Ärans teologi - och korsets

Man kan, med visst fog, hävda att det finns en massa olika teologier. Men likväl finns det, strängt taget, bara två teologier. Dessa är den så kallade ärans teologi och korsets teologi. Ärans teologi är den teologi vi människor kommer fram till när vi själva sätter oss ner och funderar och gör teologi. Korsets teologi är den teologi vi möter i Guds ord. Om vi läser noggrant och utan förutfattade meningar, vill säga.

Ärans teologi är ur ett mänskligt perspektiv logisk. Eller så verkar den åtminstone vara. Allt som har med Gud att göra är stort och mäktigt. Den människa som lever med Gud har framgång och allt går hennes väg. Välsignelse är det samma som lycka och välgång. Härlighet och ära är nyckelord. Och Guds barns härliga framtid börjar redan här och nu.

Korsets teologi säger något helt annat. Visst, vår härliga framtid börjar redan här och nu, men den består inte av bara av framgång och lycka. Tvärtom kan en kristen människas liv präglas av motstånd och svårigheter. Och gör det ofta också. Att ha det rätt ställt med Gud innebär inte att vi alltid har medgång och att allt går vår väg. Åtminstone inte i den meningen att det går som vi skulle vilja att det skulle gå. En kristen människa kan också bli sjuk. En kristen människa kan också drabbas av förluster och lidanden. Och när så sker innebär det inte att Gud på något sätt skulle ha vänt sig mot den människan. Det kan i själva verket vara precis tvärtom. Ett välsignat liv är inte automatiskt ett liv i framgång och lycka. Det kan stundtals vara det, men i regel är det inte på det sättet. Ett välsignat liv är ett liv i Kristi efterföljd – Han som var den mest välsignade av alla människor. Och som slutade sitt jordiska liv på ett kors.

Det finns en mycket intressant händelse beskriven i Bibeln när ärans teologi och korsets teologi möts, i Matt. 27:39ff: "De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!" Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: 'Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son.'"

Vad var det riktigt som hände här? De "som gick förbi", översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde sig till tolkar för ärans teologi. "Stig ner från korset ska vi tro på dig!" De krävde det spektakulära för att tro. "Om Jesus är Gud, ja då borde han visa det genom att stiga ner!" "Gud kan inte hänga på ett kors. Han kan inte dö. Nej, om han verkligen är Gud, som han påstår, då får han lov att stiga ner." För dem var allt som hade med Gud att göra storslaget och mäktigt. En lidande Gud som dog för att sona alla människors synder fanns helt enkelt inte i deras föreställningsvärld. Korsets teologi var fullständigt främmande för dem. Men inser du vad de kräver för bevis på att Jesus är Gud? För att kunna tro på honom? De kräver att han stiger ner från korset och avslutar sitt frälsningsverk! Innan det är fullbordat. Det är så ärans teologi fungerar. I grund och botten behöver ärans teologi ingen försoning. Ingen frälsning. Åtminstone ingen sådan frälsning som grundas i att Gud utblottar sig och lider och dör för mänsklighetens synder. Ärans teologi fokuserar på Guds härlighet och, just det, ära. Problemet är bara det att vi människor är syndare som inte kan närma oss Härlighetens och Ärans Gud annat än i den blodige, utblottade och utlämnade Frälsaren som hänger på korset och som där dör för våra synders skull.

Så i själva verket är inte ärans teologi så logisk som den först syns vara. Den förutsätter och kräver nämligen det som den inte kan få. Alltså ära och härlighet utan offer – utan Jesu offer på Golgata kors. Ärans teologi klarar inte av att se och förstå varför Gud måste utblotta sig och lida och dö den mest nesliga och förnedrande död som en människa kan tvingas utstå. Ärans teologi vill ha – och kräver – en segrande Jesus som har framgång i allt han företar sig. Och i hans efterföljd en segrande och framgångsrik kristenhet som har framgång och som lever ett lyckligt och lyckat liv redan här på jorden. Men det är inte den Jesus vi möter på Bibelns blad. Och det är sannerligen inte den kristenhet som vi ser växa fram i Jesu efterföljd.

Den kristna tron handlar inte om ära och härlighet. Inte än, och inte här. Den kristna tron handlar om korset. Om Jesu kors, och om det kors vi får att bära i hans efterföljd. Om vi inbillar oss något annat bedrar vi bara oss själva. Vi kan till och med säga att korset ÄR den kristnes teologi. Från början till slut. Och ja, sedan också härligheten. Men inte här, och inte ännu.