Att leva som kristna i ett antikristligt samhälle

I den senaste texten skrev jag om Rod Dreher och hans bok The Benedict Option. Jag konstaterade också att jag borde läsa boken, om inte annat så för att det han förespråkar går tvärt emot det jag försöker göra här på bloggen. Men jag insåg senare att det kanske var att ta i lite. Det går inte tvärt emot, men på vissa punkter är Dreher av annan åsikt än jag. Men frågan är: Har Dreher rätt? I detta skede vågar jag inte säga mera än ett kanske. Problemet är att det är svårt att överföra Drehers funderingar till ett finländskt/europeiskt sammanhang. Dels för att situationen här är så mycket längre gången, dels för att vi inte har samma system här som de har i USA med sina kristna skolor och institutioner.

Men onekligen finns det en hel del saker som vi utan vidare kan lära oss och ta till oss av det som Dreher säger. Först och främst detta att vi faktiskt idag lever i ett post-kristet samhälle (som genom sina val är på väg mot upplösning och kaos). Ja, inte bara post-kristet. I många avseenden t.o.m. ett antikristet samhälle. På grund av detta är, och bör, vi kristna vara motpoler till avfallet och den moraliska upplösningen. "Countercultural" är ordet Dreher använder, och det säger vad det handlar om. Vi är motståndare till denna avfallets och moralupplösningens kultur. Denna dödens kultur, som vissa också kallar den. Eller kanske snarare så att den är motståndare till oss och det vi står för. Och då talar vi alltså inte bara om vad vi tror utan om hur vi lever. Detta är något som Dreher poängterar mycket starkt: Det handlar inte bara om en tro som står i motsatsförhållande till den rådande kulturen, utan om ett LIV som står i motsatsförhållande till den omgivande kulturen. Hur vi beter oss i olika situationer. Hur vi undervisar. Vad vi undervisar. Hur vi tillber. Osv.

Om du inte tror det jag skriver om detta med motsatsförhållandet behöver du bara studera ordet "tolerans" för att inse att det jag skriver är sant. Förr innebar tolerans att man stod ut med/tolererade åsikter som inte var ens egna. Idag har toleransen i stället kommit att betyda intolerans av konservativa idéer. Allt enligt de ramar Herbert Marcuse drog upp på 60- och 70-talet. Man behöver inte läsa länge i dagens tidning eller följa med på nyheterna innan man inser att det är precis så det fungerar idag. Orden "hatprat" och "hatpropaganda" är väldigt användbara för en värdeliberal människa som formats av och formar dagens samhälle och den kultur vi lever i idag.

Dreher framhåller, och jag håller helt med, att det är så oerhört viktigt för en kristen människa idag att noggrant se till att inte "anpassa sig efter denna världen", som Paulus skriver i Rom 12:1-2. Det här är en stor frestelse och samtidigt en stor utmaning. Speciellt om vi inte ska "head for the hills" utan verka i dagens samhälle med de antikristna strömningar som råder här. Här håller Dreher fram de tre vännerna Sadrak, Mesak och Abed-Nego som bevarade sin judiska tro på Herren Gud där de levde och verkade i Babel. De fungerade som tjänstemän i en gudsfientlig omgivning, men de var oerhört noga med gränserna. Att det fanns gränser som de på inga villkor var beredda att överskrida – inte ens om det skulle kosta dem livet. När det gällde dessa gränser vek de inte ner sig. På samma sätt behöver vi som kristna idag se till att vi kan växa in i en liknade inställning som dessa tre vänner hade. Frågan är hur det kan ske. Drehers svar är att vi behöver arbeta inåt. Satsa på att bygga upp dessa kompakta kristna grupper i vilka vi kan växa och blomstra som kristna. I stället för att satsa på att försöka "omvända systemet" och arbeta för att bevara den gällande samhällsordningen.

Så är jag tillbaka vid den fråga jag började med. har Dreher rätt? Borde vi som kristna satsa all vår energi på dessa små grupper/sammanslutningar – arkar, som han kallar det – för att där kunna överleva och se till att tron överlever till kommande generationer? Och svaret jag gav var alltså: Kanske. Kanske han har rätt. Jag vet inte. Men det vet jag: Som kristna är vi idag en motståndsrörelse. En motståndsrörelse som kämpar mot avfallet, upproret och dekadensen som sprider sig i den kultur vi lever i. Frågan är hur vi ska arbeta inom denna motståndsrörelse. Utåt eller inåt? Jag hör gärna vad du anser!