Fel rättat?

Ledarskribenten i Iltalehti är arg. Liksom de flesta som kommenterar under ledarsticket. Varför? Jo, Högsta förvaltningsdomstolen har upphävt Migris och Helsingfors förvaltningsdomstols beslut att inte bevilja en afghansk man asyl. Orsaken till det? Mannen har omvänt sig till den kristna tron, gift sig med en kristen kvinna och riskerar därför förföljelse, ja t.o.m. döden, i sitt hemland. Men varför är ledarskribenten arg? För att Afghanistan är ett farligt land för en apostat? För att det inte finns någon religionsfrihet i landet? Nej. Dessa saker nämns överhuvudtaget inte i ledaren. Ledarskribenten är arg för att HFD upphävde de tidigare besluten på basen av ny information som sade att mannen hade berättat om sin omvändelse och sitt dop för sin familj i Afghanistan och att hotbilden mot mannen därför hade förvärrats. Ledarskribenten är arg för att HFD i och med detta skapade ett prejudikat och t.o.m., som han ser det, gav de asylsökande råd om hur de ska bete sig för att kunna få asyl i Finland.

Det här blev fel från första början. Problemet här är nämligen inte att HFD ändrade de lägre instansernas beslut. Problemet är inte heller att detta innebär att ett prejudikat har skapats. Problemet är inte ens det att den asylsökandes historia har förändrats under resans gång. Nej. Det stora problemet är att både Migri och Helsingfors förvaltningsdomstol gjorde felaktiga beslut. Felaktiga beslut som nu alltså har korrigerats. I själva verket har hela behandlingen av detta – liksom många andra liknade ärenden – varit felaktig redan från början. Det som nämligen har diskuterats är huruvida de asylsökandens omvändelse har varit allvarligt menad och om deras kristna tro är äkta. Detta baserar sig i sin tur på en fullständigt felaktig uppfattning om vad det kristna dopet är.

Jag läste för en tid sedan en hjärtskärande artikel på just Iltalehti om en liten flicka som dog. Hon hade ett allvarligt fel i magen, och läkarna kunde ingenting göra. Så kom hennes planerade dopdag i stället att bli hennes begravningsdag. Men i artikeln konstaterades att hon "ändå hann få ett namn eftersom de utförde ett nöddop på sjukhuset". Den här mycket sorgliga historien illustrerar felet i dagens sekulära, finländska dopsyn. Dopet är bara en namngivningsceremoni. Men detta är fel! Dopet är så oerhört mycket mera än det! Ja, i själva verket är dopet ingen namngivningsceremoni alls. (Lägg märke till vad prästen säger – eller åtminstone borde säga i samband med dopet: "Ni har gett ert barn namnet ..." Inte "ni ger" eller "ni har valt att ge". Nej, utan perfekt: "Ni har gett".)

I det kristna dopet får människan del i det som Kristus gjorde på Golgata. I dopet blir vi Guds barn, och vi får del i Kristi förtjänst. Del i hans död och hans uppståndelse. Ja, i själva verket dör vi med Kristus och uppstår vi tillsammans med honom till ett nytt liv. Vi blir "kopplade till Golgata", för att tala elektrikerska. Men tyvärr begriper de flesta, döpta, finländare inte det här – och det samma gäller för både Migri och för våra förvaltningsdomstolar. MEN. Mullorna i Afghanistan begriper det. Åtminstone i sådan utsträckning att de har förstått att dopet i sig är det viktiga i detta sammanhang. Därför är det aldrig fråga om huruvida den omvände och döpte asylsökanden menar allvar med sin omvändelse och sin nya tro. (Om han är en "vakaumuksellinen kristitty" eller inte, som Migri uttryckte saken.) Nej. Det räcker med att han har tagit det kristna dopet. Som jag tidigare har konstaterat vid flera tillfällen: När dessa människor kommer tillbaka till Afghanistan är aldrig frågan: Tar du din kristna tro på allvar? Nej. Frågan lyder: "Har du tagit det kristna dopet?". Detta borde både Migri och våra domstolar inse. Då skulle vi slippa dylika besvärsrumbor i framtiden. Och ingen av dessa nya kristna skulle riskera att sändas tillbaka till en nästan säker död. 

Nu blev utgången den rätta. Men tyvärr på felaktiga grunder. Men som sagt innebär detta nu att ett prejudikat har skapats, ett prejudikat som kan användas för att korrigera de felaktiga beslut som har fattats av Migri och lägre förvaltningsdomstolar. Tyvärr är som sagt också det prejudicerande utslaget fattat på felaktiga grunder, men fel släckt är ändå släckt, om det tillåts att jag i detta sammanhang använder mig av orden från skämtet om brandkåren som kom till en brand som redan var släckt varpå brandchefen konstaterade att de som hade släckt elden inte hade gjort det på rätt sätt.