Jag har den senaste tiden bekantat mig en del med Rod Dreher
och hans idéer som han presenterar i boken The
Benedict option. Där finns mycket som manar till eftertanke. Speciellt
Drehers vision av framtiden för den kristna kyrkan i väst, och orsakerna till
denna dystra framtid, är sådant som jag tror att det kan vara mycket bra att
tänka en del på. Jag fastnade på hans ord om att vi kristna inte kommer att bli
hatade och förföljda för vår kritik av människornas girighet eller vår syn på soteriologin,
utan för att vi håller fast vid Bibeln ord när det gäller moraliska frågor. Främst
då i frågor som rör hbt, abort och eutanasi. Dreher menar att de som fortsätter
att hävda att homosexualitet är onaturligt och något som skiljer människor från
Gud inom en snar framtid kommer att betraktas på samma sätt som vi idag ser på
t.ex. vit makt-anhängare.
Även om det här låter fullständigt förryckt behöver vi inte
gå längre än till Sverige och se vad t.ex. Lars Adaktusson har råkat ut för de
senaste veckorna på grund av att han tydligt tagit ställning mot samhällets
mördande av tiotusentals små barn varje år. (Siffran gäller alltså bara för
Sverige. Globalt sett handlar det om miljoner små barn som kallblodigt mördas
varje år.) Se vad som händer! Idag är det Lars Adaktusson. I morgon kan det
vara du och jag.
Det är, menar jag, viktigt att vi är medvetna om hur
utvecklingen går idag och vart vi är på väg så att det inte kommer som en
överraskning den dag vi står där och blir utmålade som alla framstegs och det
goda samhällets fiender. För den dagen är snart här, tro mig. Om den inte redan
är här. Frestelsen för oss kristna att tona ner Bibelns morallära och de för
dagens samhälle misshagliga läropunkterna är givetvis stor. Speciellt för
sådana som vill bli och vara något i världens ögon, men också i kyrkan. Se
t.ex. hur de flesta biskopar, inbegripet episcopus electus i Borgå stift, har
sålt ut de bibliska sanningarna i utbyte mot samhällets acceptans.
Men varför ska vi utsätta oss för detta världens hån och
misshag? Skulle det inte vara lättast att bara vika ner sig och göra som de
ovannämnda och ändra uppfattning? Det finns säkert flera orsaker till varför vi
inte ska göra det, men jag vill lyfta fram två. För det första: För
människornas skull är det viktigt att vi inte förkastar vad Guds ord säger. Ta
t.ex. hbt-frågorna. Visst kan vi göra som t.ex. Borgås episcopus electus (och
otaliga andra präster och biskopar) och ställa upp på en regnbågsmässa och
ljuga dessa människor rakt i ansiktet och hävda att Gud visst inte har något
emot samkönade relationer. Men om vi gör det sviker vi inte bara Gud och hans
ord och vårt uppdrag att förkunna Guds ord och vilja, vi sviker också dessa
människor genom att lura dem att krokigt är rakt och att fel är rätt. Guds ord
är nämligen klart och tydligt på denna punkt: Obekänd och oförlåten synd skiljer
oss människor från Gud och stänger oss ute från Guds rike. Om ingen berättar
för människorna att det de gör är synd, hur ska de då förstå att de behöver
bekänna och överge synden? Hur ska de då kunna veta att det finns förlåtelse
för alla synder, också för homosexuella gärningar? Nej, om vi inte står fast på
Guds ords grund här lurar vi människorna och bedrar dem på evigheten.
Det var den första orsaken. Den andra orsaken är att detta
är ett trohetstest. Gud lovar nämligen inte att det kristna livet ska vara en
dans på rosor. Tvärtom, faktiskt. Men oberoende av vad vi kan tänkas möta
kallar Han oss till ett liv i trohet. Visst. Vi är alla syndare, och vi har
alla en fallenhet att välja fel i livet. När vi faller, oberoende av om det
handlar om vår trohet eller något annat, får vi resa oss, bekänna vår synd och
fortsätta framåt på vägen. Det vi däremot inte ska göra är att konstatera att: "Det
här är nog för svårt. Jag tror att jag förblir liggande. Eller ännu hellre, går
åt andra hållet i stället." Nej, Gud kallar oss till trohet, trohet mot
Honom och mot Hans ord. När han kallar någon till något ger Han också kraften
som behövs. Om vi vill ha den och förstår att begära den av Honom, vill säga. Under
vissa tider är det lättare att vara Herren trogen, och under andra tider är det
svårare. Vi vet inte varför vissa får leva sina liv i lättare förhållanden
medan andra igen får uppleva svårare tider. Kanske är det så som Bo Brander
sade, att de svårare tiderna innebär ett förtroende från Guds sida. Vi vet
inte. Men det vet vi, att vi håller på att lämna de lättare tiderna bakom oss. Det
kan vara bra att hålla det i minnet så att vi förstår att hålla blicken fäst
vid Jesus hela tiden så att vi inte tröttnar och tappar modet. (Hebr. 12:3) Det
är tyvärr många som har gjort det.
Slutet i din text var precis vad jag behövde nu. Håll blicken fäst vid Jesus. Tack ��
SvaraRaderaFint om det kunde vara till hjälp! Den där uppmaningen tror jag nog att vi alla behöver med jämna mellanrum.
RaderaTack för den här texten! Viktig!
SvaraRadera