torsdag 9 maj 2019

Det möjligas konst

Politik är i sanning det möjligas konst. Finland röstade borgerligt i valet, och nu ser vi ut att kunna få (eller drabbas av) en vänsterregering. Hur är detta möjligt? Ett svar på frågan är att Centern är ett kamelont-parti som kan vara rött eller blått beroende på omständigheterna/behoven. Ja, och SFP är ju alltid med, oberoende av vilka andra som är med. Så då har de fem partier som deltar i regeringsförhandlingarna ändå majoritet i både riksdagen och bland väljarna. En röd majoritet, trots att landet alltså röstade blått.

Nå, det här betyder ännu inte att vi har en regering. De knäckfrågor som de fem partierna listade i sina svar åt Antti Rinne är i själva verket oförenliga, så i bästa fall kollapsar detta bygge. Men politik är som sagt det möjligas konst - och politiker är bra på att äta upp sina vallöften - så inget kan ännu tas för givet. Men jag måste säga att jag verkligen hoppas att detta projekt misslyckas. Och då inte bara för att det inte speglar väljarnas vilja. En rödgrön regering (eller "röra", som Carl Bildt kallade det när det begav sig) skulle kunna vara en fullständig katastrof för landet i detta ekonomiska läge. Ja, kommer troligen också att vara det. Jag vågar inte tro att SFP är tillräckligt starkt i denna situation att ensamt klara av att stå på bromsen när det gäller utgiftsökningar och skattehöjningar. I företagsfrågor får de troligtvis stöd av C, men C har en tradition av att, just det, vara ett kamelont-parti som svänger dit det behövs för att undvika motvind.

En av de stora knäckfrågorna, som jag alltså hoppas kan stoppa detta regeringsbygge, är frågan om skogsavverkningarna. C och SFP vill bevara skogsägarnas rätt att hugga i egen skog, medan V och framför allt de gröna (med visst flankstöd av SDP) vill göra ingrepp i ägande- och bruksrätten när det gäller privat egendom. (Någon som givetvis inte är olikt vänstern överlag.) I klimatets namn, givetvis.

Som sagt hoppas jag att detta regeringsbygge går åt pipan. Om inte förstår jag överhuvudtaget inte varför vi alls ska rösta i fortsättningen. Om folkets vilja ändå inte har någon betydelse kan vi lika gärna sluta hålla val. Eller så får vi, alla som ser denna snedvridning, gå in för att proteströsta. Ett EU-val skulle vara ett ganska bra tillfälle till att göra just det.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar