När man ser på gängse definitioner kan man knappast komma
till någon annan slutsats än att fascismen är svårgreppbar. Och ja. Om man ser
på historien har fascismen tagit sig uttryck i den konkreta politiken. Men om
och när vi gallrar bort de politiska överbyggnaderna och går till botten med
fascismen som ideologi ser vi att det i botten av denna brygd finns tanken om "ledarprincipen"
och "folkviljan". Kort sagt: Det finns en "folksjäl" eller
en "folkets ande" som på ett mystiskt sätt förkroppsligas hos en
ledare som styr utan politisk debatt och utan val och majoritetsbeslut. Vad och
hur denna folkvilja slås fast sägs inte, utan det hela sker på ett sätt som
närmast kunde beskrivas som, just det, mystiskt.
I dagens samhälle är det inte svårt att se hur detta
tankegods passar som hand i handske. Vi har den "allmänna opinionen"
som styr och formar samhällsutvecklingen. Den allmänna opinionen i sin tur
formas idag av media och på sociala medier och kan ofta ta sig uttryck i
regelrätta mobbar som sköljer bort misshagliga personer och åsikter. Detta dels
genom att pressa individer som hyser misshagliga åsikter till att avgå från sina
positioner, dels genom att bedriva – och driva fram – en omfattande
åsiktscensur. Både i form av självcensur och direkt censur i form av vad som skrivs
och vad som inte får komma fram i media, dels också genom t.ex. vilka åsikter
som får komma till tals i t.ex. insändare och kommentarer på nätet. Någon
"Ledare" finns förstås inte (ännu), men mystiken saknas ändå inte.
Den "allmänna opinionen" fungerar långt som denna ledare, och hur
denna allmänna opinion uppstår och utvecklas har långt mystiska drag. (Har du
t.ex. funderat på varför denna allmänna opinion och den "gemensamma
värdegrunden" så gott som alltid går före och ligger långt till vänster –
värderingsmässigt – om vad folket i allmänhet anser och tycker?)
Idag finns alltså inte fascismen i första hand på det
politiska området, utan den frodas och regerar på värderingarnas område. Orden "gemensam
värdegrund" är, hur välmenta de än kan tänkas ha varit i något skede,
oerhört farliga. Alltså i de fall där denna värdegrund inte i detalj har slagits fast som ett resultat av en politisk process utan bara existerar som ett löst begrepp. Det är här vi finner fascismens "folkvilja" idag. Denna
oformulerade "gemensamma värdegrund" kan i så fall sägas springa fram ur folksjälen och frammanas
genom den mystiska process som fascismen känner till så väl. Och ve den som
inte omfattar denna "gemensamma värdegrund"!
Denna gemensamma värdegrund omfattar idag många sådana saker
och åsiktskluster som det knappast finns något majoritetsstöd för bland folket.
Eller som det åtminstone inte fanns något majoritetsstöd för när de blev en del
av denna gemensamma värdegrund. Då talar vi alltså t.ex. om feminism (speciellt
radikal sådan), mångkultur, hbt-aktivism, klimatfrågor- och -aktivism mm.
När vi idag följer med vad som skrivs och rapporteras om i
media och de "skandaler" som lyfts fram handlar det ofta om människor
som på sätt eller annat går mot eller utanför denna "gemensamma
värdegrund" som alla förväntas omfatta och böja sig för. Ja, vissa gånger
behöver de inte ens gå mot denna värdegrund utan det kan räcka med att de inte
är tillräckligt progressiva. Fascismen godkänner nämligen ingen opposition. Där
sådan ändå finns ska den slås ner och marginaliseras. Om den inte går att
utrota. Alla som hyser åsikter som inte ryms inom den "gemensamma värdegrunden"
vet precis vad det här handlar om och hur det här fungerar.
Om vi stirrar oss blinda på den politiska arenan kommer vi
alltså att missa dagens fascism och hur den griper omkring sig. Dagens fascism
finns och agerar på värderingarnas område. Visst. Den kommer förr eller senare
att flytta över till den politiska arenan, men detta först sedan den helt erövrat
värderingarnas område. Och när den har gjort det kommer protesterna mot den
politiska formen av den fascism vi idag ser på värderingarnas område att vara i
stort sett obefintliga. Risken finns att vi inte ens märker när denna övergång
sker och att vi ger upp både de demokratiska principerna och våra friheter helt
utan strid. Ja, jag vågar påstå att detta redan nu är på väg att hända.
Och ja. Det här fick förstås inte sägas i en kommentar under artikeln på Svenska Yle. Censuren tog min kommentar. Igen en gång.
Kristian censurerad av YLE igen. Du har antagligen träffat rätt! Ett typiskt fascistiskt drag är ju begränsande av yttrandefriheten, det är ju hur patetiskt som helst, men YLE går ju själv i täten och är den självuppfyllande profetian!!
SvaraRaderaAnonym 19:43. Tyvärr är det att jag blir censurerad av Svenska Yle mera regel än undantag idag. Andra har, vad jag har förstått, liknande erfarenheter. Det finns explicita kommentarregler, men utöver dessa finns det uppenbarligen ytterligare regler som man inte får bryta mot om man vill bli publicerad. Den viktigaste är av allt att döma att man måste hålla sig inom åsiktskorridoren, speciellt i frågor som rör islam, hbt-frågor och även i viss mån klimatfrågan.
Radera