tisdag 21 maj 2019

Mera reklam för det söndriga

För några dagar sedan publicerade Svenska Yle en intervju med den norska författaren Nina Lykke. Redan rubriken varslar om vilka bedrövligheter vi kommer att få läsa i artikeln: "Äktenskapets tid är förbi – det är fint men samtidigt väldigt naivt att tro att kärleken ska hålla livet ut." Lykke, som själv har en skilsmässa bakom sig, skriver i boken "Nej och åter nej" om ett par som varit gifta i 25 år och där mannen går ur äktenskapet för en yngre kvinnas skull. Intervjuaren ställer en rad, som jag uppfattar det, både negativa och provocerande frågor angående äktenskap och skilsmässa, frågor som Lykke tydligen mer än gärna svarar på.

Jag har flera gånger reagerat på detta: Att Svenska Yle gör reklam för det söndriga. Varför lyfta fram skilsmässor och kraschade äktenskap som om vore de legio, ja i det närmaste något att sträva efter? Och nu igen gör alltså Svenska Yle reklam för det söndriga. Äktenskapets tid är ju verkligen inte förbi! Det livslånga, monogama äktenskapet mellan en man och en kvinna är och kommer alltid att vara det bästa både för mannen och kvinnan - och framför allt för barnen. Men när vår skattefinansierade rundradio på detta sätt gör reklam för det söndriga kommer allt flera att gå på lögnen att det är naivt att tro på det livslånga äktenskapet. Jag tror inte att Svenska Yle inser vilket ansvar de har här och vilket elände de medverkar till genom att på detta sätt göra reklam för det söndriga.

Hur skulle det vara om Svenska Yle, åtminstone en gång, skulle besöka t.ex. Larsmo (där skilsmässorna är få, barnen är många och människorna är lyckliga) och i stället göra reklam för det hela? För äktenskapet? Men nej, det passar tydligen inte in i den agenda som ska drivas.

Det är för övrigt också väldigt tidstypiskt det som sägs redan i rubriken på artikeln jag länkar till: Kärleken som grund för äktenskapet. När människorna luras att tro att det är så det fungerar – och ska fungera (alltså att man ska vara kär hela livet, och är man inte det är något fel) är det inte alls konstigt att skilsmässostatistiken ser ut så som den gör. Kärlek, i meningen förälskelse och stora känslor, är inte och kan inte vara grund för ett äktenskap. Då tar det ganska fort slut. Men nej. Kärlek är inte känslor. Kärlek är i själva verket ett beslut. Känslorna kommer och går, men beslutet består. Oberoende av känslorna. Där två makar har förstått detta finns det mycket bättre chanser att få äktenskapet att hålla livet ut.    

Jag skrev, förstås en kommentar under artikeln på Svenska Yle med i stort sett ovanstående innehåll. (Men mycket mera kortfattad.) Och den blev givetvis censurerad. Igen en gång. Igen en gång sände jag respons till redaktionen, som man kan göra på webbplatsen. Men igen fick jag inget svar varför min kommentar censurerades. Svenska Yle framstår allt mera som en skyddad verkstad där journalisterna får bedriva skattefinansierad liberal rödgrön propaganda utan att tvingas stå tills vars för någon och utan att tillåta någon som helst kritik mot det de skriver. Jag klistrar nedan in den text jag sände till redaktionen och som jag, som sagt, inte fick någon respons på.

"Igen censurerades min kommentar trots att den inte bröt mot några kommentarregler. Varför det? Är det så att det finns en oskriven regel som säger att man inte får kritisera redaktionen? Om det är så borde ni skriva ut den i klartext så vi vet vad som gäller!"

11 kommentarer:

  1. Jag har lite färsk info gällande detta, inte om vad som är bättre eller sämre utan ren empirisk data eftersom vi beslöt för två veckor sedan att skiljas med frugan, det finns skilsmässor och det finns skilsmässor, alla är dom olika. 18 år tillsammans och 3 barn, nu före någon kommer och beklagar sig att hui vad hemskt så kan jag informera att vi är väldigt goda vänner fortfarande med ex-frun och vi kommer att bo några kilometer ifrån varandra, dock vecka vecka med barnen, det är förstås svårt att säga hur det blir men rent spontant så känns det som en lättnad om jag utgår själviskt både från mina egna och ex-fruns känslor. Sedan kan man säga att "men tänk på dom stackars barnen", ja förstås, mamma och pappa är nog helt klart bäst det kan man inte komma ifrån men då det ej överhuvudtaget finns någon kärlek kvar så då är det nog bättre att man separerar, också för barnens skull eftersom båda på så sätt kan vara bättre föräldrar, spänningen som fanns mellan föräldrarna försvinner, eller så gjorde det i vårat fall och allt rullar på bättre nu än för några veckor sedan. Jag skall analysera samt skriva mer senare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan tolka en skilsmässa på många olika sätt, man kan se det som ett misslyckande, som en nystart, som något sorgligt, som något lyckligt, man kan tycka synd om diverse olika parter, man kan tycka synd om barnen, man kan tolka det utifrån bibeln att det är synd?

      Som jag skrev tidigare så är varje skilsmässa olik en annan, som med allt annat så kan man inte generalisera och jag kan inte prata om någon annans skilsmässa än min egen, jag skäms inte att prata om det, jag försår att det är ett känsligt ämne för många, likaledes skäms jag inte att prata om min alkoholism (varit som sagt nykter sedan 2006 men det är något livslångt jag får bära på), vi har alla brister, vi kan försöka gömma våra brister men dom kommer nog fram förr eller senare, våra brister gör oss till dom vi är, det är än del av oss och oberoende vad vi försker så finns dom ändå där, så också skilsmässan, vardagen, den kommer att ändra såklart, att ha varit en sk. kärnfamilj med mamma, pappa och barnen i huset blir det till två hushåll, pappa och barnen samt mamma och barnen, på långsikt kanske man hittar någon annan och familjekonstellationen blir en annan. Vi har en sk. god skilsmässa ifall det finns sådana, vi bor fortfarande tillsammans och vardagen fortsätter som vanligt tills ex-frun hittar en bostad, kanske efter några veckor blir det nya tag då hon hittar en bostad och det blir vecka vecka med barnen. Barnen verkar inte ta det så hårt, pojkarna var mest ivriga av att dom skall få ett nytt rum hos mamma, men sen är ju barn också väldigt bra på att anpassa sig till läget, betydligt bätre än vi vuxna, svårt att säga något om barnen ännu i detta fall eftersom vardagen som sagt är fortfarande likadan som den alltid varit för dem, enda skillnaden är att dom vet om att mamma och pappa skall flytta isär, sen när det blir konkret kanske andra känslor kommer fram.

      Radera
    2. Man kan se på dethär som ett sorgligt kapitel, eller så ser man på det på ett annat sätt, man ser framåt, det som har varit har varit och det kan jag inte ändra på hur mycket jag än skulle vilja, jag kan endast se framåt.

      Söndrigt kom fram i Kristians text, för mig känns det tvärtom, det kan inte vara bättre att två vuxna som inte har något gemensamt förutom barnet lever tillsammans bara "för barnens" skull för då förstår man inte riktigt vad man pratar om, man förstår inte läget, och detta säger jag i detta fall då vi som mamma och pappa inte har bråkat överhuvudtaget utan bara växt ifrån varandra som människor, när kärleken slocknat och man är bara mamma och pappa, föräldrarollen är ingen kärleksroll partners emellan, det handlar om barnen, kärlek mellan partner är något helt annat.

      Iom. skillsmässan var jag faktiskt och diskuterade med en präst i två etapper, det kändes riktigt bra, första chocken när separation var ett faktum var stor, kändes en stor tomhet, rädsla och ensamhet, ifall man ens på något sätt har följt med vad jag skrivit på Kristians blogg så kan man tycka att det är konstigt att jag tog kontakt med en präst men sen igen, religion och kristendom har alltid varit nära mitt hjärta fastän jag ofta är både skeptiskt och kritisk, men en präst möter än människa och dennes problem som en medmänniska, oberoende om man är troende, hör till kyrkan eller, oberonde åsikt, en präst skall inte vara dömande, vi diskuterade om allt mellan himmen och jord, om separationen, om barnen, om min barndom, min barnatro, min skeptisism, jag säger inte att jag blivit frälst för det har jag inte men när man är där på botten så kan man söka kraft från andra ställen, man kan kalla det Gud, man kan kalla det något annat, man kan knäppa sina händer eller man kan göra på något annat sätt, när bomberna faller och man sitter där ensam i skyttegraven så då händer det lätt att man försöker söka tröst någon annanstans ifrån, det är ju sist och slutligen själviskts, man gör ju det för ens egen skull, då man bara inte orkar, sen när det blir bra igen kanske man glömmer bort det, för mig är detta ändå en stor vändpunkt på många plan, jag kan inte säga var det slutar men det känns som om ett nytt kapitel i livet börjar, så nej, krashade äktenskap är inget man skall sträva efter men det kan också föra in en människa på nya spår i livet,man kan se på saker och ting på ett nytt sätt, eller låta bli, jag tror på den fria viljan, vi har till syvende och sist stor möjlighet att påverka hur vi vill leva vårt eget liv, det kan vara söndrigt eller helt.

      Radera
    3. @nylund Ska i all korthet (Så gott det låter sig göras) svara på dina kommentarer. Har själv genomgått skilsmässa utan min medverkan, allt på min exfrus initiativtagande -Själv var jag av den åsikten att man inte löser några problem genom att gå skilda vägar, man blott flyr för att ta itu med problemen och svårigheterna som defacto alltid finns i ett förhållande ! Kristian var inne på att kärlek inte handlar om känslor, där håller jag helt med ! Allt handlar om löftet, löftet att stå varandra bi då det krisar till sig. Försonas, förlåta, ja ! Ha överseende med varandras brister råder oss den Heliga skrift ! Ja ! Själv fick jag gråta några gånger likt Petrus som förnekade vår Herre tre gånger då jag skymfat min exfru... Det oaktat skulle jag nästan vara beredd att ta henne åter den dag som är blott hon ville erkänna att det var av sin egen själviskhet hon lämnade mig... Sååå illa behandlade jag nog inte henne även om jag också hade mina brister... Om att förlåta, en missgärning kan aldrig förlåtas utan att den bekänns som sådan av den skyldige ! Det sägs att vi ska förlåta, och förlåta om igen men det är ALDRIG möjligt utan att den som skyldat anmäler sig själv som skyldig ! Vi kan gå vidare och glömma så småningom alla små trätor vi haft men skulden vi bär på hänger kvar så länge vi inte erkänner den ! Nykter är jag inte då jag skriver detta men det var jag på den tiden skilsmässan ägde rum och mitt ex "anklagade" mig för att inte kunna supa som andra finska män... Kanske för att själv kunna vara "Herre i huset" ??? Den som tog hand om allt och alla ? Under den rollen vägrade jag underordna mig som man, kanske var det det som ledde till den slutliga "undergången" ? Här har tagits bort kommentarer av bloggadministratören och av skribenten själv... Hoppas min kommentar får stå kvar och eventuellt ngt svar på densamma !

      Radera
    4. Måste bara ännu tillägga några saker... Vecka vecka med barnen låter kanske bra... Själv har jag erfarenheten av att ha förlorat en dotter :( :( :( Då var det varannan helg som gällde, hur upprätthåller man en fadersroll två dygn av fjorton ? Det gör man inte ! Dottern har inte behövt mig som far senare i livet och det är ngt som smärtar mig mer än ngn kan tro ! "Sömnmedicinen" är förbrukad fast mer skulle krävas.. Imorgon, om Gud vill !, gryr åter en morgondag med nya förpliktelser och skyldigheter att tjäna vår nästa och göra rätt för vår lön ! Gud give att vi inte försummar oss trots alla motgångar och uppförsbackar vi möter !

      Radera
    5. Anonym 00:19. En skilsmässa innebär alltid lidande, vilket ditt vittnesbörd tydligt visar. Tack för att du delade det! Jag får önska dig krafter att orka med situationen! Kom ihåg att vår Herre är en medkännande Herre som "varit prövad i allt men utan synd". Det betyder, vad jag förstår, att han inte är främmande för någon situation vi människor kan hamna i.

      Vad gäller raderandet raderar jag ogärna några kommentarer. Undantagen är svordomar, reklam för afrikanska häxdoktorer och påhopp på namngiven, tredje person. Dina kommentarer klarar galant detta såll.

      Radera
    6. Markus. Jag beklagar att det gått så som du skriver! Samtidigt är det gott att höra att ni trots det skedda kommer överens med varandra. Det är säkert något som gör det mycket lättare för barnen. Sedan gläder jag mig också åt att du hittat någon att prata med. Att det är en präst förvånar faktiskt inte, du har ofta varit kritisk till det jag skrivit, men din kritik har varit annorlunda (på ett positivt sätt) än den kritik måna andra har framfört. Det har funnits hos dig en vilja att försöka förstå och en öppenhet för att se saker ur flera synvinklar än den egna. Men som sagt: I en sådan situation du är i nu är det mycket viktigt att ha någon att prata med.

      Jag önskar också dig kraft i din situation! Tack för att du delade!

      Radera
    7. Tack för svaret ! Några trösterika sånger som avslutning på kvällen, https://www.youtube.com/watch?v=9mEo15KC5aA , https://www.youtube.com/watch?v=hkmpUuO05tw , https://www.youtube.com/watch?v=srI9ih_AATw

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  3. Att jag skrev så att det måste bort redigerad var att jag ville lämna material åt offentligheten och vänligt sinnade för om man hamnar på sinnessjukhus så kan också sanna ord kallas delusion. Ville också lämna ut nammn på de som deltagit i dylik lögn och häxeri. Lögn är häxeri. Den som förnekar Jesu Kristi och Bibelns Fakta och sanning är häxor vanliga ralaionsbetingade mordförsök bör stävjas

    SvaraRadera