Mot sotdöden

ÖT går idag ut med nyheten att 58 000 personer skrev ut sig ur kyrkan under 2018. Detta gör att andelen finländare som hör till den lutherska kyrkan nu för första gången går under 70% (69,7% mot 70,8% året innan). Vad som är mycket mera oroväckande är ändå att antalet döpta barn sjunker väldigt drastiskt. Här var minskningen ca 10% mot året innan. (En del av minskningen förklaras med att det föddes färre barn, men det gör inte saken mindre alarmerande för det. Snarare är det tvärtom.)

Alla som har något med kyrkan att göra, och speciellt vi som älskar vår kyrka, inser att detta är problematiskt. Ekonomin är en sak. En kyrka som tappar medlemmar i den här takten tappar också intäkter. Men jag struntar fullständigt i det ekonomiska. En kristen kyrka lever inte av och genom pengar, utan av och genom Guds levande ord. Men värre är att människor som skriver ut sig för att de inte tror på det som kyrkan är satt att förkunna och leva ut i världen mister den, många gånger, enda kontakt de har till den Herre som har dött för att sona deras synder. DET är synnerligen problematiskt.

Vad är då lösningen på detta problem? I artikeln säger Veli-Matti Salminen på Kyrkans forskningscentral att en av de största utmaningarna för kyrkan är att nå unga vuxna "som upplever kyrkan som avlägsen". Vi ser så gott som dagligen, speciellt så här i biskopsvalstider, hur kyrkans ledning och ledande präster vill åstadkomma detta: Genom att låta kyrkan bli en spegel av världen. Genom att ta in och omfatta de värderingar och strömningar som råder i världen. Och visst kan det göra att kyrkan upplevs som mindre "avlägsen". Men vad hjälper det en människa som står knädjupt i dyngan att kyrkan och kyrkans representanter kommer dit till dynghopen och ställer sig nära denna människa? Det hjälper inte alls. Den människa som står till knäna i dyngan, oberoende av om hon själv vet om det eller inte, behöver inte någon som står bredvid henne i dyngan. Nej, hon behöver någon som berättar för henne vilken hennes situation är och som drar upp henne ur dyngan. DETTA är vad kyrkan borde göra. DETTA är vad kyrkans uppgift är.

På kyrkiska heter detta att förkunna lag och evangelium. Det är vad kyrkan behöver göra. Förkunna lagen fullt ut och döma synden i människan. Och förkunna evangeliet fullt ut och låta människan veta att det finns en Frälsare som har tagit på sig alla människans misslyckanden och felsteg. Som har sonat hennes synder. Visst. Alla kommer inte att gilla det här. Medlemssiffrorna kommer säkert ganska snart att falla under 50%. Men hellre det är en långsam sotdöd där en fullständigt substanslös kyrka tappar en, senare två och tre och ännu mera, procentenheter varje år. INGEN behöver en sådan kyrka. Inte de som tror, och inte de som inte tror.