Idag pratar vi en hel del om att vara lättkränkt, och om att
vi skapat en "kränkthetens kultur". Det här är förvisso sant, men när
vi diskuterar lättkränkthet spelar muslimerna i en helt egen division. Islam kunde
sägas vara själva definitionen på att vara lättkränkt. I västvärlden anses det vara
ok att kritisera religioner. Speciellt då kanske kristendomen. Och gott så. Den
kristna tron tål nog att kritiseras, även om den kritik som framförs förstås
ofta missar målet och kan uppfattas som, och också ofta är, både oinitierad och
intellektuellt sett synnerligen svag. Det är som Lane-Craig uttryckte saken:
Kristendomens kritiker har ofta tagit ställning mot den kristna tron som
femton-sextonåringar, och efter att de tagit ställning har de inte ansett sig
behöva studera argumenten för och emot den kristna tron. Därför är deras
argument på en sextonårings nivå. Men hur som helst: Kristendomskritik är något
vi får lov att acceptera. Helt enkelt för att religionskritik är något som hör
till ett fritt samhälle. Men när det gäller den religion som är lättkränktheten
själv, alltså islam, fungerar det av allt att döma inte på detta sätt.
Visst kunde vi rycka på axlarna och konstatera att
"nåväl, de får ta seden dit de kommer. Om de blir kränkta av kritik får de
väl vara det då." Problemet är bara det att islam kräver hämnd om och när
religionen blir kränkt. Och vad oerhört mycket värre är, våra domstolar och myndigheter tillämpar helt andra regler när det gäller islam och kränkta
muslimer. Vi har den senaste tiden sett flera exempel på människor som har
uttalat odiskutabla sanningar och som sedan har dömts för detta. Bara för att
den sanning de har uttalat har kränkt muslimer. Alla inser att en drygt femtioårig
man som gifter sig med en sexårig flicka (och "fullbordar
äktenskapet" när flickan är nio) är en pedofil. Detta gäller i alla fall
utom i ett. När det gäller Muhammed får något sådant inte sägas. Den som gör
det kränker profeten och blir dömd för detta i domstol. I en helt vanlig,
sekulär, västerländsk domstol.
Den nyaste forskningen kring islam och Muhammed har avslöjat
synnerligen häpnadsväckande saker. Till exempel att Koranen tillkom först ett
par hundra år efter de händelser den beskriver och att Muhammed knappast hade
något alls med dess tillkomst att göra. Muhammed flydde inte heller till Mecka
år 622 – mycket tyder på att staden inte ens fanns vid denna tid – utan att
staden som idag anses vara Mecka med största sannolikhet var Petra i Jordanien.
(Krone, Gibson) Den muslimska historieskrivningen är vidare ett sent falsarium,
skrivet av segrarna (abbasiderna) i den interna maktkampen i mitten på 700-talet.
Den muslimska läran har också visat sig vara ett derivat av en kristen
villolära som Muhammed snappade upp i sina kontakter med den nestorianske eller
arianske villoläraren Bahira (eller Sergius på latin). Muhammeds
levnadsteckning är också av mycket sent datum – de tidigaste skrifterna som
berättar om Muhammed går tillbaka på Ibn Ishaq (död på 760-talet) vars verk
sedan "korrigerades" av Ibn Hisham (död 833) och al-Tabari (död 923).
Det ska bli mycket intressant att se hur dagens muslimer
kommer att reagera på dessa rön. Åtminstone en av de forskare som har
presenterat dessa rön har tvingats gå under jorden eftersom han och hans familj
har blivit hotade till livet. Detta kan eventuellt indikera hur detta kommer
att tas emot när rönen blir mera allmänt kända. Med tanke på hur våra
myndigheter och domstolar har reagerat på talet om pedofili i samband med
Muhammed finns det en uppenbar risk att dessa vetenskapliga rön mycket väl också
kan komma att bli förbjudna.
Det finns idag redan allt för många exempel på hur islamkritik
tystas ner och hur sådana som vågar framföra denna kritik blir både hotade och
förföljda. Allt detta på grund av en fullständigt missriktad
"tolerans" i förhållande till islam. Det finns idag till och med uppgifter
som gör gällande att självaste FN och olika FN-organ driver på detta nedtystande av islamkritiken, och om det stämmer går vi nog en mycket osäker
framtid till mötes.
Visst. Vi ska vara både artiga, försiktiga med att såra
människor i onödan och vänliga mot gäster. Också sådana gäster som kommer till
våra länder som flyktingar från muslimska länder och som bekänner sig till
islam. Vi behöver inte ställa upp rondellhundar med Muhammed-ansikte eller göra
skämtteckningar som avbildar Muhammed som terrorist. Det är både onödigt och
direkt elakt att göra så.
Men sanningen får inte offras i toleransens namn.
Hej Kristian,
SvaraRaderaJag håller helt med om att alla religioner (och idéer) bör kunna kritiseras. Personligen ställer jag på detta plan ingen skillnad mellan kristendom och Islam, utan kritiserar lika gärna båda två. Detta, utan att på något vis likställa religionernas doktriner och innehåll, var de skiljer sig markant. Dock har jag betydligt flera kristna i min bekantskapskrets, samt är även uppvuxen i ett kristet hem, varmed jag även betydligt oftare befinner mig i diskussioner gällande kristendomen och dess läror. Men helt som du säger, det är oerhört viktigt att alla religioner kan kritiseras; en rättighet som på inga villkor får ges upp.
Dock är detta inte varför jag skriver här idag. Du skriver följande:
“Den kristna tron tål nog att kritiseras, även om den kritik som framförs förstås ofta missar målet och kan uppfattas som, och också ofta är, både oinitierad och intellektuellt sett synnerligen svag. Det är som Lane-Craig uttryckte saken: Kristendomens kritiker har ofta tagit ställning mot den kristna tron som femton-sextonåringar, och efter att de tagit ställning har de inte ansett sig behöva studera argumenten för och emot den kristna tron. Därför är deras argument på en sextonårings nivå.”
Jag vill påstå att en femton- sextonåring relativt enkelt kan hitta tillräckliga argument emot kristendomen. Det som snarare kräver djupare studier är att försvara och bortförklara bibelns otaliga fel och brister... djupare studier, och en gnutta intellektuell akrobatik.
Faktum är att man relativt enkelt idag kan exponera bristerna i bibeln, speciellt när det gäller gamla testamentet. Detta brukar bortförklaras med diverse olika förklaringar såsom att: detta var det gamla förbundet... men man måste se till kontexten… Dessa argument håller dock inte hela vägen.
Mig veterligen är det fortfarande samma gud vi pratar om? Och var guden omoralisk (jo, jag kan hävda det) för fyra tusen år sedan, så är densamma omoralisk idag (eller har hen kanske ändrat sedan dess?)
Guds uppmaning till Israels folk gällande slaveri:
2 Mosebok 21:
“20. Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör under hans hand, skall hämnd utkrävas. 21. Men om slaven överlever en dag eller två, skall ingen hämnd utkrävas, eftersom slaven är hans egendom.”
Man får ju personligen tro vad man vill, men om man tillrättavisar andra i frågor såsom homosexualitet på basis av bibeln, så rör man sig på svag is, och borde nog börja med att tänka över sin egen position och sina källors kredibilitet.
Joel. Problemet med en femton- eller sextonåring är att denne inte, eller åtminstone ytterst sällan, har de insikter i Bibelns tillkomsthistoria, dåtidens kultur, språkliga omgivning och rent allmänna insikter om historien för att kunna tackla de svårigheter som Bibeln onekligen bjuder oss västerländska människor i det 21:a århundradet på. Det mesta, och särskilt det centrala budskapet, går nog att förstå utan dessa kunskaper. Men om man med dessa bristfälliga kunskaper går in i de knepigheter som finns och, som det oftast handlar om, försöker hitta fel och brister kommer man att hitta dessa. Inte för att Bibeln skulle innehålla fel och brister, utan för att ens förståelse och bakgrundskunskap gör det.
RaderaHej Kristian, tack för svar.
SvaraRaderaOm jag citerar mig själv från föregående kommentar:
”Det som snarare kräver djupare studier är att försvara och bortförklara bibelns otaliga fel och brister”... ”Faktum är att man relativt enkelt idag kan exponera bristerna i bibeln, speciellt när det gäller gamla testamentet. Detta brukar bortförklaras med diverse olika förklaringar såsom att: detta var det gamla förbundet... men man måste se till kontexten… Dessa argument håller dock inte hela vägen.” (Citat: Joel)
Vad jag menar är att även om man ”har de insikter i Bibelns tillkomsthistoria, dåtidens kultur, språkliga omgivning och rent allmänna insikter om historien (citat: Kristian). Kommer man inte fram till tillräckliga argument för att försvara bibelns syn på t.ex. slaveri.
Jag lyfter ännu fram samma bibelställe:
2 Mosebok 21:
“20. Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör under hans hand, skall hämnd utkrävas. 21. Men om slaven överlever en dag eller två, skall ingen hämnd utkrävas, eftersom slaven är hans egendom.”
Finns inget godtagbart försvar för denna syn på slaveri. Det spelar ingen roll vilken kontext man placerar detta i. MEN om du har en bra ursäkt för detta, så är jag idel öra. Ser fram emot dina argument i frågan :)
Jag vill hävda att denna bibelvers raserar bibelns auktoritet i moralfrågor. Versen är dock inte ensam i detta.
Man kan dessutom fråga sig vilken effekt dessa verser hade på slaveriet i Amerika, och hur allt skulle ha sett ut om man faktiskt skulle ha haft en bra bok som moraliskt rättesnöre. Detta istället för bibeln, som slavägarna ganska säkert kunde dämpa sina samveten med.
Gällande bokstavstroendeskap och bibelns tillskrivna perfektion, kan man ställa sig följande tankenöt: Om man ser runt sig och fördjupar sig i biologi, DNA, astronomi, universum... allt, kan man inte undgå att förundras över hur fantastiskt allt är... borde inte dettas skapare kunna producera en bättre bok än bibeln?
Ser fram emot din syn på saken,
Trevlig fortsatt lördagskväll!
Joel. Jag håller faktiskt som bäst på att skriva en text om just slaveriet. Men eftersom den text du hänvisar till inte är normerande för den kristna tron berör jag inte den. Den text du lyfter fram är en del av det dåtida landet Israels lagstiftning och därmed inget som berör oss som lever idag. Däremot har texten givetvis en viss bäring så som du lyfter fram den. Först kan jag konstatera detta: Även en bra bok kan missbrukas om den läses på fel sätt. Slavägarna i USA gjorde detta i.o.m. att de inte förstod att detta var en text som gällde i Israel på GT:s tid. I stället borde de ha läst NT. T.ex. brevet till Filemon och Gal. 3:28. Sedan angående om inte Skaparen till denna fantastiska värld kunde ha producerat en bättre bok än så här. Tanken är lite svindlande, men tänk om han skulle ha gjort det. Om han, i stället för att använda sig av Mose som nedtecknare, skulle ha gett oss en komplett beskrivning av t.ex. skapelsen nedtecknad på ett sätt som dagens ingen skulle ha begripit ett ord av förrän vetenskapen nått den nivå den är på idag. Skulle en sådan bok ha haft någon som helst betydelse för dåtidens människor? Annat än att de givetvis kulle ha kunnat läsa orden och uppskatta den för att den var skriven av skaparen själv? Jag misstänker att en sådan bok skulle ha gått förlorad eftersom ingen ens skulle ha brytt sig om att kopiera den. Saken är nämligen den att Gud har valt att använda sig av människor när Bibeln har tillkommit. Bibeln är Guds ord skriven på människors språk. Och vad som är mycket intressant: Vi förstår oss på den idag trots att de yngsta delarna är skrivna för snart 2000 år sedan.
RaderaSedan det konkreta exemplet. Jag tycker, precis som du, att detta är en grym text. Men världen är en grym plats. Människorna är grymma. Och framför allt är synden fruktansvärd. Det finns ingen ände på människors uppfinningsrikedom i det onda. Därför behövde Gud reglera också det vardagliga livet för sitt egendomsfolk. Denna lag begränsar människans ondska med hot om straff för överdrivet våld. Vi tycker att han kunde ha gått ännu mycket längre, men faktum är att också denna text visar på Guds omsorg om slaven. Som sagt, vi skulle ha gjort det annorlunda, men hur skulle en sådan lag ha uppfattas där och då? Skulle den ha tillämpats överhuvudtaget? Jag misstänker att det skulle ha gått på samma sätt med en sådan lag som det gick med stadgandena om jubelåret som aldrig efterlevdes utan som finns där enbart som en profetia om det kommande.
Vad som sagt sedan gäller slavfrågan i NT - som ju ÄR normerande för kristendomen - återkommer jag till den inom kort.
I kommentaren finns det ett "dagens" för mycket. Men det märkte du säkert.
RaderaHej igen,
SvaraRaderaJo, jag håller med, även en bra bok kan missbrukas, men man borde nog sträva till att tala/skriva så klart att ”missförståelsen” inte blir den första förståelsen man får.
Jag säger inte att bibeln bör förklara allt, ge svar på hur universum fungerar etc. Utan det jag säger är att när man ser sig omkring och granskar hur fantastiskt allt är, ta t.ex. DNA och cellernas reproduktion, så uppnår bibeln inte på lång väg samma standard.
Men jag medger ett fel mitt eget påstående: "Bibeln är ingen bra bok". Att något är bra eller dåligt är ju alltid i förhållande till syftet, eller meningen med föremålet. (Ex: Är en liten hammare bra eller dålig?: Bra att spika småspik med, däremot inte bra för rivningsarbete, var en slägga kan passa betydligt bättre). Så, därmed borde jag nog ha specificerat: Bibeln är ingen bra källa till moralisk visdom (otydligt, gamla seder, t.ex. inget klart avståndstagande från slaveri, dödsstraff, etnisk rensning).
Vad är syftet med bibeln enligt din mening, och hur väl lyckas den uppfylla detta syfte?
Sedan ser jag en liten kontradiktion i vår diskussion. Du lyfter fram bibelns förmåga att kommunicera och ha betydelse för dåtidens (och nutidens?) människor, och ”Bibeln är Guds ord skriven på människors språk. Och vad som är mycket intressant: Vi förstår oss på den idag trots att de yngsta delarna är skrivna för snart 2000 år sedan. (citat Kristian)
Vi diskuterade tidigare vissa femton- sextonåringars förståelse för bibeln. Om bibeln är skriven så som den är för att den skall passa alla folk. Varför förstår inte dagens femton- sextonåringar den på rätt sätt... varför kräver förståelse att man ”har de insikter i Bibelns tillkomsthistoria, dåtidens kultur, språkliga omgivning och rent allmänna insikter om historien” (citat Kristian)
Dessutom (eller kanske främst): för 2000 år sedan hade man ju naturligtvis insikt i den tidens kultur, men hur var det för 1000 år sedan, eller 500 år sedan? Är bibeln verkligen skriven så att alla folkslag och generationer från år 0 till 2000 har uppnått bästa möjliga förståelse? Jag påstår att förutom dagens femton-sexton åringar så har vi ju dessutom otaliga andra som inte har haft tillräckliga insikter för förståelse.
Tack, jag skall ta en titt på ditt senaste inlägg,
Mvh. Joel