hemma."

Guds ord är klart och tydligt i den här frågan: Alla som vill får komma till Herren Jesus. Något annat har jag förstås inte heller hävdat här på bloggen, utan det ovanstående påståendet får kommentatorn själv stå för.  "Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, jag ska ge er vila" (Matt. 11:28), "Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn" (Joh. 1:12) och "Den som kommer till mig ska jag sannerligen inte kasta ut" (Joh. 6:37). Tydligare än så kan detta inte sägas.

Det är Jesus som låter hälsa detta åt oss människor. Men märk väl, och det är här det far galet för den anonyme kommentatorn: Den som säger detta är den Jesus som evangelisterna och apostlarna presenterar för oss. Vi behöver akta oss väldigt noggrant för att skapa oss en egen Jesus, en Jesus som är annorlunda än den Jesus vi möter i Nya Testamentet. Hur är det, nämligen? Kommer vi verkligen till Jesus om vi skapar oss en egen Jesus som säger något annat än det som Bibelns Jesus säger? Som står för något annat än det som Bibelns Jesus står för? Kommer vi verkligen till Jesus om vi, för att ta ett exempel, säger oss komma till honom men samtidigt förkastar det som aposteln säger vara "Herrens bud"? (1Kor 14:33-38) Hur kan vi säga oss komma till Jesus om vi samtidigt inte lyder de bud han ger oss? Eller om den Jesus vi har skapat åt oss säger något annat än det den verklige Jesus säger om äktenskapet? (Matt. 19:4ff) Kommer vi då verkligen till Jesus, eller far vi vilse i vår egen fantasi?

Vi ska inte, och vi får inte, skapa oss en egen Jesus. En Jesus som bara finns i vår egen fantasi. Den Jesus som finns och som kallar oss människor till sig, som lovar att han inte ska kasta ut oss och som lovar att ge oss vila – det är den Jesus som evangelisterna och apostlarna presenterar för oss. Evangelisternas och apostlarnas Jesus, om vi får säga så, är en Jesus som också har väldigt tydliga och klara uppfattningar om etik och om mannens och kvinnas uppgifter och roller. För att hålla oss till exemplen ovan.

Att hävda detta innebär inte att man har "stora fel i sin bibeltolkning". Nej. När man hävdar detta förstår man Bibeln på rätt sätt. Så som den är skriven. Det innebär inte heller att man är exkluderande, utan det här innebär att man är ärlig. Men visst är det så att vi får komma till Jesus med våra felaktiga uppfattningar. Det är vi många som har gjort. Men när vi kommer ska vi inte sedan försöka omvända Jesus till våra felaktiga uppfattningar eller skapa om honom till vår avbild, utan vi ska lyssna på honom och rätta oss efter honom. Omvända oss.  

Kyrkan är inkluderande, och det samma gäller för Jesus. Han vill att alla människor ska komma till honom. Men uttryckligen till HONOM. Inte till någon falsk Jesus som vi själva har skapat. Kyrkan, och Jesus, kan aldrig inkludera falsk lära och falska gudsbilder. Dessa kan inte och får inte ges rum i kyrkans undervisning och i kyrkans ställningstaganden. Har vi fel uppfattningar i några frågor är vi förstås välkomna ändå, men som sagt så kan vi inte framhärda i dessa våra felaktiga uppfattningar. Och framför allt kan vi inte försöka pådyvla kyrkan, och Jesus, dessa felaktiga uppfattningar. Om vi gör så skapar vi en falsk kyrka och en falsk Jesus.

Jesus är nämligen den han är, och vem han är berättar evangelisterna och apostlarna för oss. Någon annan Jesus än den Jesus vi möter i NT finns helt enkelt inte.

Efesusläxan

Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats. (Upp. 2:4-5)

Ordet ovan, från sändebrevet till församlingen i Efesus, är oerhört allvarligt. Det varnar oss för hur det kan gå med en kristen församling/kyrka som har "övergett sin första kärlek". Det här får vi alla pröva oss mot. Jag också. Hur har vi det med Herren Jesus? Hur mår vår relation med honom, vår "första kärlek"? Det är viktigt att notera en sak speciellt när det gäller församlingen i Efesus. I verserna före dessa görs det klart att de var noggranna med läran. De hade prövat "sådana som kallades apostlar men som inte är det", och de hade dessutom visat sig uthålliga i lidanden och svårigheter. Men mitt i allt detta hade de glömt bort sin första kärlek, Kristus.

Det här kan förstås ske på flera sätt. I Efesus hade kampen för läran och svårigheterna av allt att döma kommit att skymma Kristus och relationen med honom. Det kan också gå så att världen och våra försök att stå på god fot med världen gör att vi tappar bort Kristus. Oberoende av vilket är detta livsfarligt. Och då talar vi inte om det jordiska livet utan om det eviga.

Idag är Efesus, den en gång så stora och stolta staden med den dåtida världens största kristna församling, bara en hop grus. Så går det nämligen när Herren flyttar bort ljusstaken. Först dör den kristna församlingen, sedan går de världsliga strukturerna under. Att Herren flyttar bort ljusstaken är det absolut värsta som kan hända.

Jag har en livlig fantasi (sådana som gärna skriver böcker och liknande texter tenderar att ha det) och dessutom upplever jag en dragning till det dystopiska. Därför har jag många gånger undrat över hur det skulle kunna tänkas gå till och vad som kunde hända om Herren faktiskt skulle flytta bort ljusstaken från Finlands Sion. Denna veckas nummer av Kyrkpressen och de strömningar som just nu (kanske främst i.o.m. biskopsvalet) rör sig i vår kyrka och i våra sammanhang ger mig kalla kårar. På riktigt. Det vi ser hända nu (läs Kp och låt dig förfäras!) påminner starkt om hur jag tänker mig att det kunde tänkas se ut när ljusstaken flyttas. Kan det faktiskt vara så illa? Jag vet faktiskt inte. Men det vet jag: Vi har alla orsak att pröva oss själva. Jag också. Det kan finnas orsak för oss att omvända oss, precis som ängeln uppmanade församlingen i Efesus att göra. De gjorde det inte, och spåren förskräcker. Gör vi samma misstag som de gjorde?   

Nej tack!

Jag har tydligen fått en kallelse till den visitationsstämma som hålls i samband med biskopsvisitationen i Esse församling. Härmed ber jag att offentligt få tacka nej till inbjudan. Jag kommer inte heller att delta i något annat program som ordnas i samband med denna biskopsvisitation. Speciellt inte i gudstjänsten där biskopen predikar. Orsaken är givetvis den att Bibeln uppmanar oss att vi inte ska ha något med villolärare att göra (Rom 16:17, 2Joh. v. 9-11). Jag menar därför att varje troende människa allvarligt borde överväga om han/hon ska delta i dessa samlingar där en villolärare tillåts predika. Det kan nämligen vara livsfarligt att göra det.

I länken ovan – där man kan se kallelsen till visitationsstämman – kan man se hela programmet för visitationshelgen. Jag måste säga att jag är oerhört besviken, sorgsen och bekymrad över det som kommer att ske i Esse och Purmo denna helg. Biskopen kommer att delta i skolandakter, ungdomssamlingar, kvällsmöten och gudstjänster. Det går inte att förhindra en villolärande biskop från att hålla visitation. Men det går att förvägra honom rätten att predika och hålla andakter. Jag hade trott att det skulle vara självklart att så skulle ske. Men icke. Därför är jag så väldigt besviken, sorgsen och bekymrad.

Jag hoppas som sagt verkligen att alla verkligen noggrant överväger om de bör delta i dessa tillfällen.

  

Reflektioner efter ett terrordåd

Det finns knappast någon som inte har hört om det fruktansvärda massmordet i två moskéer i Christchurch, Nya Zeeland i fredags. Dådet, som ledde till 50 personers död och som lämnade många svårt skadade sägs ha gjorts för att hämnas offren i terrordåd gjorda i islams namn. Min första reaktion när jag hörde om detta dåd var, liksom för säkerligen de flesta, avsky. Sedan kom frågorna: Varför? På vilket sätt kan någon mena att något blir bättre av att på detta sätt gå in och meja ner en massa människor som är samlade till bön? Människor som inte hade något alls att göra med de terrordåd som gärningsmannen sade sig vilja hämnas – annat då än att de hade samma tro. Eller tror den här mannen, den här terroristen, faktiskt på allvar att det slutar här? Först några terrordåd, som han hämnas, och sedan ... Ingenting? Det är inte så det fungerar. Hämnd leder bara till ytterligare hämnd. Hat leder till mera hat. Och de som kommer att bli utsatta för nästa hämndaktion kommer inte att vara den här terroristen eller ens några av hans släktingar eller ens människor som han kommit i kontakt med. Min gissning är att hämnden för detta dåd kommer att utkrävas i Nigeria. Eller i något annat liknande land. Offren blir, igen, människor som inte hade något alls med tidigare dåd att göra.

Sedan slogs jag också av en annan tanke. Detta terrordåd uppmärksammades stort i vår media, och Finlandiahuset lyste mörkblått för att hedra offren. Ungefär samtidigt skedde det ett annat terrordåd – just i Nigeria – där över 50 kristna föll offer för islamsk terrorism. Detta dåd var bara ett i raden av grymma terrordåd mot kristna människor i Nigeria. Under de senaste tre veckorna har 120 kristna dödats i olika terrordåd i landet, och under 2018 dödades ett tusental kristna av muslimska terrorister i landet. Det här har inte uppmärksammats alls i vår media, och Finlandiahuset antog inte heller någon annan färg för att hedra dessa offer. Varför är det så här?

Jag har försökt fundera på den frågan, och jag har kommit på fyra olika möjliga svar. Två mindre troliga och två mera troliga. Vi kan börja med de mindre troliga. Det kan vara så att dessa terrordåd helt enkelt har gått medias vakthundar förbi. De som skriver våra nyheter har helt enkelt inte hört om detta. Det här är väldigt osannolikt, måste jag säga. Lika osannolikt är då att de som skriver våra nyheter, och de som sitter som "gatekeepers" på nyhetsredaktionerna helt enkelt ansåg att detta inte var så viktigt att det behövde slås upp i nyheterna. Dessa två svar är möjliga, men som sagt mycket osannolika. Mera sannolikt är då att det handlar om rasism. Ja, du läste rätt: Rasism. Femtio färgade människor i Nigeria dödade. "So what? De har ju ihjäl varandra hela tiden där, inte kan vi slå upp det stort varje gång en sådan sak sker." Men när en liknande sak sker i det vita Nya Zeeland, då är det en nyhet. Må vara att offren inte var vita. Eller så det troligaste svarsalternativet: Terrordådet i Nigeria passar inte in i det narrativ vår nyhetsmedia vill förmedla. Det narrativ som går ut på att muslimer är offer och kristna är förövare. Därför slås ett dåd som det i Nya Zeeland upp stort medan liknande dåd i Nigeria förbigås med eller mindre total tystnad.

Jag blir som sagt inte riktigt klok på det här, men jag misstänker starkt att det handlar om det sista alternativet. Detta för att det inte skulle vara något nytt att så sker. Vår vänstervridna kulturradikala media har en agenda, ett narrativ som de vill pådyvla oss. De vill få oss att tänka på ett vist sätt. Det faktum att ett terrordåd med muslimer som offer slås upp stort medan ett liknande terrordåd med kristna offer förtigs fullständigt passar som hand i handske i detta narrativ.

Eller finns det någon som har ett bättre och mera troligt svar på frågan? Hur som helst visar denna oerhörda snedvridenhet i nyhetsrapporteringen – igen en gång – hur viktigt det är att läsa brett. Att inte bara ta del av mainstreammedias nyhetsrapportering utan att också läsa alternativmedia. Det måste vi göra om vi vill ha en mera balanserad bild av vad som händer.

Reflektioner efter den första omgången

Första omgången av biskopsvalet bjöd inte på några överraskningar. Annat då än kanske det att det var relativt jämt mellan de olika kandidaterna. Harry Backström gjorde ett förhållandevis bra val med sina 109 röster, men tyvärr räckte det inte till mera än en fjärdeplats. Orsakerna till detta är säkert flera, men vi kommer inte ifrån det faktum att Kyrkpressens och May Wikströms fullständigt hänsynslösa och skandalartade försök att påverka valet kan ha spelat in och fått en del elektorer som annars skulle ha röstat på Harry att i stället taktikrösta på en annan kandidat. Tyvärr förstår tydligen inte Wikström alls att hon gjort något galet och att hon borde ta de fulla konsekvenserna av sitt oerhörda klavertramp. (Det förvånar storligen att profanmedia inte har huggit på detta, så allvarligt var Wikströms övertramp att man kunde tänka sig att det skulle ha varit intressant att lyfta fram det.)

Men hur blir det i andra omgången? Som har konstaterats är det inte så lätt att hitta skillnader mellan de två kvarvarande kandidaterna. Båda är utgångna från väckelserörelser men har distanserat sig klart från väckelsens bibelteologiska linje. Ska man hitta skillnader får man kanske se på andra saker, och då lutar nog det nog över mot Ekstrands sida. Det faktum att Åstrand bara fick tredje mest röster i Pedersöre prosteri – det prosteri där han har verkat som präst allt sedan han blev prästvigd och alla känner honom – säger i princip allt som kan och behöver sägas. Åstrand var dessutom klart distanserad av såväl Ekstrand som Backström och det var bara den i Pedersöre prosteri fullständigt okända kvinnliga kandidaten som fick färre röster. När man ser till stiftet och de som kommer att ha med den blivande biskopen att göra kan man därför hoppas att Ekstrand skulle bli vald.

Med detta sagt hoppas jag personligen ändå att det blir Åstrand som vinner valet. Orsaken kan kanske framstå som lite märklig, men låt mig förklara: Vi står här i Pedersörenejden inför en församlingssammanslagning. Pedersöre, Esse och Purmo församlingar har uttryckt en önskan om att gå samman och bilda en ny församling. Tyvärr har vi i vår kyrka ett synnerligen märkligt system för sammanslagningar som går ut på att ifall det blir en sammanslagning så kan en församling som ingen vill ha med ändå tvinga sig med i denna sammanslagning. Därför har nu Jakobstads församling – som alltså ingen av de tre övriga församlingarna vill ha med i en fusion – beslutat sig för att tränga sig på och bli en del av den nya storförsamlingen. På grund av det synnerligen märkliga systemet kommer det därför sannolikt att bli så att det blir en sammanslagning där också Jakobstad ingår. Förutsatt alltså att utredningar som ska göras visar att detta är ekonomiskt lönsamt och att en sådan sammanslagning också annars är genomförbar. Samt att domkapitlet ger en sådan sammanslagning sin välsignelse. Igen: Detta alltså trots att ingen av de tre övriga församlingarna vill ha med Jakobstad i den nya församlingen.

Om det blir en sådan församlingssammanslagning kommer den nya kyrkoherden sannolikt att heta Bo-Göran Åstrand. Detta eftersom två av de övriga kyrkoherdarna snart går i pension och den tredje bara är t.f. Förutsatt att Åstrand alltså inte blir biskop. Visst. Som biskop kan Åstrand ställa till med en hel del på stiftsnivå, men hellre det än att ha honom som kyrkoherde. Så tänker i alla fall jag, och därför hoppas jag att näste biskop heter Bo-Göran Åstrand.

Det som också talar för Åstrand är det faktum att han torde få en majoritet av de röster som i första omgången gick till Lisa Enckell. De som röstade på Backström kommer knappast att rösta på Åstrand, men det är sannolikt att en hel del av dessa röster förblir oanvända i den andra omgången.  

Hurudan är en rätt biskop?

Idag är det biskopsval i Borgå stift, om någon har missat det. Det finns de som har kallat detta val ett ödesval för vårt stift och vår kyrka, men jag skulle inte göra det. Tyvärr har vi nog ödesvalen bakom oss, och vi har så gott som alltid när vi har haft val – ödesval – har vi gjort fel val.

Jag tror knappast att det råder något tvivel om vem av dessa fyra kandidater jag skulle rösta på om jag skulle vara elektor. Nu är jag inte det denna gång, något som jag ändå inte beklagar. Jag menar att tre av kandidaterna inte är kapabla att fungera som biskop. Tyvärr. Sett till de uttalanden de fyra kandidaterna har gjort under valkampanjen är det ganska lätt att konstatera att Harry Backström är den ende av de fyra som skulle kunna bli en riktig biskop. Och därför kommer han knappast att bli vald – på grund av alla de felaktiga valen vi har gjort i gångna ödesval. Detta alltså om vi ser på det här från en rent mänsklig synvinkel. Vi får förstås be att Herren skulle göra ett under, för med mindre än det kommer vi också i detta val att välja fel.

Men hur är det, vad ska vi förvänta oss av en rätt biskop. Eller rättare sagt: Vad skulle vi kunna förvänta oss av en rätt biskop? Vår kyrka har idag inga riktiga biskopar, även om det finns t.o.m. stora gradskillnader i bedrövelsen. Det här är verkligt beklagligt eftersom detta innebär att vad som kunde vara en mycket viktig dimension i kyrkan och kyrkans ledarskap helt saknas. I klartext: En rätt biskop skulle kunna vara en stor välsignelse för kyrkan och för sitt stift. En välsignelse som vi nu tyvärr får klara oss utan. Men vad skulle idag känneteckna en riktig/rätt biskop?

Biskopsämbetet är framför allt enhetens ämbete. Både som symbol och också i praktiken. En riktigt biskop samlar de kristna kring Herren Jesus och kring det uppenbarade Gudsordet. Han lär de kristna vad Gud har talat, och han uppmanar dem, i ord och i handling, att hålla sig till Herren Jesus och till Guds ord. En biskop går före och leder sin hjord på de vägar Kristus har trampat upp. Inte på andra vägar, som fallet är med de biskopar vi har i vår kyrka – och speciellt i vårt stift – idag. En rätt biskop står upp för Guds heliga ord och för den kristna tron och den kristna etiken och försvarar de kristna och deras tro inför världen, inför världens potentater och världens strömningar. Inte som våra biskopar idag som mer eller mindre tävlar om att förvanska tron så att den passar för världen.

En rätt biskop går före och försvarar de kristna och deras tro. Det här är en oerhört svår och utmanande uppgift, speciellt i tider av avfall och motstånd. En uppgift så utmanande och svår att det förvånar mig att någon alls vill ha uppgiften. (Men, det är klart, idag när vi inte har några riktiga biskopar och när uppgiften ses som något helt annat än det ovan nämnda förvånar det kanske ändå inte.) Jag drar mig till minnes ett biskopsval en gång i den tidiga kyrkans historia när det var förföljelsetider. Jag minns inte namnet på den som blev vald till biskop, och inte heller vilken stad det handlade om, men när mannen i fråga fick höra att han blivit vald till biskop sadlade han genast sin häst och flydde. Han visste nämligen att valet till biskop där och då innebar en säker dödsdom. Helt enkelt för att en rätt biskop går före och försvarar de kristna och den kristna tron mot världen och världens potentater och strömningar. Hur som helst, när de kristna fick höra att deras episkopus electus hade flytt red de efter honom, fann honom och band honom till händer och fötter och släpade honom tillbaka till staden och vigde honom till biskop. Han är idag en av den tidiga kyrkans martyrer. Detta för att han, som en rätt biskop, sedan han på detta omilda sätt blivit övertygad om att han var rätt man för ämbetet, stod fast i den uppgift han blivit kallad till.

Rent mänskligt sett kommer vi idag (eller om tre veckor) att välja en biskop som knappast, om inte Herren tar tag i honom och vänder om honom 180 grader, kommer att vara en riktig biskop. Som inte kommer att försöka vara det. Som inte ens vill vara det. Det här är så oerhört sorgligt. Men kanske vi kunde be att Herren förbarmar sig över oss, och över den som blir vald/de som är satta att välja, och att Han skulle göra ett under? Vi skulle nämligen SÅ behöva en riktig biskop! Tänk vilken välsignelse det skulle vara för vårt stift och vår kyrka!

Censuren tilltar

Har du läst texten nedan? Den som börjar med de olikfärgade graferna? Om inte ska du göra det innan du läser den här texten.

Svenska Yle publicerade idag en nyhet som sade att "Flera finländare har ändrat på sina levnadsvanor för miljön - men vill att politikerna gör mer". Jag skrev en kort kommentar där jag berättade om artikeln på SVT.se och om att de två skribenterna varnade för att IPCC:s klimatmodeller är felaktiga och att detta kan hetsa politikerna till att fatta beslut som är skadliga för vår välfärd och för utvecklingen i världens fattiga länder. Överraskande nog blev min kommentar publicerad, men den fick inte ligga uppe länge innan den raderades. Svenska Yles klimatcensur slog till igen! Inget får nämligen störa den klimatångest som ska frammanas!

Åter en gång kommer frågan för mig: varför ska vi tvingas betala för detta skräp? Varför måste vi bidra till att upprätthålla detta statliga propagandaverktyg?

Två mycket läsvärda texter

Bilden ovan är kopierad från SVT:s sidor på nätet och fungerade som illustration till ett mycket viktigt debattinlägg med rubriken "Klimatalarmet bygger på felaktiga modeller" skriven av Erik Lundqvist och Elsa Widding. Graferna på bilden visar den verkliga temperaturutvecklingen under de senaste dryga 40 åren (de blåa och gröna graferna) samt en sammanställning av IPCC:s klimatmodeller (den röda grafen). Det är mycket intressant att notera att temperaturerna INTE alls har ökat under de senaste femton åren, medan IPCC:s klimatmodeller säger att de borde ha gjort det. Artikelförfattarna säger att problemet här är att alarmismen - och kraven på att något bör göras  - bygger på IPCC:s falska klimatmodeller och inte på verkligheten.

Enligt Lundqvist och Widding är påståendet att det i stort sett råder konsensus bland klimatforskarna ett mycket förenklat påstående. Dock råder det en viss konsensus bland dessa klimatforskare, och en av sakerna de är överens om är just detta att klimatet inte har blivit varmare under de senaste femton åren. Samt att den ökning i temperaturerna på ca en grad Celsius som vi sett sedan den industriella revolutionen mycket väl ryms inom de naturliga variationerna som vår jord sett under de senaste 2000 åren. Dessutom finns det en samstämmighet om att vi inte vet hur stark kopplingen är mellan den ökade koldioxidhalten i atmosfären och temperaturökning.

Ja, du läste faktiskt rätt. Men nu kanske någon vill opponera sig: Det här är ju verkligen inte vad vi dagligen får höra och läsa i vår media? Nej, det är det inte. Artikelförfattarna ger svaret på varför det är så: Diskussionerna i dag baserar sig inte på verkliga observationer utan på IPCC:s rapporter och deras klimatmodeller (den röda grafen på bilden). Därför skulle det vara så oerhört viktigt, igen enligt artikelförfattarna, att vi skulle hålla fast vid - och debatten basera sig på - den vetenskapliga metoden som innebär att teorier måste kunna styrkas av mätningar i verkligheten. Det stora problemet är nämligen att politikerna, om de låter sig vilseledas av IPCC:s felaktiga klimatmodeller, triggas att fatta förhastade och dåliga beslut om åtgärder som dels får förödande effekter för vår välfärd i I-länderna samt dels gör det omöjligt att bygga upp välfärden i jordens fattigare länder.

Låter detta bekant? För dig som har läst mina texter här på bloggen i detta ämne gör det säkert det.

Den andra texten jag vill puffa för är en liknande, men mycket längre, text av Ola Byfält i gårdagens Österbottens Tidning i vilken han säger i princip samma sak som i artikeln på SVT. Läs gärna hans artikel, du som har tillgång till den! Av utrymmesskäl citerar jag här bara den kärnfulla avslutningen i artikeln: "Drista dig till att ifrågasätta det så kallat politiskt korrekta i klimatalarmisternas skrämselpropaganda." Jag kommer att klippa ut Byfälts artikel och rama in den. Tror jag. Eller åtminstone det första.  

Jag mäste säga att jag gläder mig åt att dylika artiklar ännu kan publiceras. Tack SVT och ÖT för det!
  

Söndagsquiz

Det har blivit mycket tunga ämnen här på bloggen den senaste tiden. För att lite lätta upp det hela tänkte jag att vi kunde ta ett litet söndagsquiz. Jag gillar frågesporter, speciellt kanske musikfrågesporter (Suomipop eller äldre svensktoppen-musik enligt modellen "vad heter låten och vem framför den?). Nåväl. Det här är inte någon frågesport av den sorten. Det du ser ovan är en bild jag tog igår på vilken det finns tre olika sorts fotspår. (Ursäkta de darriga pilarna, min datakunskap klarade inte av att prestera bättre ...) Vilka varelser har presterat dessa? Är det någon som klarar av att få alla tre rätt? Som hjälp kan jag säga att fotspåret vid pilen längst till vänster är ca två-tre cm i diameter.

Skitnsack

Jag lyssnade på Eftersnack på Radio Vega i går. Mot bättre vetande, jag vet, men jag hade glömt telefonen på annat håll varför jag inte kunde lyssna på någon issues.etc-sändning. När jag lyssnar på Eftersnack slås jag gång efter annan av den extrema vänstervridenheten och, ja rent av, fientligheten mot konservativa värderingar som strömmar ur högtalarna. Jag vet att jag inte borde bli överraskad, men ändå blir jag det varje gång. Igår var det nästan värre än vanligt.

Igår var ju nämligen en av huvudnyheterna – också i Eftersnack – skolelevernas miljöstrejk. Jag har försökt skriva ett par kommentarer på Svenska.Yle i detta ämne för att problematisera och ifrågasätta de alltför förenklade svaren som ges på dessa komplexa frågor, men kritiska kommentarer publiceras inte. Speciellt inte när det gäller skolelevernas klimatstrejk. Där är censuren total. När jag lyssnade på Eftersnack förstod jag varför. Maken till enkelspårig och simplifierande propaganda får man leta efter! De enkla svaren avlöste varandra och alla som inte höll med mer eller mindre idiotförklarades. Ja, ännu värre, lögnerna avlöste varandra. Det är helt tydligt att vårt skattefinansierade rundradiobolag har gått in för att (också) i denna fråga sprida propaganda och arbeta för det ordnade samhällets upplösning. Det här är förstås föga förvånande, men djupt tragiskt.

Låt mig bara ge några få exempel på de lögner (och grova förenklingar) som gavs i programmet och som, givetvis, fick stå helt oemotsagda. Programledaren hävdade att det finns lösningar när det gäller förnyelsebar energiproduktion som inte kostar mera än fossilbaserad energiproduktion. Det som nämndes var solenergi. Alla som ens vet lite om dessa saker inser att solen inte syns nära på tillräckligt här på våra breddgrader när vi behöver mest el. Dessutom är solenergin dyr att producera och skulle kräva enorma arealer solpaneler för att fylla det (växande) energibehovet. Visst finns det alternativ, men inget alls nämndes om det (hittills) enda fungerande alternativet, nämligen kärnkraften. Orsaken här är uppenbar, men glappet mellan verkligheten och den bild av verkligheten som målades upp i programmet var närmast astronomisk.

Sidekicken i programmet upprepade mantrat om att elbilen är så mycket bättre än dieselbilen i klimathänseende. Det här är också en lögn, om än förstås en mycket omhuldad sådan i dagens situation. Jag tog del av uppgifter på Peter Östmans blogg där det framgår att en elbil med en räckvidd på en laddning om 500 km (vilket behövs för att elbilen ska vara ett seriöst alternativ på landsbygden) behöver ett batteri på uppemot 100kWh, och för att producera ett sådant batteri uppstår 15-20 ton klimatutsläpp. En bränsleeffektiv dieselbil kör 150 000 - 200 000 km med motsvarande utsläpp, och då ska vi komma ihåg att med dessa utsläpp har elbilen ännu inte ens lämnat fabriken! När den rullar ut därifrån behövs el, och vem vet hur denna el har producerats och hur mycket klimatutsläpp det har orsakat? Dessutom är det mycket möjligt, snarast troligt, att batteriet behöver bytas efter körda 150 000 km ... Så elbilen är verkligen inte bättre, ur klimatsynpunkt, än dieselbilen. Tvärtom. Men låt för all del inte fakta ändra på vår bild av verkligheten!

När det gäller Eftersnack finns förstås inte den risken. Propaganda fungerar nämligen så att fakta och verkligheten inte tillåts påverka. Propaganda handlar om enkla svar och gärna om till synes smarta oneliners. Och om att inte tillåta röster som ifrågasätter, komplicerar och säger emot.

Eftersnack, och Svenska.Yle i ett nötskal, alltså. Speciellt när det gäller klimatfrågan.

Klimatval?

Det har sagts att vårens riksdagsval i Finland kommer att vara ett klimatval. Det må vara som det vill med den saken, men för min del kommer det att stämma. Jag letar nu med ljus och lykta efter den kandidat som har mest realism och sans i sin klimathållning. Och det finns nog kandidater att välja mellan. På Yle:s valkompass stod ett par kandidater på 100% efter att klimatavdelningen var avklarad när jag gjorde testet. Det blir en av dem som får min röst. Behöver jag säga att det fanns sådana som stod på 0% också? En rad röda och gröna kandidater. Där är sansen och realismen väldigt avlägsna!

Oberoende av om vi menar att klimatförändringen beror på mänsklig aktivitet eller inte är vi alla, hoppas jag åtminstone, av den åsikten att ren energiproduktion är bättre än energiproduktion som smutsar ner. I den meningen är vind- sol- och vattenproducerad el bra. Ja, också vatten, även om många miljömedvetna har valt att inte gilla den typen av elproduktion. Problemet är bara det att dessa alternativ är så oerhört osäkra. När det är som kallast och vi behöver mest el blåser det inte (eller åtminstone mycket mindre än när det inte är kallt) och solen orkar då bara krypa över horisonten några få timmar per dag. Vattenkraften är säkrare, men den är som sagt inte lika "renlärig" som vind och sol. Ja, och så är dessa alternativ framför allt så oerhört mycket dyrare än fossilt producerad el.

Det handlar alltså om osäkerhet och om priset. Det är därför jag inte kan ta en riksdagsvalskandidat seriöst som hävdar att vi med en snäv tidtabell måste gå över till renare energiproduktion. Sådant prat är helt enkelt orealistiskt. Det går inte att hålla igång ett ordnat samhälle samtidigt som vi kastar oss ut i det okända genom att stänga ner den fossila energiproduktionen innan vi har trovärdiga och fungerande alternativ! Motargumentet är förstås att vi inte anstränger oss att hitta dessa alternativ om vi inte har kniven mot strupen. Det ligger säkert en hel del sanning i det, men det görs nog stora ansträngningar redan, och om samhället kraschar (vilket skulle ske om energitillgången ens lite skulle äventyras) blir det inte lättare att satsa på dessa ansträngningar utan tvärtom.

Dessutom har vi detta med priset. I vår del av världen klarar vi av högre elräkningar. Vi skulle säkert knorra en hel del om våra elräkningar fördubblades, men vi skulle klara av det. Men det är annat i världens fattigare länder. Där fungerar det inte om elpriserna skulle fördubblas. Människor som behöver el för att inte tvingas andas in rök från att t.ex. den eld de tillreder sin mat över döms till ett liv i denna rök - ett märkbart kortare liv alltså - om vi väljer att kasta oss med förbundna ögon in i en framtid där elproduktionen begränsas genom beslut som på pappret ser bra och "klimatvänliga" ut.

Det här är alltså en mycket komplex fråga. En fråga där ett beslut alltid får konsekvenser på flera olika plan och där felaktiga beslut kan komma att innebära elände och misär för många människor. Speciellt i världens fattigaste länder. Det här är en fråga där de realistiska alternativen innebär kompromisser. När jag besluter vem som får min röst i det kommande valet kommer jag därför att leta efter den kandidat som har den mest realistiska och sansade synen på klimatfrågan. Inte den som låter bäst. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt skulle tänka i samma banor. Annars kan vägen in i framtiden bli väldigt gropig och obekväm.

Orealistiskt!

I morgon ska det tydligen skolstrejkas. För att få politikerna att börja göra någonting åt klimatet. Märk väl ordet "någonting". För det är det det handlar om. Någonting behöver göras. Det är budskapet. vad detta "någonting" sedan är definieras inte så noggrant. "Vi måste skära ner på koldioxidutsläppen!" kan kanske någon säga. Men hur detta ska gå till kan ingen riktigt säga. Eller rättare sagt: Realistiska förslag saknas.

Jag var inne på Yle:s valkompass idag. (Mera om det senare.) Jag tycker det är lika intressant att se vilka kandidater som kommer längst ner på listan sedan jag kryssat i mina svar på de trettio frågorna som att se vilka som kommer i topp. En av de som kom sist var en grön kvinnlig kandidat. Bara på skoj kollade jag upp vilka kommentarer hon gett till de olika frågorna. Klimatavdelningen var mest intressant. Eller rättare sagt: Mest flummig. Igen detta att "någonting" måste göras. Diesel- och bensinbilar skulle förbjudas. Skogsavverkningen begränsas hårt. Skatt på köttätande. Med mera sådant. Ja, och sedan skulle det införas basinkomst, pälsdjursnäringen skulle givetvis förbjudas, det skulle satsas mera på utbildning och vård. Mögelskolor skulle saneras och byggas om. Och så vidare. Men inte ett ord om varifrån pengarna skulle tas. Ja, något om att vi hellre skulle höja skatterna än att dra ner utgifterna fanns det nog där, men den skattehöjningen for till att balansera den budget vi kämpar med idag. Utan allt det denna gröna kandidat ville införa.

Igen detta samma: Realismen saknas. Alternativen som kunde förverkligas, på riktigt, lyser med sin frånvaro. Det går bara att ropa både högt och länge om att "någonting" borde göras, men det som föreslås skulle rasera landets ekonomi, och det snabbt.

Behöver jag säga att jag blir beklämd av dylika saker? Både av skolstrejker och av gröna riksdagskandidater.

Så nej. Skolka inte. Gå, också i morgon, till skolan. Se till att få en bra utbildning för att sedan kunna forska och ta fram de verkligt realistiska alternativen. De som går att förverkliga. Om vi kommer till att vi faktiskt behöver få ner koldioxidutsläppen. För verkligheten är att vi idag ännu inte har de alternativ som på riktigt kunde göra förnyelsebar energi till ett realistiskt alternativ fullt ut. Men det går säkert att hitta lösningar. Men inte genom att skolka från skolan. Utan genom att, tvärt om, satsa på skolgången och genom att sätta ner den tid och den energi det krävs för att hitta de bra lösningarna.

Omöjligt att lämna EU?

Jag har, ända sedan före Brexit-omröstningen i Storbritannien, hävdat att det inte går att lämna EU. Paragraf 50 är bara för syns skull. Orsaken till detta är att det finns starka krafter i kulisserna (och inte alltid bara där) som inte accepterar att någon lämnar EU. Ibland avslöjar de sig, som Frankrikes president Macron för en tid sedan och nu senast som EU-kommissionens ordförande Juncker sedan det brittiska parlamentet ännu en gång röstat ner utträdelseavtalet med EU. 

Det kommer flera omröstningar denna vecka. Det brittiska parlamentet kommer att rösta om att inte träda ut utan avtal (vilket, på pappret, hotar ske 29/3) och även om att begära tilläggstid för utträdet. Min gissning är att det eventuellt blir ett nej till ett avtalslöst Brexit och att parlamentet går in för att begära tilläggstid. Men om det är som jag menar är detta också bara ett spel för galleriet. 

"Den största lögnen ..."?

Mediefältet idag är tyvärr oerhört polariserat. Vår media, som över hela linjen är synnerligen vänsterorienterad, publicerar nyheter som passar in i den världsbild de vill förmedla. Om man vill vara lite elak kunde man kalla det propaganda. Det samma gäller, i minst lika hög grad, för alternativ- eller högermedia. Men med motsatta förtecken då, givetvis. Det här gör att den vanlige mediekonsumenten ställs i en svår situation. För att få en balanserad bild av världen runt omkring oss och av de händelser som inträffar räcker det inte med att läsa en tidning och se på kvällsnyheterna. Inte heller räcker det med att läsa Fria Tider och Oikea Media. Nej, för att få en balanserad bild måste den vanlige nyhetskonsumenten göra sig omaket att läsa brett. Alltså att läsa t.ex. Hufvudstadsbladet OCH någon alternativ nyhetssida på nätet. (Det räcker inte med Hbl och Vbl. Det är inte att läsa brett.) Och dessutom behöver det som läses filtreras genom att "vänster"- eller "höger"-filter (beroende på var man läser) och dessutom gärna också källgranskas. När man tar del av nyhetsrapporteringen idag, oberoende av var man gör det, får man inte glömma de kritiska glasögonen. För om man gör det blir man lätt vilseledd.

Det här var en (kort) inledning till det som nu kommer: Har du någonsin läst en artikel i vänstermedia som har förhållit sig kritisk till människoorsakad klimatförändring? Jag har inte gjort det. I just denna fråga syns medias partiskhet kanske tydligast idag. Om någon ställer frågan "Varför inte?" till medias representanter blir svaret garanterat något om konsensus bland forskare. Siffran 99% kan också flyta upp till ytan. Och det anses räcka som motivering.

Jag hittade i morse en mycket intressant artikel på en alternativ nyhetssida på nätet. Breitbart skriver om Greenpeace-grundaren (en av dem) Patrick Moore som påstår att den människoorsakade klimatförändringen är ett stort bedrägeri. Han kallar det en "skrämselkampanj" och säger att rädsla alltid har varit ett effektivt redskap när någon vill få kontroll över människors tankar och deras plånböcker. Det är en skrämsel- och skuldkampanj, för klimatångesten innehåller också en massa skuldbeläggande. Målet är, enligt Moore, att vi ska fås att känna skuld över att vi kör bil (och äter kött) och därmed släpper ut en massa koldioxid i atmosfären – något som i förlängningen kommer att ta död på våra barn. Det finns inga starkare drivkrafter än rädsla och skuld, och därför bedrivs den här kampanjen så som den görs. För att få oss att bli rädda och känna skuld.

Avsikten är att i allt högre grad koncentrera den politiska makten och få kontroll över människorna. Moore menar att detta (människoorsakad klimatförändring) är "den största lögnen sedan vi människor trodde att jorden var universums medelpunkt".

Nu ska jag säga detta så tydligt jag bara kan: Jag tar inte ställning till sanningshalten i det Patrick Moore hävdar. Jag noterar bara att det är synnerligen intressant att en man med hans bakgrund säger detta. Så noterar jag också att detta är något som ALDRIG skulle publiceras i vår mainstreammedia. Av ovan nämnda orsaker.

Ja, och så kommer Moore också in på detta med den förkrossande majoriteten av vetenskapsmän, eller "vetenskapsmän" som han kallar dem, som talar för den människoorsakade klimatförändringen. Här säger han för övrigt det samma som jag vid flera tillfällen har sagt här på bloggen. Det var också, tycker jag, intressant!