ÖT-insändare 20/1

Eftersom insändaren i ÖT är bakom betalvägg publicerar jag den nu också här.

Vi var många som varnade för att införandet av samkönade äktenskap skulle innebära ett öppnande av  en Pandoras ask. Det vi ser hända idag visar att vi hade rätt. Det som är mest överraskande, och förödande, är hur snabb utvecklingen är också i den lutherska kyrkan. De senaste dagarnas debatt och framför allt de uttalanden som en del präster har gjort är oerhört skrämmande.

Vår lutherska kyrkas kyrkoordnings första paragraf, som anger grunden för kyrkans lära och tro, säger följande: "Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bekänner sig till den kristna tro som grundar sig på Guds heliga ord, det Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, och som är uttalad i den gamla kyrkans tre bekännelser samt i den oförändrade Augsburgska bekännelsen och i de övriga bekännelseskrifter för den lutherska kyrkan som intagits i Konkordieboken. Kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre den i dessa bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord." Alla som blir prästvigda i vår kyrka lovar att hålla sig till detta. Tidigare avgav de som vigdes till och med en ed på detta.

Det är inte svårt att förstå vad Bibeln säger om utlevd homosexualitet. Alla som läser rakt av kan göra det. Att därför, som t.ex. Bo-Göran Åstrand i artikeln i ÖT 17/1, i samband med att han talar om äktenskapet säga att "det är ingen skillnad mellan hetero- och homosexuella" går helt enkelt inte för sig. En församlingsherde kan inte uttrycka sig på detta sätt. Gör han det leder han sin hjord på mycket farliga vägar. Dessutom innebär detta, vad jag kan se, ett brott mot den prästed också Åstrand har avgett.

Många delar idag tyvärr Åstrands syn på saken och menar att kyrkan kan välsigna det som Gud i sitt ord kallar synd. Men i vår kyrka avgörs inte dessa saker genom majoritetsbeslut. Gud har talat i sitt ord, och den sanning han uppenbarat gäller för både tiden och in i evigheten. Om någon präst eller biskop inte vill stå för det som vår kyrka genom sin kyrkoordning har förbundit sig till och som meddelas oss i Guds ord, utan i stället vill förkunna t.o.m. det motsatta, uppstår frågan om det skulle vara ärligast att de gick ut och bildade en egen kyrka. En kyrka där de själva kan formulera lärogrunden. Detta i stället för att gå emot den lärogrund som vår kyrka klart och tydligt har förbundit sig till och tvärt emot denna försöka forma om vår kyrka till något den inte ska, och inte kan, vara. Och i denna process samtidigt leda människorna fel och t.o.m. förleda de människor som lider under sitt kors samtidigt som de förblir bundna i sina synder utan hopp om befrielse.

Det här är hårda ord, och jag beklagar att de behöver sägas. Men detta är avgörande tider, och saken är synnerligen allvarlig. Se t.ex. Mark. 9:42. Dessa hårda ord om kvarnstenen uttalas av ingen mindre än Herren Jesus själv.

Kristian Nyman, Esse