En fri och oberoende press?

Idag är det pressfrihetens dag. ÖT har under flera dagar förberett denna dag genom att publicera artiklar där flera av de egna journalisterna har funderat kring betydelsen av pressfrihet. Det de har sagt är viktigt och jag tror nog att de flesta inser betydelsen av att ett land har en fri och oberoende press. Om pressens frihet inskränks kommer också demokratin i förlängningen att inskränkas.

Igår publicerades en artikel där nya ledarskribenten Sofie Stara reflekterar kring detta med en fri och oberoende press. Det är utmärkande att det hon lyfter fram som ett hot mot den fria och oberoende pressen är staten och statens censur. Och det här är ju en fullständig självklarhet. Om staten går in och börjar diktera vad pressen får och inte får skriva har vi inte längre en fri press. Men artikeln visar, ännu en gång, hur den blinda fläcken hos dagens journalister fungerar. Vår press är fri och oberoende i förhållande till staten, och det är ju något som inte kan övervärderas. Men betyder det då att pressen är helt fri och oberoende?

Jag har många gånger lyft fram problemet med det, som jag kallar, värdeliberala värderingsklustret. Vår press må vara fri och oberoende i förhållande till staten, men när vi pratar värderingar är vår press allt annat än oberoende. Bland dagens journalister dominerar vänsterliberala värderingar fullständigt, och detta gör att det som pressen skriver och rapporterar om, och detta gäller speciellt på ledarsidorna, blir väldigt vinklat. "Man kan inte krypa ur sitt eget skinn", som en av mina professorer i Åbo ständigt upprepade. Detta blir speciellt tydligt när frågor som Hbt , Israel, islam och invandring är aktuella. Här blir kantringen i vad som skrivs närmast total. Och det värsta är alltså att detta är en blind fläck bland journalistkåren. De inser inte att pressen inte är fri och oberoende ur ett värderingsperspektiv. De bara tror att det är så. Och ja. Också här blir demokratin lidande. När pressen berättar åt oss vad vi bör anse och rösterna som säger det motsatta blir mer eller mindre censurerade kommer en liten klick att styra i vilken riktning ett land kommer att gå. Detta är INTE demokrati utan närmast att jämföra med någon form av oligarki.

På pressfrihetens dag borde också dagens stora aktörer inom de sociala medierna lyftas fram. Dagen till ära har Facebook och Instagram beslutat att permanent ta bort flera konton, bland annat "Infowars" och Alex Jones. Också Laura Loomer, en islamkritiker, har portats från dessa portaler. Motiveringen är att de utkastade sprider hat och attackerar människor. Anmärkningsvärt är också att alla som sprider material från dessa utkastade också riskerar att bli utkastad. Nå, man må anse vad man vill om dessa utkastade, men det är nog ett faktum att det på sociala medier råder en väldigt hård censur idag. De alternativa rösterna, som alltså inte hörs och syns i pressen, får allt svårare att komma fram. Detta alltså på pressfrihetens dag.

På pressfrihetens dag har jag också funnit det aktuellt att lite reflektera över denna blogg och denna bloggs framtid. Ett av målen med denna blogg är att ge sådana åsikter som inte ryms i den "fria och oberoende" pressen utrymme och spridning. Eftersom sådant som inte ryms inom den värdeliberala och värderingsminoritetsförtrampande åsiktskorridoren ofta stämplas som just hatprat och hatretorik finns det alltid en risk att också denna blogg blir stämplad. Jag misstänker nämligen att det bara är en tidsfråga innan också Blogger kommer att gå samma väg som Facebook och Instagram nu har gjort. När så sker, och denna blogg – i toleransens namn – blir raderad, kan det löna sig att söka på nätet på orden "Nära mitt hjärta". Detta bara som ett litet tips för framtiden ...