Om The Benedict Option

Jag har en längre tid hört om en, som det verkar, oerhört intressant bok. The Benedict Option av den amerikanske författaren och samhällsdebattören Rod Dreher. Den här boken har kallats den viktigaste (kristna) boken detta decennium, och när man bekantar sig med den förstår man varför. Jag har inte läst den, ännu, men jag antar att jag borde göra det. Om inte annat så för att The Benedict Option går tvärt emot det jag försöker göra här på bloggen. Bokens huvudbudskap är att vi som kristna ska sluta försöka kämpa mot samhällsutvecklingen och i stället satsa all vår energi på att "arbeta inåt" genom att bygga upp små, kompakta lokala sammanhang där den kristna tron kan övervintra under den långa period av dekadens och förfall som vårt samhälle är på väg mot.

Dreher säger inte att vi ska dra oss undan helt från samhället ("head for the hills"), och han uppmanar inte heller alla kristna att gå i kloster, även om bokens namn för den insatte kan tolkas så. Men han menar att vi kommer att bli tvungna att, när samhällsklimatet hårdnar, dra oss undan och omgruppera oss. Förbereda oss för vad som kommer. Och vad är det som kommer, menar han? Dreher säger att vi kristna inte kommer att bli förföljda för våra uppfattningar rörande soteriologi (frälsningen) och inte heller för våra barmhärtighetsgärningar, men nog för att vi står på biblisk grund i frågor som abort, eutanasi och framför allt frågor som rör hbt. Här säger han en sak som fick mig att studs till lite. "Hur ser samhället på vit makt-rörelsen idag? Det är så samhället om bara några få år kommer att se på kristna som håller fast vid en biblisk syn i hbt-frågor." Jag misstänker att han har rätt.

Jag har som sagt inte läst boken, men jag har lyssnat (många gånger) på ett föredrag som Dreher höll 2017 över detta ämne. Nedan finns ett långt citat (på engelska) ur detta föredrag, tänkt närmast som en aptitretare. Lyssna gärna på föredraget! Det kan nås via länken i början av detta stycke. Det är till vissa delar aningen filosofiskt och innehåller en del svåra ord. Detta sagt som en ursäkt på förhand. Jag har säkert i hastigheten stavat vissa ord fel. 

The idea [of The Benedict Option] first came to me over a decade ago when i read the philosopher Alistair McIntyres book After Virtue. McIntyre believed the western civilisation was on it´s last legs. And in the books famous last pharagraf the philosopher likened our own time to the fall of the roman empire and the west. He said back then a crucial turning point accured when men and women of good will stopped to try to sure up the empire and seized to identify the continuation of moral community with the maintenence of that empire. Wich is to say the social order and political order and the economic order around them. What they did instead, often without even knowing what they were doing, was to build, what McIntyre called, "new forms of communities within wich the moral life could be sustained so that both morality and servility might survive the coming ages of barbarism and darkness".

Now, McIntyre at that point was not a christian, but we as christians can understand that in a specific and direct way as keeping the church going, the church in wich the Lord speaks to us and forms us and calls us. McIntyre ended by saying that we are waiting for a new and doubtlessly very different St Benedict. By that he ment that we are waiting for a charismatic genius of some sort to pioneer a new way of life in thick communities that live by a countercultural morality, capable of sustaining itself in face of the desolution going on in the broader culture outside.

---

When Benedict died in 547 he left behind 13 monasterys and a core of a new religious order ... That old man could not have guessed what God would do with his mustard seed of faithfullnes. Over the next three centuries benectian monasterys spread like wildfire across dark-aged Europe ... the benedictan monks laid the groundwork for the rebirth of civilisation. But here´s the thing: St Benedict did not set out to "save" western civilisation, he didn´t set out to "make Rome great again". All he wanted to do was to serve God faithfully, in monastic community. But those communities of faith ended up becoming generators of a new kind of christian culture, one that emerged from the rubble of the roman empire. I believe that we christians in our time are called to be like Benedict. Not to build monasteries, but to create strong, thick communities of faith in our parrishes and elsewhere that can endure the trials to come.

---

We can continue to live like we are doing now, suring up the empire, so to speak, and hope everthing is going to work out. Or we can be like the consciously countercultural men who chose to put the building of local communities of faith and virtue over everthing else. I believe that, as our civilisation continues to decline quite rapidly, what looks like the Benedict Option today will be a Benedict neccessity for all serious christians.