fredag 11 januari 2019

Mera censur på Svenska Yle

I början av veckan berättade Svenska Yle att skolorna i Borgå går in för att servera endast veganmat en dag i veckan under vårterminen. Detta ledde till en ganska intensiv debatt i kommentarfältet - en debatt som jag också försökte delta i. Tyvärr förgäves.

Veganism är ofta, om än kanske inte alltid, mer eller mindre offensiv och t.o.m. militant. Ofta förknippas veganism också med djurrättsaktivism och t.o.m. djurrättsterrorism. I Sverige och speciellt i Storbritannien finns det våldsamma exempel på detta. Människor som väljer en vegansk livsstil hänvisar vanligen till etiken och hävdar att deras val är baserade på etiska överväganden. Min kommentar på svenska.yle.fi löd i stora drag som följande: "Hur är det då ifall en elev i Borgå som, likt jag, menar att veganism förknippas med djurrättsaktivism och -terrorism därför av etiska skäl inte vill äta veganmat. Ska denna elev en dag i veckan tvingas gå emot sitt samvete? Om så är fallet är det fråga om detta inte bör klassas som misshandel från skolans sida."

Min kommentar publicerades givetvis inte. Därför sände jag respons till redaktionen i vilken jag ställde frågan varför mina etiska avgöranden kan anses vara mindre värda än t.ex. sådana som av etiska skäl vägrar äta kött. Vem gör denna bedömning, och på vilka grunder görs den?. Dessa frågor anser jag vara både relevanta och viktiga att ställa – och likaså viktiga att svara på ifall en kommentar som den jag skrev inte ska publiceras. Och ser man på! Det tog ungefär tio minuter så fanns min kommentar med under artikeln! Men säg den glädje som varar. Ett par timmar senare var den igen borttagen. Nåväl, jag skrev igen respons till redaktionen med i stort sett samma innehåll som första gången, men denna gång ledde detta inte till någonting. Kommentaren fortsätter att vara offer för den politiskt korrekta censuren på Svenska Yle. Något svar på mina frågor har jag givetvis heller inte fått. Orsaken är förstås självklar: Det finns inget svar. Annat då än att vissa åsikter inte får förekomma på denna webbplats. Därför förblir min kommentar censurerad.

Tilläggsfrågan, som jag också har ställt tidigare på denna plats, är att varför ska vi tvingas betala för en tjänst som så här grovt motarbetar vissa på förhand förbjudna åsikter? Varför ska jag tvingas betala för spridandet av denna rödgröna propaganda och för att upprätthålla den skyddade verkstad som Svenska Yle bevisligen är?

Givetvis kommer jag inte att få något svar på dessa frågor heller.   

14 kommentarer:

  1. Intressant inlägg Kristian men det fallerar.

    Visst finns det veganer som är militanta och sysslar med aktivism i olika former men nu borde du också komma ur din bubbla till 2019, det finns fler och fler som väljer bort kött och mjölkprodukter precis på samma sätt som att alkoholfria dryckesförsäljningen ökar mest i Alko, man behöver inte "vara speciell" mera för att äta vegetarisk/veganskt eller lämna spriten utan det växer fram en ny kultur, helt vanliga människor som går i jobb, uppfostrar sina barn och handlar i butik. Så ja, visst finns det militanta veganer precis på samma sätt som det finns militanta-konservativa-höger-extrema-karnivorer, koti-uskonto-isänmaa ja lenkkimakkara osv.

    Personligen är jag inte vegan men vegetarian, har inga högt flygande ideal gällande den saken utan anser nu mest bara att kött är onödigt och jag klarar mig bra utan, vår dotter äter vegetariskt hemma men allätare i skolan och våra pojkar äter mer än gärna kött både hemma och på dagis.

    Ditt argument fallerar alltså mest på den biten att det förknippas med aktivism och terrorism, att äta linsgryta är = terrorism således kan jag inte äta linsgryta då det går emot mitt samvete att äta linsgryta, du hör själv hur dumt det låter Kristian, att det går emot någons samvete att äta linsgryta, JAG MÅSTE HA KÖTT! Nej det måste du inte, hur är det med exempelvis hungerdagen, då är det havregrynsgröt, vatten och knäcke utan smör, helt veganskt, måste slopas då det går emot karvinorens etiska samvete?

    Jag har många gånger funderat på hur det kan vara så otroligt känsligt dethär med mat, spelar ingen roll då om du äter kött, vegetariskt eller nåt annat, det är så långt in i ryggraden antagligen och då nån påpekar nåt angående vad du äter så smäller det till direkt.

    Dock håller jag med att det såklart skall få diskuteras och att Yle samt kulturen överlag är väldigt vänstersinnad vilket sig betyder att vissa åsikter slipper fram betydligt mer än andra, i praktiken så blir det så att bara vissa åsikter kommer fram och ger en skev bild av folkets åsikter, ifall man vill ha kött till sina barn i skolan så skall man såklart få föra fram det och jag ser inget ont i din kommentar fastän själva resonemanget där där tokigt.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Markus. Det är terminologin som jag reagerar mot. Och alternativlösheten. Jag har inget emot att äta vegetariskt. Det ordet förknippar jag inte med någon djurrättsterrorism. Det är ordet "veganskt" som är problemet. Om de skulle byta ut ordet i Borgå skulle det stora problemet vara ur världen. Sedan kvarstår givetvis alternativlösheten, men det är kanske inte ett så stort problem. Jag menar, gröt är vegetariskt och det har också tidigare funnits dagar när det i den meningen bara funnits vegetariskt på menyn.

      Radera
    2. Om vi rent konkret ser på saken så kalla det vad man vill, för mig är det vardag, pojkarna säger vid matbordet att dom inte vill ha mina vegetariska biffar, dom vill ha korv eller grillbiff! Men nu är det så att endera äter man det som bjuds eller så är man utan, jag förstår dock om människor inte gillar att det tvingas på, personlingen tycker jag att det skall serveras blandkost eftersom men att ifall man vill ha vegetariskt så skall det endera finnas som alternativ varje dag eller att man skillt skall meddela att man äter vegetariskt så får man det. Man skall inte göra det för invecklat heller, dock kan man fråga sig hur långt skall det gå, vilka alla "special behov" skall man fylla? Ju mer heterogent samhälle vi får ju mer olikheter ju svårare blir det i dessa fall då fler och fler kommer med sina önskemål, "det var enklare förr", då tjafsade ingen om sådant, man var man, kvinna var kvinna och alla åt dillkött?

      Radera
    3. Markus. Jag märker att vi ser på samma sätt på detta. Jag har heller absolut inget emot vegetariskt, men precis som du menar jag att det gärna får finnas alternativ. Problem blir det ju, precis som du konstaterar, när samhället blir mer och mer heterogent. Halal, koscher osv är ju också något som borde beaktas på sätt eller annat. Själv är jag sedan ca fem år på sockerfri diet, och det ställer ju också till det en hel del... Men t.ex. när vi besöker någon kör jag med det du föreslår: Man äter det som serveras, eller så är man utan!

      Hos oss är det för övrigt tvärt om mot hos er. Mina pojkar äter hellre grönsaksbiffar och gröt än vanliga biffar. Så vi försöker ha det ett par gånger per vecka. Och då äter förstås alla det som står på bordet...

      Radera
  2. Riktig bra exempel på sluttande plan:

    äta vegetariskt -> terrorism
    samvete -> misshandel

    Jag tror det inte är så vettigt att börja publicera påståenden om misshandel i en skola, finns det skribenter som tycker det är realism finns det minst 100 läsare som reagerar på det som sanning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 12:40. Hela den här texten handlar om terminologin. Du fick det fel från början.

      Radera
    2. Det handlar inte alls om terminologi.

      Radera
    3. Anonym 23:15. Jag skrev om veganmat. Anonym 12:40 skriver "äta vegetariskt". Eller menar du att det är samma sak?

      Radera
    4. I förhållande till din relatering till terrorism är det en pipa snus om man är vegetarian eller vegan, lika mycket sluttande plan ligger i din argumentation. För att inte tala om hur du får till det att skolan skulle bedriva misshandel... :-D

      Radera
    5. Anonym 14:24. Orden om misshandel är förvisso en aning provokativa, men om det skulle vara omvänt - alltså att en vegan/vegetarian skulle tvingas äta kött i skolan skulle han/hon inte dra sig för att kalla det för misshandel, misstänker jag starkt. Vad gäller terrorismen är den ett faktum. Att skända gravar, hota människor till livet och utföra regelrätta attentat ÄR terrosism.

      Radera
    6. Visst kan vi definiera terrorism, men nu pratar jag om sluttande plan, om hur lös och skrattretande din koppling är mellan vegetarism/veganism och terrorism.

      Men visst, alla som inte vill äta sin mat, göra sina hemuppgifter eller städa sitt rum får börja kalla det misshandel :-D

      Radera
    7. Anonym 16:02. Det finns absolut inget skrattretande med djurrättsterrorismen. Kopplingen mellan veganism och djurrättsterrorism är också klar och tydlig. För den som inte väljer att blunda, vill säga.

      Radera
    8. Sa aldrig att det fanns något skrattretande med djurrättsterrorism, utan med din koppling. Läs rätt.

      Vegatarianer och veganer beräknas finnas runt 10% (6% + 4%) enligt vissa källor, andra källor har lite annorlunda siffror. Ändå pratar vi om hundratusentals människor. Nu vill du Kristian sätta en terroriststämpel på just dessa. Hur många djurrättsterrorister tror du vi har i vårt land?

      Radera
    9. Anonym 06:44. Du hävdade att min koppling mellan vegetarsim och veganism är skrattretande. Jag säger att det inte finns någonting skrattretande med terrorism. Veganism ÄR förknippat med terrorism. Det är obestridligt. Och om du skulle läsa rätt skulle du se att problemet är att det finns denna koppling. Alla veganer är inte terrorister, och det behöver de inte heller vara för att jag ska kunna säga så som jag gör. Att du krånglar till det av någon orsak som jag inte vill spekulera i i skrift, är sedan något helt annat.

      Sedan ska du lämna bort vegetarism ur detta. Det har inget med detta att göra.

      Radera