Hatet blir bara värre. Eller?

Det har knappast undgått någon att Päivi Räsänen är under utredning för brott. Hon har konstaterat att Bibeln inte godkänner utlevd homosexualitet, och den bok hon skrev om detta för femton år sedan ska nu alltså utredas för att se om hon har gjort sig skyldig till ett hatbrott.

Detta är problematiskt på många olika sätt, men samtidigt behöver vi vara medvetna om att det som Räsänen nu råkat ut för bara är en liten början. När hbt-lobbyn fått in den odefinierade termen "hatbrott" i lagstiftningen är alla dörrar öppna för att kunna inskränka yttrandefriheten i princip hur mycket som helst. Något jag skrev om för en tid sedan. I USA, som ju är ett oerhört polariserat land idag och där hbt-lobbyn är oerhört aggressiv, har samma strategi tillämpats. Där finns dessutom idag ett system där olika hbt-organisationer kan stämpla andra organisationer som "hategroups", och en dylik stämpel leder oundvikligen till stora följder. Speciellt på det ekonomiska området. Detta i ett land där mycken verksamhet bedrivs på frivillig basis och där det ekonomiska stödet från allmänheten, och företag, är oerhört viktigt för att verksamheten ska kunna fortgå.

De senaste dagarna har världens tredje största hamburgerkedja, Chick-Fill-A, hamnat i rubrikerna just på grund av detta. Den kristna organisationen Fellowship of Christian Athletes har av hbt-lobbyn fått en "hategroup"-stämpel, och därför har Chick-Fill-A dragit tillbaka det ekonomiska stödet till organisationen. Nu kanske någon undrar vilket grovt brott FCA har gjort sig skyldiga till? Ja, det är gruvligt. Verkligt grovt! FCA har på sin hemsida skrivit ut att äktenskapet är instiftat av Gud och att det är för en man och en kvinna. Punkt. Således har denna organisation förtjänat att stämplas som en "hategroup". Eller hur?

Så det Päivi Räsänen har råkat ut för är som sagt bara en början. Det blir nog värre. Mycket värre. För vi kan nog lita på att samma stämplar som fungerar i USA snart nog kommer att tas i bruk här också. Så alla som någon gång har hävdat att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna: Var inställd på att stämplas som en hatare!

Inte i någon avkrok

Jag kommer igen och igen tillbaka till de fantastiska ord som Paulus uttalar när han står fängslad inför kung Agrippa i Apg. 26. Paulus talar om Kristi död och uppståndelse, och så säger han: "Jag kan inte tro att något av detta är obekant för honom (kungen). Det har ju inte hänt i någon avkrok."

Dessa ord är oerhört innehållsrika. Eller om vi säger det på ett annat sätt: Paulus säger mycket med bara några få ord här. En sak han säger är att den kristna trons sanningsanspråk, den kristna trons grund (Jesu död och uppståndelse) inte är någon esoterisk kunskap som bara de invigda kan förstå sig på. "Det har inte hänt i någon avkrok." Det som hände var något som alla kunde se och lägga märke till. Ingen behöver någon märklig och hejdundrande uppenbarelse eller några underbara syner för att få grepp om den kristna trons grundsanning. Dessa saker är inget som, i sig, undflyr någon enda människa i den meningen att det skulle vara en stor hemlighet eller något som är fördolt för någon enda av oss.

Ingen människa som lever idag har, likt Paulus och kung Agrippa, haft möjlighet att själva vara där när det skedde, eller som i deras fall (åtminstone när det gäller Paulus), träffat någon som var det. Men vi har tillgång till trovärdiga ögonvittnesskildringar som talar om för oss vad som skedde.

Det här handlar om liv eller död. I evighet. Jag förundras gång efter annan över att dagens människor förhåller sig så oerhört kallsinnigt till sin egen dödlighet och till det enda som kan rädda dem från den eviga döden. Allt finns där för oss. Vi har tillgång till de dokument som ögonvittnena skrev ner. Men likväl är det många som inte bryr sig om att ens arbeta med de här sakerna. Betyder vår eviga själ så lite för dagens människor? Är det faktiskt så att alla dessa som inte bryr sig om att ta reda på dessa saker inte heller bryr sig i var de kommer att tillbringa evigheten? För det ska vi veta, vi som har allt detta så gott som rakt framför våra näsor hela tiden, det finns ingen ursäkt att ta till sedan när vi står där på andra sidan och Herren frågar oss varför vi inte iddes göra något åt evighetssaken.

Som sagt, jag förundras över människornas kallsinnighet inför detta.  

Bedrövlighetens bedrövlighet!

Österbottens Tidning berättar i en notis om ett ställningstagande som den lutherska kyrkans biskopar har gjort angående vetenskap och kristen tro. Ställningstagandet finns på nätet, men tyvärr endast på finska. Jag har läst igenom de knappt 50 sidorna, och jag måste säga att jag blir verkligt bekymrad av det sätt som vår kyrkas biskopar lägger sig platt på magen inför vetenskapen. Det som inte görs i dokumentet - och som absolut borde göras alltid när man diskuterar vetenskap kontra kristen tro - är att skilja på sann vetenskap å ena sidan och scientism å andra sidan. (I dokumentet sägs att den kristna teologin tar avstånd från scientismen, men i praktiken blandar biskoparna ändå ihop vetenskap och scientism i sitt ställningstagande.) Sann vetenskap bygger på empiri och är av sådan art att den inte tar ställning till och går utanför sådant som kan observeras. Scientismen igen är närmast att betrakta som en filosofi som utgår ifrån och slår fast att det enda som finns är det som kan observeras med vetenskapliga metoder samt att allt som finns går att förklara med inomvärldsliga orsaker.

Denna distinktion saknas alltså i biskoparnas ställningstagande, och redan detta gör att deras dokument inte fungerar. Annat då än som ett redskap för total kapitulation. För det är onekligen så scientisterna kommer att betrakta det. Framför allt kapitulationen inför evolutionismen är synnerligen besvärlig. I dokumentet sägs flera gånger, under olika formuleringar, att den kristna tron och den moderna vetenskapens förståelse (av världen) är kompatibla. Uttryckligen så att detta också gäller synen på hur världen har blivit till och hur människan har utvecklats. I dokumentet sägs också att "den kristna teologin strävar efter att vara så öppen som möjligt för vetenskapens landvinningar. Den (teologin) bör kritiskt utvärdera det egna, från gamla världsbilder stammande, arvet i den moderna vetenskapens ljus. Vetenskapens resultat kan rena den kristna teologin och hjälpa till att tolka den gudomliga uppenbarelsen på ett nytt sätt."

Vad är det riktigt biskoparna säger här? Jag har svårt att förstå det som något annat än att de menar att den kristna tron, samt uppenbarelsen (Bibeln), ska underställas den moderna vetenskapens syn på världen. I själva verket säger de ganska rakt ut att det är på det sättet. Det de presenterar är alltså i själva verket inget mindre än en total kapitulation. Igen: Problemet här är det att biskoparna inte gör skillnad på sann vetenskap och på scientism och den filosofi som ligger till grund för och stammar ur scientismen.

Behöver jag påpeka att detta som biskoparna presenterar INTE är luthersk kristendom? Ja, än värre: Det biskoparna presenterar är ren och skär lögn. Speciellt när det gäller förhållandet mellan kristen tro och evolutionismen. Detta framgår speciellt tydligt när biskoparna hävdar att kyrkornas officiella linje är att de moderna uppfattningarna rörande evolutionen och kosmologin i princip är kompatibla med teologins kärnpunkter - skapelsen inberäknad. Vidare har de mage att hävda att det är en MYT att det finns en konflikt mellan naturvetenskaperna och den kristna tron (när det gäller skapelsen).

Scientismen och den kristna tron går INTE att förena. Aldrig. Inte hur många (avfallna) biskopar som än försöker hävda motsatsen. Med detta sagt finns det även en del goda saker i dokumentet, men dessa drunknar tyvärr i de oerhört allvarliga missgrepp som görs. Jag tror mig förstå avsikten med detta ställningstagande: Biskoparna vill skapa möjligheter för den av scientismen förledda nutidsmänniskan att våga närma sig den kristna tron. Men slutresultatet blir tyvärr fullständig pannkaka. Inget mindre än en total kapitulation, som jag ser det.

Om detta verkligen är vår kyrkas linje får jag nog, än en gång, ta mig en allvarlig funderare på om jag överhuvudtaget kan vara med i denna kyrka. En kristen människa kan nämligen inte på några villkor och under några som helst omständigheter skriva under det som biskoparna har presterat. Med mindre än att man tar avstånd från biblisk kristen tro.  

Bocken som trädgårdsmästare

Svenska Yle berättar i en artikel idag om ett besök som "YLE Nyhetsskolan" gjort på Donnerska skolan i Karleby. Med denna "Nyhetsskola" är målet att lära eleverna känna igen falska nyheter. Detta är givetvis ett ädelt mål, men när jag läste att det är YLE som ligger bakom denna "Nyhetsskola" visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Ännu värre blir det när dragaren för "Nyhetsskolan", Heidi Finnilä, säger att den vanlige nyhetskonsumenten som vill kunna navigera rätt bland sanna och falska nyheter ska välja etablerade mediehus. "Vi har fantastiska medier i Finland som alla följer etiska regler för journalism. Regler som man har stiftat tillsammans. Så man kan nog lita på medierna i Finland ... Om det inte är ett mediehus man känner till ska man vara på sin vakt."

Detta med de journalistiska reglerna är givetvis sant. Och när jag läser nyheter på t.ex. Svenska Yle så vet jag att jag väldigt långt kan lita på att det jag läser är sant. Det samma gäller tyvärr inte nödvändigtvis för sådant jag läser på t.ex. Fria Tider. Men det som är så oerhört viktigt i sammanhanget är att inse att frågan om det som förmedlas ger en sann bild av verkligheten eller inte inte endast beror på vad som publiceras utan också på vad som inte publiceras. Fakenews produceras också genom att låta bli att publicera en viss typ av nyheter och samtidigt publicera överdrivet mycket av den motsatta typen. Detta är något som nämnda Svenska Yle är experter på. Det samma gäller förstås också t.ex. Fria Tider eller MV-lehti (och detta i ännu högre utsträckning), men dessa publikationer ordnar inga "Nyhetsskolor" i våra grundskolor där de tillåts göra reklam för den egna, vinklade, nyhetsförmedlingen och samtidigt ges tillfälle att racka ner på mediehusen på den andra (läs: högra) kanten av mediefältet.

Tycker du att detta låter märkligt? Nå, i så fall kan du fråga dig själv när du senast läste t.ex. en hbt-kritisk artikel på Svenska Yle. Eller en artikel som lyfter fram det oerhört stora problemet med ungdomar som blivit lurade av trans-tramset som tutas ut i alla kanaler idag och genom detta blivit lurade att tro att de är transpersoner – och inlett en personlighetsförändrande (och ofta irreversibel) hormonbehandling som de senare kommit att ångra när de insett att de inte alls är trans. När läste du senast en sådan artikel på Svenska Yle? Aldrig? Nej, det är ju sant. Svenska Yle publicerar inga sådana artiklar. Helt enkelt för att verkligheten inte får se ut på det sättet. Det de åstadkommer med detta är inget annat än fakenews – och i förlängningen skapar de en "fakereality" som ser ut som normkritkerna på vänsterkanten vill att verkjligheten ska se ut.  

Det råd jag brukar ge när jag föreläser om media gäller alltjämt. Ta del av mainstreammedias ( = de "etablerade medihusen" i artikeln jag länkat till) rapportering. Men när du gör det, kom ihåg att det de rapporterar och den bild de ger av verkligheten inte nödvändigtvis är komplett eller sann. Därför är det så väldigt viktigt att vi kompletterar vår nyhetskonsumtion med alternativa media. Men då ska vi komma ihåg att precis samma sak gäller för dessa medier.

Det är inte lätt att vara mediekonsument idag. Men vi får göra det bästa vi förmår.

Hur blir jag frälst?

Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte något illa! Vi är alla här." Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. Sedan förde han ut dem och frågade: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" (Apg. 16:25-30)

Den här fångvaktaren gick rakt på centrum. Han ställer den mest avgörande frågan som någon någonsin har ställt och någonsin kan ställa. Hur ska jag bli frälst? Den här frågan borde alltid vara den mest brännande frågan för alla människor i alla tider, men tyvärr är det väldigt få som ställer den här frågan idag. "Hur ska jag bli frälst?" Vid sidan av den här frågan blir alla andra frågor små och futtiga. Den här frågan däremot, den har evighetsbetydelse.

Jag lyssnar en hel del på en podcast som heter Issues.etc. Den är på engelska, och människorna bakom den hör till den lutherska Missourisynoden i USA (LCMS). En av deras reguljära gäster är en apologet som heter Craig Parton, och han berättade en gång att om han skulle kunna resa i tiden (och om de skulle ha haft anestesi och inomhus-WC då) skulle han allra helst åka till 1500-talet. Varför? Jo för att det människorna funderade på på 1500-talet var just detta: Hur ska jag bli frälst?  (That´s a mother of a question to have a whole century about!, som han konstaterar.) Det här är lite svårt att översätta, men snällt översattblir det: "Det är en verklig fråga att hålla på med i ett helt århundrade!) Det försvann en del i översättningen där, men det måste duga så här.

Hur blir jag frälst? Om du inte har ställt dig den frågan ännu är det absolut dags att göra det.

Sedan kan jag inte låta bli att anknyta detta till en sak som ligger i tiden. Speciellt i Sverige, både från Svenska kyrkan och från frikyrkligt håll, har det höjts röster som säger att Greta Thunberg är en Guds profet för vår tid. Ja, vissa har gått ännu längre och kallat henne en frälsare för vår tid. Dessa påståenden kan väldigt lätt skjutas ner. Om Greta Thunberg skulle vara en profet skulle den första frågan hon tog itu med vara just denna: Hur blir vi människor frälsta? Detta är nämligen en fråga av en sådan kaliber att en Guds profet av idag inte kan förbigå den. Ja, om och när en Guds profet uppträder idag ÄR det denna fråga som är överst på agendan. Om detta råder ingen som helst tvekan. En profet kan givetvis också adressera frågor som rör sig inom den första trosartikeln (skapelsen) – och gör det sannolikt också – men aldrig så att denna främsta fråga på något sätt skulle hamna i skymundan. Eller, som i GT:s fall, helt ramla bort.

Greta Thunberg är ingen profet. Ingen rätt profet, åtminstone. Detta helt enkelt för att en rätt profet talar om frälsningen först och främst. En "profet" som inte gör det är på sin höjd en falsk profet.

Har vi alls yttrandefrihet i Finland?

Justitieminister Anna-Maja Henriksson skriver i sitt senaste riksdagsbrev i ÖT om våra grundläggande rättigheter, framför allt om yttrandefriheten. I sitt brev påstår hon att Finland ligger i täten i världen när det gäller yttrandefriheten. Samtidigt skriver hon att "det som däremot inte skyddas av yttrandefriheten är olagligt hatprat".

Termen hatprat är ytterst bekymmersam. I lagen definieras nämligen inte vad som är hatprat, utan detta avgörs mer eller mindre från fall till fall. Detta innebär i praktiken att lagstiftaren, eller landets domstolar, har tagit sig rätten att godtyckligt inskränka yttrandefriheten. Om något klassas som "hatprat", vad som helst, så är det olagligt att ge uttryck för det och yttrandefriheten är därmed till den delen inskränkt. Ett aktuellt fall som visar på det ytterst problematiska när det gäller hatpratslagstiftningen är de två brottsutredningar som just nu pågår mot landets förra inrikesminister Päivi Räsänen.

Jag tror att de flest är överens om att en hel del som sägs på sociala medier idag inte borde sägas. Direkta hot och uppmaningar till brott är några exempel på detta. Men termen hatprat behövs inte för att stävja direkta hot eller uppmaningar till brott. Det finns andra lagar som reglerar sådana saker. Termen "hatprat" behövs däremot för att tysta ohavliga åsikter. Vilka som helst. Frågan som vi borde ställa oss är att i en situation där lagstiftaren, eller våra domstolar, har tagit sig rätten att förklara vad som helst som inte faller dem i smaken som olagligt hatprat – har vi alls yttrandefrihet? Alltså på riktigt.

Mörkröd kommunism i klimatlarmistisk förpackning

"Inte omöjligt att nå Finlands klimatmål, men det kräver omfattande åtgärder inom alla sektorer."

Så rubricerar Svenska Yle en artikel som berättar att det har skett en enorm felräkning när det gäller Finlands kolsänkor. I stället för att år 2035 binda 35 miljoner ton koldioxidekvivalenter kommer våra skogar att bara binda 17,9 miljoner ton CO2 om 16 år. Enligt VTT (den statliga forskningscentralen) behöver alla sektorer ta till "omfattande åtgärder" samt kolsänkorna bibehållas för att de oerhört ambitiösa klimatmålen ska kunna uppnås. Skrämselsiffrorna angående skogarna beror, enligt artikeln, på att det har avverkats mycket mera skog än vad man räknat med under de senaste åren.

I slutet av denna artikel (som, igen en gång, syftar till att skapa klimatpanik – något som Svenska Yle tycks ha gjort till sin stora uppgift idag) sägs något som borde vara verkligt skrämmande för alla som orkar läsa artikeln till slut. Men redan före det får VTT komma med förslag som skulle orsaka en samhällelig katastrof om de genomfördes: Vi borde "i allt högre grad övergå till elbilar" och "minska mjölk och köttkonsumtionen med 30-50%".

Igen framstår behovet av omfattande konsekvensutredningar som väldigt nödvändigt. Frågor som borde ställas, och besvaras!, innan tjänstemän tillåts gå ut med dylika påståenden är t.ex.: Hur kommer en sådan sak att påverka det finländska jordbruket och vår självförsörjningsgrad? Finns det kapacitet att övergå till eldriven trafik i stället för fossildriven sådan? Både när det gäller elproduktionen/-försörjningen samt stamnätets och de mindre nätens kapacitet? Vad kommer den förstoring av kapacitetens som krävs att kosta? Vem ska stå för kostnaderna för detta? Och framför allt: Hur kommer dessa oerhört ambitiösa klimatmål att inverka på landets konkurrenskraft? Det viktigaste i alla de beslut som tas måste vara hållbarhet. Och då talar jag om ekonomiskt hållbara lösningar. Det är nämligen ingen idé att skapa ett klimatneutralt Finland som ingen har råd att bo i och där alla arbetsplatser har försvunnit!   

Men vad var det som sades i slutet av artikeln som borde vara så väldigt skrämmande? Jo, där påstås att det inte finns någon lag som säger att markägarna äger kolsänkorna. De grönas Satu Hassi får, helt oemotsagd, presentera en helt ny idé som andas mörkröd kommunism lång väg. Hassi påstår att ifall markägarna skulle äga kolsänkorna skulle vi behöva en helt ny lagstiftning som uttryckligen säger att det är markägarna som äger kolsänkorna. Detta eftersom det är den finländska staten "som svarar inför EU och FN:s klimatkovention att vi tar vara på våra kolsänkor". Nej, nej, nej, nej! NEJ! Detta är ren och skär lögn! Givetvis är det markägarna som äger kolsänkorna. Kolsänkorna är nämligen de träd som växer på marken och den vall som växer på åkrarna. Att påstå något sådant som Hassi, och Svenska Yles journalist, gör här är fullständigt horribelt. Det som föreslås (eller rättare sagt: hävdas) är ett oerhört stort ingrepp i den grundläggande äganderätten, något som är fullständigt otänkbart i en västerländsk rättsstat. Men samtidigt är detta så oerhört avslöjande. Klimathysterin är långt gammalt kommunistiskt tankegods (och kommunistiska mål) i ny förpackning. Jag säger bara en sak till dessa rödgröna klimathysteriker: Bort med tassarna!

Svar till T. Enbuske, del 12

Jag har konstaterat att det givetvis inte går att bevisa, bortom allt tvivel, att Kristus verkligen har uppstått från de döda. Det är i själva verket väldigt lite vi verkligen kan bevisa att har hänt av de historiska händelser vi tar för givet att har hänt. Därför rör vi oss med sannolikheter här. Jag har försökt visa att det överlägset mest sannolika när det gäller händelserna den första kristna påsken är att Jesus verkligen uppstod från de döda. Jag har som sagt, för min egen del, kommit att tro att det de bibliska texterna hävdar verkligen har hänt. För min del handlar den kristna tron inte om översvallande känslor eller om mystik och (överdriven) andlighet – även om detta givetvis också är en del av tron i den meningen att det är en del av det att vara människa. Vi människor är ju inte bara tanke och intellekt, utan vi är också kännande varelser som har behov av både mystik och andlighet. Men min tro bygger inte på detta. Min tro bygger på det faktum att den kristna tron är SANN. Att det som Bibeln talar om verkligen har hänt. Konkret. Handfast. På riktigt. Och på denna, väldigt avgörande, punkt skiljer sig den kristna tron från alla andra religioner.

Den kristna tron skiljer sig också på en annan, också det mycket avgörande punkt, från alla andra religioner. Och då tänker jag på NÅDEN. Jesu död och uppståndelse handlar just om nåd. Jesus tog hela världens synd på sig och bar dem i sin egen kropp upp till korset. Detta betyder att jag, som inte klarar av att tänka, tala och handla som jag borde, att jag som bryter mot Guds vilja och hans heliga lag varje dag, ja hela tiden, att jag ändå får vara med. När Jesus bar världens synder upp till korset var också min synd, mina felsteg och mina misslyckanden med. Jesus led i mitt ställe och han dog den död jag har förtjänat i mitt ställe. Och i stället erbjuder han mig sitt fullkomliga liv, ett liv som till alla delar håller måttet. Guds mått. Detta är NÅD. Att en syndare som jag kan få vara med i Guds och de heligas gemenskap. När jag döptes knöts jag till Golgata och till Kristi kors, till hans död och hans uppståndelse, och i tron får jag leva i denna uppståndelse, i detta nya liv, redan här. Och sedan för alltid på andra sidan döden. I Guds himmel.

Alla världens religioner, förutom korsets religion, handlar i en eller annan form om vad människan ska göra. De handlar om det fullständigt hopplösa företaget att förfina människan så att hon duger inför Gud/gudarna. Den kristna tron, korsets religion, handlar om Guds nåd. Om vad Gud har gjort för oss människor. I vårt ställe. Gud blev människa och gjorde det som vi människor inte klarar av, alltså att leva ett fullkomligt rent och heligt liv. Ett liv som är värdigt Guds himmel. Denna Jesu förtjänst skänks var och en som lever i trons gemenskap med honom. Som i dopet är förenade med honom. Visst. Det är förödmjukande att konstatera att jag inte duger inför Gud och att jag behöver klä mig i en annans rättfärdighet. Men om vi är ärliga, brutalt ärliga, så ser och förstår vi att ingen människa kan duga inför en Gud som är fullkomligt ren och fullkomligt helig. Det är egentligen bara att se sig omkring i världen för att inse att det är på det sättet. Vi är för krokiga, för nedsmutsade, ja helt enkelt för onda, för att det ska kunna lyckas. Därför behövde Gud komma och göra det vi inte klarade av. Detta är nåden. Och den innebär att den kristna tron är fullständigt unik bland alla världens religioner.

Hela Jesu liv, allt från hans födelse den första kristna julen till hans uppståndelse visar att Gud är FÖR oss människor. Han är inte emot oss, och han kom inte som en domare som vill döma oss för vad vi har gjort fel. I stället kom han som en Frälsare, mitt i vår värld med allt vad det innebär att vara människa här i den här världen. Men utan den synd som river och sliter i oss och som drar ner oss människor. Gud är FÖR oss. Han är FÖR DIG.

Och det är SANT.

Svar till T. Enbuske, del 11

Detta var nu de inomvärldsliga förklaringsförsök som har presenterats på frågan om varför Jesu grav var tom. Inget av dem håller vatten. Vad ska vi då göra? Är vi beredd att gå till den andra "gruppen" av förklaringar? Den som innehåller ett förklaringsförsök, alltså det som de nytestamentliga författarna samstämmigt erbjuder. Alltså det att Jesu grav var tom för att Gud hade uppväckt honom från de döda. Jag har gjort det för egen del. Jag ser helt enkelt ingen annan utväg här.

Många är ändå inte beredda att göra detta. Deras grundtanke är att döden är absolut, och att en människa som har dött är död. Punkt. Så därför gäller detta också för Jesus, och därför måste det finnas en inomvärldslig förklaring till den tomma graven. Även om vi ännu inte har kommit på den. Jesus kan nämligen inte ha uppstått. Problemet här är ju det att allt tyder på motsatsen. Det här är egentligen ganska komiskt. Vi kristna beskylls ofta för att ha en blind tro. Att vi tror TROTS bevisen. Men här ser vi att det faktiskt inte förhåller sig på detta sätt. I själva verket är det de som väljer att inte tro som har valt sin ståndpunkt trots de belägg som finns. Så egentligen är det på deras sida som den blinda tron står att finna. Men det brukar förstås inte framställas så. I stället gör de som inte vill tro allt för att försöka misskreditera det bibliska vittnesbördet och de historiska källorna. Den som söker på nätet kan hitta rader av webbplatser som lyfter fram påstådda motsägelser i Bibeln. Ja, det går t.o.m. att hitta webbplatser som förnekar Jesu existens, alla historiska bevis till trots. Det finns rader av teologer och historiker som gör allt för att senarelägga de nytestamentliga texterna. Oftast på mycket spekulativ basis, men dock. För den som inte vill se och som inte vill tro finns det alltid en utväg. Eller så syns det åtminstone.

Nu har vi så småningom nått slutet av denna mycket långa textserie. Då är det läge att fråga vad vi har kommit fram till. Uppmaningen som jag valde att svara på var att försöka omvända Tuomas Enbuske. Samtidigt konstaterade jag att detta att omvända en annan människa inte är något som jag eller någon annan kan göra. När en sådan sak sker så är det Guds Andes verk. Men det vi människor KAN göra för varandra är att försöka ge ett skäl för vår tro och därmed om möjligt undanröja intellektuella hinder på vägen. Det har jag försökt göra så gott jag förmår i denna serie av texter.

Det vi framför allt behöver vara medvetna om är att den kristna tron är annorlunda än alla andra religioner. Den kristna tron gör sanningsanspråk, och den gör anspråk på att bygga på verkliga händelser som har utspelat sig i den verkliga världen. Den värld där du och jag lever. På grund av detta finns det en möjlighet att verifiera – eller falsifiera – den kristna tron. De bibliska texterna gör det mycket tydligt att det absolut centrala i den kristna tron är Jesu uppståndelse. 

Paulus går till och med så långt att han säger att om Jesus inte har uppstått så är hela den kristna tron meningslös. Vi har vittnat falskt om Gud, och alla de kristna som har dött kommer att förbli i sina gravar. Ja, han går ännu längre och hävdar att om Kristus inte har uppstått, då är vi kristna de mest beklagansvärda av alla människor. Men så konstaterar han: Men nu HAR Kristus uppstått! Jag rekommenderar alla som funderar kring dessa frågor att läsa första Korinthierbrevets femtonde kapitel. Lägg speciellt märke till inledningen där Paulus presenterar en lista över vittnen till Jesu uppståndelse och försök tänka dig in i deras situation som fick detta brev år 51/52 (eller 58). Alltså bara 18/19 eller 25 år efter händelserna som allt bygger på.

Svar till T. Enbuske, del 10

En annan förklaring som har luftats är den så kallade "avsvimningsteorin" – alltså att Jesus svimmat på korset och att alla trodde att han var död, men att han sedan vaknade till liv igen i den svala graven och tog sig ut ur den och lurade sina lärjungar – och hela världen – att han hade uppstått. Den här teorin är inte riktigt lika gammal som gravplundringsteorin, men den har funnits med väldigt länge. Inte desto mindre dras också denna teori med många, helt avgörande svagheter. För det första var romarna experter på korsfästelse. Det finns ett, och endast ett, exempel ur historien på en korsfäst människa som överlevt korsfästelsen. Flavius Josefus berättar om att han blev vittne till hur tre av hans vänner blev korsfästa. Han gjorde som alla politiker i alla tider har gjort när de velat korrigera något de ansåg vara fel – han drog i alla trådar han kunde, och snart fick han utverkat att hans vänner togs ner från sina kors. Trots att de inte hade hunnit hänga där så alldeles länge dog ändå två av dem strax efteråt. Endast en av dem överlevde.

Detta sista är givetvis en "argumentation ur tystnaden" (alltså utifrån att något INTE finns dokumenterat), men faktum kvarstår ändå: Romarna visste vad de gjorde, och avrättningsplutonerna kunde sin sak. Den som blev korsfäst överlevde helt enkelt inte. Och om Jesus ändå, mot alla odds, faktiskt ändå skulle ha överlevt, hur troligt är det att en människa som blivit så grundligt misshandlad som han hade blivit och dessutom hängt på ett kors i flera timmar skulle ha klarat av att själv rulla undan den tunga stenen och uppträda inför lärjungarna som om han var fullständigt frisk bara några dagar efter denna fruktansvärda tortyr? Något sådant är helt enkelt inte möjligt.

När Maria från Magdala stod och grät utanför den tomma graven berättar Johannes att hon såg vad hon trodde var en trädgårdsmästare, och hon frågade honom om han hade tagit Jesu kropp. På detta följer vad som måste vara världshistoriens kortaste predikan: Jesus säger bara ett ord ("Maria!"), och då såg hon att det var Jesus och började tro på hans uppståndelse. Vidare har vi de två lärjungarna som var på väg till Emmaus som Lukas berättar om. De gick hela vägen och pratade med vad de trodde var en främling, men när denne främling sedan bröt brödet när de satt vid bordet står det att "deras ögon öppnades" och så såg det att det var Jesus. Dessa två händelser kan anses visa på att det hela skulle kunna handla om att lärjungarna förväxlat Jesus med någon annan. De såg någon som kanske liknade Jesus en aning, och så intalade de sig själva att detta i själva verket var den uppståndne Jesus.

Men också denna teori har stora svagheter. Dels är det svårt att tänka sig att Jesu lärjungar, som gått tillsammans med honom under tre års tid, inte skulle känna igen sin rabbi utan missta någon annan för honom. De två exemplen jag nämnde har i kristenheten förklarats med att Jesu uppståndelsekropp var annorlunda än hans gamla kropp och att han, förutom att kunna gå igenom stängda dörrar, också kunde göra så att ingen kände igen honom innan han själv valde att ge sig till känna. Dessutom, och detta är det största slaget mot denna teori, förklarar inte teorin om förväxlad identitet alls den tomma graven.   

En, åtminstone i teorin, möjlig förklaring är att kvinnorna misstod sig på vilken grav Jesus låg i. De trodde att de kom till den grav där Jesus låg, men i själva verket var det en annan grav, en grav som ingen ännu hade lagts i. Det skulle förstås förklara varför graven var tom. Problemet med denna teori är att det var en förnäm mans grav Jesus blev lagd i. Graven tillhörde rådmedlemmen Josef från Arimatea som hade blivit Jesu lärjunge. Josef visste garanterat vilken grav det handlade om, och om det skulle ha skett en förväxling här skulle han ha kunnat korrigera detta omgående. Eftersom han var en av Jesu efterföljare var det dessutom mycket otroligt att de övriga inte skulle ha lyssnat på honom när det gällde detta. Dessutom gör både Matteus och Lukas det väldigt klart att det var samma kvinnor som blev de första vittnena till den tomma graven som var med när Jesus lades i graven några dagar tidigare.

Vidare har vi då också både de romerska myndigheterna och det judiska ledarskapet. Om Jesu efterföljare av någon outgrundlig anledning verkligen skulle ha misstagit sig på vilken grav det handlade om skulle nog någon av dessa, när människor kom till tro på uppståndelsen i stora skaror, ha fått tag på någon som kunnat berätta vilken grav det egentligen handlade om och så sett till att Jesu kropp, eller åtminstone den korrekta graven med hans kvarlevor, skulle ha visats upp. Det är, ännu en gång, väldigt avslöjande att det i de judiska källorna som talar om detta är just den tomma graven som är i fokus. Dessa källor öppnar inte för någon förvirring vad beträffar gravplatsen.

Svar till T. Enbuske, del 9

Vi ska börja med att se på den första gruppen av förklaringar, och då är det väl naturligast att börja med den äldsta av dessa. Alltså att Jesu grav var tom för att någon hade fört bort hans döda kropp ur graven. Då får vi börja med att ställa oss frågan: Vem kunde ha haft intresse av att göra något sådant? Vi kan identifiera tre olika grupper, eller aktörer, här. För det första Jesu lärjungar, så det judiska ledarskapet (eller kort och gott: judarna) och så de romerska makthavarna. Den sista av dessa aktörer kan vi snabbt avfärda. Romarna hade inget som helst intresse av att starta ett rykte att Jesus skulle ha uppstått. Tvärtom ville de se honom död och begraven – och säkert förvarad i sin grav. Om de eventuellt skulle ha låtit föra bort kroppen för att förhindra att någon form av kult kring den döda kroppen skulle uppstå skulle de nog ha varit snara att korrigera lärjungarnas förkunnelse om uppståndelsen genom att visa var den döda kroppen fanns. Dessutom luktar en dylik förklaring nutid. Ett av de vanligaste felen sådana som vill bortförklara det bibliska vittnesbördet gör sig skyldiga till är att de försöker pressa på de bibliska dokumenten en nutida förståelse – och framför allt ett krav att texter från antiken måste svara mot de krav vi ställer på texter som produceras idag och den förförståelse vi har när vi läser en text idag. Samma kritik kan framföras mot detta försök till förklaring om varför graven var tom.

Judarna då, kan de ha haft något intresse av att röva bort Jesu kropp? Den enda förklaring som låter ens lite trolig är den som det redan nämnda dokumentet "Toledoth Jeshu" från 400-talet presenterar. I detta dokument påstås att Juda, en trädgårdsmästare, hörde hur lärjungarna planerade att röva bort Jesu kropp för att sedan kunna lura människorna att han uppstått och att han därför stal Jesu kropp ur hans grav och begravde honom i sin egen trädgård. När så lärjungarna – och de judiska ledarna – fann den tomma graven blev lärjungarna glada (och började predika att han uppstått) medan de judiska ledarna blev bedrövade. Juda gick till dem och erbjöd sig att sälja Jesu kropp till dem för 30 silverpenningar (!) och sedan dessa köpt kroppen av Juda släpade de Jesu döda kropp genom gatorna i Jerusalem.

Idag förkastar alla seriösa historiker denna berättelse (till alla delar utom då det faktum att historien har tillkommit som ett försök att förklara varför graven var tom – vilket alltså i sig är ett erkännande av detta faktum). Redan det att berättelsen tillkommit först 400 år efter händelserna är orsak nog att förkasta den. Dessutom har vi den erkända effekten av Petrus´ pingstpredikan. Denna effekt skulle nog har uteblivit ifall de judiska ledarna skulle ha kunnat köpa Jesu kropp och släpa den genom Jerusalem medan Petrus stod och förkunnade att han hade uppstått från de döda.

Då kvarstår alltså Jesu lärjungar. Denna rädda och tilltufsade skara av framför allt före detta galileiska fiskare. Att dessa skulle ha klarat av att övermanna en romersk vaktstyrka (och detta utan att lida några förluster) är nästa mera otroligt än att Jesus faktiskt skulle ha uppstått. Vidare skulle det vara ren och skär idioti att i evangelierna sätta med ryktet – som judarna startade – om att lärjungarna hade rövat bort Jesu kropp om detta verkligen var vad som hade skett. Och sist, men inte minst, har vi det faktum att elva av de tolv apostlarna dog martyrdöden för sin förkunnelse om Jesus och hans uppståndelse. Det finns många människor genom världshistorien som har dött för en lögn som de trott på. Men att dö för en lögn man själv hade hittat på och därför visste var en lögn, det är ju bara dumt. Senast när de stod inför sin egen (plågsamma) avrättning skulle nog de ha konstaterat att kanske det är dags att sluta låtsas nu? Så skulle åtminstone jag ha gjort. Och säkert du också, om du hade varit i den situationen. Och garanterat Petrus och gänget också. Men det gjorde de inte. Det finns således helt enkelt ingen logik i påståendet att lärjungarna skulle ha rövat bort Jesu döda kropp. Åtminstone inte på basen av vad vi vet om vad som hände senare. Alltså får vi försöka hitta någon annan orsak till att graven var tom.

Svar till T. Enbuske, del 8

Nu går det förstås att spekulera och hävda att det som sägs i Apostlagärningarna inte stämmer – trots att vi redan har visat att de nytestamentliga dokumenten är både trovärdiga och historiskt mycket solida. Både när det gäller närheten till det som beskrivs och gällande dokumentens historia som sådan. Men spekulera kan man alltid, speciellt om viljan är stark. Det går givetvis att påstå att det som Apostlagärningarna hävdar hände den första pingstdagen inte alls hände. Tre tusen omvända? Nej, men kanske en handfull. Författarna tar i så det knakar för att få det att låta bra. Men dessa spekulationer är dömda att misslyckas. Dels för att de bibliska källorna har visat sig vara trovärdiga historiska dokument, dels för att det också finns utombibliska källor som stöder det som Lukas skriver.

Den romerske historieskrivaren Tacitus (Cornelius Tacitus ca 55 -120) skriver i sin "Annales" (15.44.3) om de kristna att "Upphovsmannen till detta namn, Christus, avrättades genom prokurator Pontius Pilatus när Tiberius regerade; och fastän undertryckt för stunden utbröt den fördärvliga vidskepelsen på nytt, inte endast i Judeen, detta ondas upphov, utan även i Rom, där all världens gräsligheter och skamligheter flödar samman och ivrigt idkas." Vidare skriver Tacitus om de kristna, i anslutning till Roms brand (år 64) att kejsar Nero, som blev beskylld för att ha startat branden, flyttade skulden till de kristna och att "en stor mängd" ("multitudo ingens" på latin) av de kristna blev dödade.

Märkte du vad Tacitus skrev? En stor mängd kristna. I Rom. Flera tusen kilometer från Jerusalem. Endast 31 år efter Jesu död och påstådda uppståndelse. Något stort måste ha hänt för att denna nya tro skulle ha spridit sig så snabbt och så långt bort. "En stor mängd!" Och då får vi anta att många flera gömde sig och flydde undan Neros förföljelser! Det skulle helt enkelt inte ha kunnat bli en så här stor rörelse om Lukas skulle ha överdrivit vad som hände den där första pingsten och det i verkligheten skulle ha handlat om bara en handfull omvända. Men det slutar inte här ens! Se vad Tacitus skriver om den tidigaste kristna historien! "Fastän undertryckt för stunden utbröt den fördärvliga vidskepelsen på nytt..." Vad talar Tacitus om här? Jag kan inte förstå annat än att detta "undertryckt för stunden" handlar om tiden efter Jesu död och före den första pingsten! Vad annars skulle det handla om? Det finns nämligen inga uppgifter om att det kristna vittnesbördet skulle ha varit "undertryckt" (=nästan utrotat) och sedan "utbrutit på nytt" än just vid den här tiden strax efter Jesu död och före den första pingsten.

Den grav i vilken Jesus lades på långfredagen, Josef av Arimateas grav, den var tom på påskdagens morgon. Om graven inte skulle ha varit tom skulle inget av det som sedan följde ha kunnat ske. Så enkelt är det. Dessutom bör vi i detta sammanhang notera vad de judiska ledarna säger om hela denna uppståndelse, även om detta föregriper det vi kommer att lyfta fram härnäst: "Hans lärjungar har stulit hans kropp ur graven!" (Matt. 28:13) Det var deras förklaring till ... Just det! Det var deras förklaring till att graven var tom! I senare judiska källor (Josefus och den historiskt icke trovärdiga "Toledoth Jeshu" från 400-talet) utgår författarna också från att graven var tom, vilket är högst anmärkningsvärt.

Nå, när vi har kommit så här långt bör vi förstås ställa oss den allt avgörande frågan: Varför var graven tom? När vi försöker svara på den frågan rör vi oss vid det centrala i hela denna frågeställning – och i hela den kristna tron. Varför var Jesu grav tom? När vi ser på de olika svarsförslag som har getts kan vi ganska enkelt dela upp dessa i två olika grupper. Den första gruppen handlar om inomvärldsliga orsaker, och den senare om en förklaring som inte tar sitt avstamp i det inomvärldsliga. Nämligen att orsaken är den som de nytestamentliga dokumenten samstämmigt föreslår, alltså att Jesu grav var tom för att Gud uppväckte honom från de döda.

Svar till T. Enbuske, del 7

Men hur är det? Är inte uppståndelsen något som vi uttryckligen ska tro på? Det går väl inte att bevisa en sådan sak? Därför borde det ju räcka med att tro? Till och med med en "blind" tro, som vissa talar om.

Det är sant att vi inte kan bevisa utom allt tvivel att Jesus har uppstått. Det går helt enkelt inte. Inte idag. Annat var det förstås för 2000 år sedan när vittnen kunde se och röra vid den uppståndne. Men idag går det inte när vi inte, på samma sätt som då, har tillgång till den uppståndne. Men det finns mycket som det inte går att bevisa utom allt tvivel men som vi ändå menar är så troligt – eller sannolikt – att vi ändå bygger våra liv på det. Eller vår livsåskådning och vår uppfattning om verkligheten. Och framför allt om historien och historiska händelser. För att ta ett par exempel: Kan du, utom allt tvivel, bevisa att din fru älskar dig? Eller dina barn? Dina föräldrar? Kan du utom allt tvivel bevisa att det vi uppfattar som verkligheten verkligen är verklig? Kan det inte vara som i filmen "The Matrix" att allt det vi uppfattar som verkligheten bara är en dataskapad låtsastillvaro och att vi i själva verket befinner oss i en liten kokong där vi lever våra liv som små batterier som driver datorn som genererar den verklighet vi tror oss leva i? Eller för att ta en historisk händelse: Kan vi bevisa att Caesar verkligen gick över Rubicon tillsammans med sina trupper och inte ensam, som seden var?

Det hela handlar om historiska källor som finns tillgängliga, och om sannolikheter. Vad är mest sannolikt? Baserat på de källor som finns tillgängliga, vilket är den mest troliga förklaringen till ett visst fenomen? I själva verket gör vi många av livets stora avgöranden baserat på, inte en absolut bevisföring, utan på just sannolikheter. Och när det gäller Jesu uppståndelse från de döda får vi börja med de historiska dokument vi har att tillgå. Som vi alltså har visat att är trovärdiga. Och vi ska börja med den tomma graven. Det går nämligen att bevisa, så nära det överhuvudtaget är möjligt att bevisa något som har hänt i den antika världen, att den grav i vilken Jesus lades under den sena eftermiddagen på långfredagen var tom på söndag morgon. Det här bevisar förstås inte i sig att han har uppstått, men en tom grav är liksom en grundförutsättning. Om vi svänger på det: Skulle hans kropp ha varit kvar i graven skulle vi med säkerhet kunna säga att någon uppståndelse inte hade ägt rum.

Hur kan vi då hävda att graven verkligen var tom? Svaret på frågan är att det har att göra med vad som hände i Jerusalem sju veckor senare – på den första kristna pingsten. Evangelierna berättar om de elva kvarvarande lärjungarna som hade flytt efter Jesu död. De var rädda och missmodiga. De, som hade gått med sin Mästare i tre år och som skulle bli människofiskare, de gick tillbaka till sitt gamla yrke. Deras dröm var död, och det enda som återstod var fruktan för att makthavarna skulle ge sig på dem också nu när Jesus var död. Men sju veckor efter Jesu död trädde de fram på gatorna i Jerusalem och förkunnade att Jesus hade uppstått från de döda. De gjorde detta utan rädsla, med makt och myndighet och resultatet var förstummande: Flera tusen människor kom till tro på det de förkunnade.

Nu ska vi komma ihåg varför de judiska ledarna hade velat få död på Jesus. Han hade stämplats som en upprorsmakare som kunde störa den bräckliga jämvikten som rådde i landet och därmed orsaka att romarna gick in och stängde ner templet och tempelgudstjänsten. De judiska ledarna balanserade på en knivsegg mellan den romerska överhögheten och det egna folkets frihetskärlek och längtan efter en Messias som skulle komma och kasta ut romarna och sätta sig på "Davids tron". Allt som störde denna jämvikt och rubbade lugnet var en potentiell fara för templet och för den judiska gudstjänsten. Därför måste Jesus dö, och därför var det ytterst viktigt att denna nya fara också skulle kvävas i sin linda.

Vilket skulle ha varit det absolut bästa sättet att åstadkomma detta? Kom ihåg vad Petrus och de andra apostlarna förkunnade: "Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det." (Apg. 2:32) Jesu uppståndelse var det centrala i deras förkunnelse. Så hur tystar man en sådan förkunnelse? Egentligen är det mycket enkelt: Man visar upp den döda kroppen! Eller graven där den ligger. Nu ska vi också komma ihåg att den första pingstens händelser inte ägde rum någonstans i Afrika eller i Sydamerika, långt borta från händelsernas centrum och dessutom långt senare. Nej, det här skedde på samma plats där Jesus hade dödats och där han påstods ha uppstått från de döda – och endast sju veckor efter dessa händelser. Det skulle inte ha varit svårt för de judiska ledarna att kväva den nya rörelsen i sin linda. Men det gjorde de inte! Varför inte? Svaret är mycket enkelt: För att de inte kunde visa upp Jesu kropp! För att graven var tom!

Bokbål anno 2019?

Klappjakten på Päivi Räsänen får allt mera tragikomiska drag. Nu räcker det inte med att hon utreds för ett inlägg på sociala medier där hon redogjort för sin ståndpunkt gällande kyrkans engagemang i Helsinki Pride. (Vilket hon gjorde utifrån vad Bibeln har att säga om homosexualitet.) Nej, nu ska också en liten skrift hon gav ut 2004 utredas, anser riksåklagaren. Till saken hör att polisen redan ansett att det Räsänen skriver i boken inte är av sådan art att det skulle leda till något åtal. Men riksåklagaren är uppenbarligen av annan åsikt. Så nu ska alltså Räsänens bok och det hon skrev i den år 2004 utredas. Detta med bakgrund i lagen om hets mot folkgrupp. Det oerhört intressanta här är att denna lag stiftades först år 2011. Enligt riksåklagaren ska alltså denna, mycket flummiga lag, gälla också retroaktivt! Det räcker uppenbarligen med att boken i fråga ännu finns tillgänglig för att det ska behöva utredas om åtal bör väckas.

Någon har sagt något i stil med att bokbålen är det första tecknet på demokratins och yttrandefrihetens död. Om denna rent ut sagt bedrövliga förundersökning skulle leda till ett åtal – och en fällande dom (vilket knappast är troligt, men man vet ju aldrig) – betyder det att bokbålen igen börjar flamma. För vilken annan slutsats kan man i så fall dra? Om en lag från 2011 gäller retroaktivt och alla böcker som innehåller stoff som kan tänkas bryta mot denna lag kan leda till ett åtal, för att inte tala om en fällande dom, ja då kommer vi nog att få se en hel massa bokbål i detta land. För vem skulle ens ta risken att råka ut för ett åtal eller en dom om det går att undvika? Några kanske, för att visa hur galen tid vi lever i, men inte många.

Jag undrar om det ändå kanske i stället skulle vara orsak att fundera på att byta ut riksåklagaren? Jag menar, förlust av demokratin och yttrandefriheten är ett ganska dyrt pris att betala för förmånen att få ha en så här frisinnad och progressiv riksåklagare. Det tycker åtminstone jag.



(Termen "statsåklagare" har blivit utbytt mot den korrekta termen "riksåklagare" i texten 6/11 kl 06:22)

Svar till T. Enbuske, del 6

Men hallå, kanske någon vill utropa. Det att Jesus är Gud är ju något som kyrkan införde först på 300-talet! Det var ju på kyrkomötet i Nicaea år 325 som det röstades om Jesu gudom och ja-sidan vann med en knapp majoritet... Fel! Bara för att Dan Brown påstår någonting betyder det inte att det är så. (I själva verket har Dan Brown fel så gott som alltid när han kommer med ett "historiskt" påstående om den kristna tron.) Frågan om Jesus är av evighet på samma sätt som Fadern är det var faktiskt uppe på kyrkomötet i Nicaea, men någon omröstning behövdes inte. Denna villolära avspisades klart och tydligt. (I själva verket var det bara två biskopar som gick på linjen att Jesus inte är lika evig som Fadern, och de blev alltså förklarade varande villolärare.) Egentligen är det faktiskt tvärt om mot vad Brown försöker få oss att tro i sin bok "Da Vinci-koden". Villoläran är i själva verket av senare datum än det som hävdas av Markus, Matteus, Lukas och Johannes. Det att Jesus är Gud är i själva verket något som fanns med från allra första början av den kristna kyrkans historia.

Speciellt i Johannes´ text finns detta att Jesus är Gud med i stort sett i varje kapitel. "Jag är" är det allra heligaste gudsnamnet, och Jesus talar om sig själv som "Jag är" på många ställen i Johannesevangeliet. Dessutom har vi där den mycket klara utsagan att "Jag och Fadern är ett" i Joh. 10:30. Givetvis har även mycket liberala bibelkritiker – som inte vill godkänna att detta att Jesus framställs som Gud skulle finnas med från första början – insett att alla dessa vittnesbörd hos Johannes inte kan bortses ifrån. Så i stället har de hävdat att detta dokument är mycket sent skrivet och att det därför hade hunnit ske en utveckling av den kristna läran innan Johannes skrev sin text. Men som redan konstaterats finns det klara och tydliga bevis på att också detta dokument är skrivet av ett ögonvittne, nämligen av aposteln Johannes. Må vara att det mycket troligt är skrivet något senare än de tre övriga texterna. Men hur som helst har Johannes skrivit ner sin text troligtvis redan på 90-talet. Eller kanske redan i slutet av 80-talet. Inte kring år 175 som en del nutida liberala bibelforskare hävdar. Det finns helt enkelt inget konkret stöd för ett sådant påstående, utan också här handlar det om spekulationer.

Så då har vi alltså spårat budskapet om Jesu gudom till det första århundradet. Men detta budskap begränsar sig inte bara till Johannesevangeliet. Också i de tre övriga evangelierna säger Jesus att han är Gud. (Så även om den moderna bibelkritiken skulle klara av att avspisa Johannesevangeliet kommer de inte ifrån detta påstående för det.) Det är inte riktigt lika uppenbart hos Markus, Matteus och Lukas, men det finns nog där bara vi vet var vi ska leta. Vi konstaterade redan att Markusevangeliet torde vara äldst av de fyra evangelierna. Det kan vara skrivet redan på 40-talet, men senast på 50-talet. Låt mig ta ett exempel från denna mycket tidiga text för att visa vad jag menar: I det andra kapitlet i Markusevangeliet kan vi läsa om när Jesus förlåter en lam mans synder. De skriftlärda och fariséerna opponerar sig med motiveringen att det endast är Gud som kan förlåta synder. Vad gör Jesus då? Ber han om ursäkt och konstaterar att han sagt fel här? Nej, det gör han inte. Han visar i stället att han verkligen har makten att förlåta synder genom att hela den lame mannen. Detta alltså enligt evangelisten Markus. Här blir det alltså mycket tydligt att Markus, när han skrev sin text, ansåg att Jesus var identisk med Gud själv. Således är vi tillbaka vid detta: I dessa fyra, trovärdiga historiska dokument, påstår sig Jesus vara Gud själv som har kommit till jorden.

Men det bevisar förstås ännu ingenting. Annat då än det att Jesus menade sig vara Gud själv och att de som skrev evangelierna hade förstått (och trodde) på det han påstod samt att detta fanns med redan från början. Det finns många galningar som har påstått att de är Gud, och det innebär inte automatiskt att de har rätt. På tal om galningar ska vi här lyftas fram ett populärt, men felaktigt, påstående. Idag hävdar många att Jesus var en god människa och en framstående morallärare – men inte Gud. C.S. Lewis skriver angående detta påstående att en människa som talade så som Jesus gjorde och som kom med de påståenden om sig själv som Jesus kom med inte är någon god människa eller framstående lärare. Antingen var han den han påstod sig vara, alltså Gud själv, eller så var han galen. Det enda han INTE kan ha varit är en god mänsklig lärare och en god människa. Han avsåg helt enkelt inte att ge oss möjligheten att påstå något sådant.

Jesus påstod sig alltså vara Gud, och som vi redan konstaterade är han inte ensam om det. I Jesu fall har vi ändå en sak som saknas i alla andra fall när en människa har sagt sig vara Gud – och en sak som bevisar att han har rätt. Nämligen det faktum att han uppstod från de döda. Och nu är vi framme vid den enskilda fråga som avgör om den kristna tron står eller faller. Om Jesus verkligen uppstod från de döda, då är han den han påstod sig vara och då gör vi bäst i att hålla oss till honom. Men om han inte uppstod från de döda, då faller allt och då lönar det sig att hålla sig borta från allt som har med Jesus, kyrkor och den kristna tron att göra.