Klickbait-journalistik?

ÖT och Vbl går idag ut med "nyheten" att kyrkoherden i Kristinestad, Daniel Norrback, på en privat facebooksida har uttalat sig om homosexualitet. Norrback sade bland annat att vi inte behöver godkänna sexuella perversioner och dessutom kallade han Pride-parader för "Sodom- och Gomorraparader". Han sade också att vi som kristna ska "älska syndaren men hata synden och göra skillnad på sak och person".

Dessa uttalanden, som givetvis i artikeln är tagna ur sitt sammanhang, är inte anmärkningsvärda på något sätt. Ordvalet kan förstås diskuteras, men i sak är detta vad som borde kunna förväntas av vilken präst, eller biskop, som helst i vår kyrka. Det anmärkningsvärda, och det som ÖT och Vbl gott kunde uppmärksamma och "hänga ut", är att prästen Tryggve Cederberg och biskopen Björn Vikström går emot Bibelns klara undervisning i denna fråga och därmed bryter mot sina prästlöften. DETTA är det anmärkningsvärda i sammanhanget, inte det som Daniel Norrback har sagt.

Cederberg gör illa värre genom att svamla om att en kyrkoherdes ansvar för hela sin församling på något märkligt sätt skulle innebära en skyldighet att gå emot Guds klara och tydliga ord. Här talar Cederberg om att en kyrkoherde borde "företräda församlingens linje", och med detta avser han inte vad orden egentligen betyder (alltså att hålla sig till det som är kyrkans linje) utan han menar uppenbarligen att en kyrkoherde tydligen borde vara tillmötesgående också gentemot sådana som lever på ett sätt som Guds ord säger vara synd. Cederbergs svammel kan säkert låta bra, men det är inget annat än tomt, just det, svammel. Låt mig ännu en gång påminna om vilken kyrkans linje är i denna fråga, enligt Kyrkoordningens första paragraf:

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bekänner sig till den kristna tro som grundar sig på Guds heliga ord, det Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, och som är uttalad i den gamla kyrkans tre bekännelser samt i den oförändrade Augsburgska bekännelsen och i de övriga bekännelseskrifter för den lutherska kyrkan som intagits i Konkordieboken. Kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre den i dessa bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord.

Saken är med detta avgjord en gång för alla. Givetvis kan man inte förvänta sig någon djup teologisk kunskap av ÖT:s och Vbl:s journalister, men det man ändå både kan förvänta sig och kräva av dem är att de förstår vilken kyrkans/församlingens linje är och varför den är vad den är. Och att de inte gör en nyhet av något som inte är någon nyhet och hänger ut sådana som inte har gjort annat än vad som förväntas av dem. I detta falla alltså Daniel Norrback. Så som nyheten är utformad är den inget annat än ett misslyckat försök till sensationsfabricering och ett typexempel på klickbait-journalistik. Och, vilket knappast behöver påpekas, långt under vad som kan krävas av tidningar som hävdar att de ägnar sig åt kvalitetsjournalistik. Med detta förstås inte sagt att det inte finns sådant i artikeln som skulle förtjäna att lyftas fram som en potentiell skandal. Men det hittas inte i det Daniel Norrback har skrivit. Däremot är präster och biskopar som bryter mot sina prästlöften något som gärna kunde, och borde, lyftas fram...